Intet ont anande

Det kom en ryttare på en ståtlig häst. Med ett enda slag slog han mig ur skorna. Jag var död och så hade han mage att kasta en kyss. Slå ner fredliga tanter, vilken lymmel! Jag lärde mig i alla fall att kolla färgen på gubbarna runt omkring mig. Är det lysande rött, ja, då är jag död. Jag såg också att i chatt-texten stod något om att Three corners var under attack. Hm, av en gubbe? Men nu förstår jag i alla fall vad den attackvarningen kan innebära. Alltså ska jag vara observant på den chatt-texten också så jag vet att hålla mig undan. Chatt-texten är tydligen lite som en nythetstidning, det står var det är krig någonstans och sånt. I verkliga världen läser jag tidningar för att veta vad som är på gång. Det gäller tydligen i WoW också.

Where have all the graveyards gone. Covered with flowers everyone, when will we ever learn.


Andra bloggar om: Wordl of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lite mod

Haha, så vågade jag mig in i Duskwood och det var väl inget. Inte fram till första byn i alla fall. Jag fick vad jag kom för och hastade snabbt därifrån. Jag vågade inte riskera att dö där så utforskningen av den här delen av världen får vänta.

Numera är jag riktigt duktig på att kämpa ner vildsinta fåglar, vildsvin och sånt. Jag börjar få rutin och snart sitter det i fingrarna också. Men jag gillar inte när fienden flyr från mig. Jag har svårt att vända mig runt och rikta in mig igen och ge den där sista dödstöten. Insekterna är vidriga, jag avskyr de där äckliga spindlarna. I verkliga livet brukar jag ta dammsugaren och suga upp spindlarna. Jag vet att det är fel men jag gillar inte när de snabbt kryper mot mig.

Just som jag kämpade med ett monster gick servern ner. Va, inget mer spel, snopet.

Where have all the graveyards gone, long time passing, where have all the graveyards gone, long time ago.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Mesigt

Det här måste vara den mesigaste bloggen om WoW. Lika mesigt som jag spelar.

Jag temade ihop mig med en liten sak och det gick inte alls bra. Jag fick inte riktigt till det med att heala och samtidigt försvara mig. Vi var inget bra team men man lär sig. Erfarenhet och bla bla.

Jag har upptäckt att det inte går att spela WoW liggandes i soffan med tangentbordet på magen. Jag behöver nog sitta ordentligt vid ett bord om det här ska gå. Just nu håller jag på med quests för fullt. Dry times ska jag försöka fixa men upptäcker att jag måste in i Duskwood (eller vad det nu heter) och jag tror inte jag har level för det ännu.

Det är ganska löjligt men jag blir så nervös emellanåt att hjärtat dunkar och jag får handsvett. Som i verkliga livet när det gäller något viktigt.

Where have all the soldiers gone? Gone to graveyards every one, then will they ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Gå vidare

Det är dags att gå vidare i WoW nu men jag tvekar. Monstren är så många och jag är bara en präst. Jag skulle behöva en spelkompis att traggla med så att jag lär mig hur jag ska hantera sakerna jag har. Framförallt måste jag levla upp mig. Det är så trist att springa där och banka monster i huvudet. Problemet jag har är att jag är så långsam att monstren jag fått undan hinner vakna till liv innan jag ens har kommit halva vägen igenom. Helt plötslig är vägen tillbaka blockerad. Inte alls roligt.

Igår trillade jag ner från ett berg och hamnade i sjön. Det var monster som anföll mig där. Inte roligt alls. Jag tycker inte om monster i vattnet.

Jag måste verkligen säga att jag uppskattar alla dessa trevliga som hjälper till när de ser att någon är i trångomål. Det är kul att de som är starkare hjälper oss som är lite svagare ibland.

Where have all the young men gone? Gone for soldiers every one, when will they ever learn, when will the ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Vardagsliv i WoW

Igår var inte en inspirerande WoW dag. Det var ganska trist med mest dödansarjobb som att fixa för att bli bättre "herbalist", "alkemist" och fixa "bandage". Och så ägnade jag lite tid till de enklaste questerna men det gick på tok för mig. Just som jag höll på att dyka i Crystal Lake segade datorn ihop. Jag fick ett "generic host" problem och allt låste sig. Då gav jag upp.

Nu på morgonen satt jag och bläddrade i en tidning och läste då om viruset som spred sig i WoW förut. Det kunde liknas med hur smittsamma sjukdomar sprider sig på riktigt. Nu var det lättare att bli av med sjukdomen digitalvärlden än i riktiga världen men smittskyddsforskare insåg att WoW skulle kunna fungera som modell för hur smitta sprids. Vem vet kanske får vi en pandemi i WoW. Det skulle vara spännande och så skulle vi göra en insats för forskningen om smittspridning.

Where have all the young men gone, long time passing. Where have all the young men gone, long time ago.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel, pandemi

Äntligen börjar det röra på sig

Tänk jag har ett vapen jag inte vetat om att jag har, en stav som skjuter och inte tar mana. Det var som attan. Den är inte snabb och kraftig men ska väl bli bättre den också. Igår lyckades jag för första gången stå emot två monster samtidigt (låg level). Det börjar ta sig. Och hör och häpna jag lyckades heala en gubbe, äntligen. Jag är ju skitbra på det här!

Nästa steg är att lära mig att inte bara stå stilla då jag blir attackerad. Jag måste lära mig att vända, springa, snurra runt och sedan hitta monstret igen utan att få fullständig panik.

Det är oerhört drygt att ränna efter sin döda kropp hela tiden. Jag tror av speltiden har jag tillbringat hälften av tiden till att springa till min kropp. Kanske är det lite så i verkliga livet också. Man är tvungen att motionera för inte bli tjock, må dåligt eller vad det nu kan vara.

Where have all the young girls gone, taken husbands every one, when will they ever learn, when will they ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Från klarhet till klarhet

Nu har jag sprungit runt och försökt komma på vad jag ska göra. Jag har i alla fall lärt mig hur jag ska använda blommorna och så har jag lärt mig att göra bandage. Har också börjat våga mig på all healing, döskallar, manor och allt vad det nu är. Jag har förstått hur jag ska heala andra. Jag var med i mitt första team och healade lite och blev jättenervös. Var bara tvungen att stänga av och rusa i väg och pinka (jag alltså, inte gubben Aubi).

Det är så konstigt när jag ska skriva meddelanden till andra. Jag får det inte att fungera med /w och /p och liknande. När jag trycket på / blir bara en liten ikon med mana markerat. Konstigt, det måste vara någon inställning som blivit fel.

Jag känner mig inte riktigt hemma med förkortningarna som används, t ex “omg” är för mig omgående och inte “oh my god”.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel