Fusk?

Gav upp och köpte sista sidan till questen kapitel II. Det känns som att fuska men jag får väl stå ut med det också. Nu har jag en massa extra sidor. Får se vad jag gör med dem. Två quest kvar, hitta rätt krokodiler och leverera skinnet. Hitta rätt tiger för att få en huggtand. Sen är mina äventyr i Stranglethorn slut för ett tag. Ska plocka ihop en hög med Goldthorn också. De behövs till flera olika potions.

"I met a lady, she was playing with her soldiers in the dark, oh one by one she had to tell them that her name was Joan of Arc. I was in that army, yes I stayed a little while; I want to thank you, Joan of Arc,for treating me so well."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hurra!

En hatt, visserligen en urful blå sak med spetsig kulle, men ändå. Hatten påminner lite om en häxhatt. Jag är inte så fåfäng men hatten ser löjlig ut. Hela Aubis utstyrsel är ful, ungefär som rullat i lera. Fördelen med att inte vara färgglad är väl att hon inte lyser lång väg.

En quest mindre att klara av. Nu är det bara en sida i kapitel II som fattas sen ger jag upp Stranglethorn för ett tag. Att jag envisas med att avsluta påbörjade quest beror nog mest på att saker och ting ska inte lämnas ofärdiga. Så det är bara att nöta på ett tag till.

"The rain falls down on last year's man, that's a jew's harp on the table,that's a crayon in his hand. And the corners of the blueprint are ruined since they rolled far past the stems of thumbtacks that still throw shadows on the wood. And the skylight is like skin for a drum I'll never mend and all the rain falls down, amen, on the works of last year's man."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vill vidare

Ska jag då aldrig bli färdig med mina quester i Stranglethorn. Det här stället är pest och pina. Nu vill jag leka på ett annat ställe. Frågan är var. Nog måste det väl finnas ett annat lite trevligare ställe som är lämpligt för Aubi.

Stora framsteg har jag gjort idag. Jag kunde fixa att ta alla tre monstren som var på mig utan att ens få hjärtklappning. Monstren var visserligen i lvl 36 men ändå. Och så kunde jag heala utan att darra på handen. Minsann om jag inte börjar bli aningen hårdhudad. Snart får jag nog nerver av stål också. Och då finns risk att jag blir mallig. Då är det väl rätt så bra att någon sticker hål på ballongen lite då och då.

"Should we act on a blame? Or should we chase the moments away? Should we live? Should we give? Remember forever the guns and the feathers in time. Because the line between wrong and right is the width of a thread from a spider's web."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Våldsamt

Det har gått våldsamt till i kväll. Långa och hårda strider mellan gröna och röda. Hej & hå, vilken uthållighet. De hade säkert jättekul. Mitt i eländet stod Aubi som spöke. Ett tag var vi fem små själar som förskräckta stod och trampade. Så småningom lyckades Aubi smita iväg. Sådana här konflikter får de stora och starka lösa utan Aubis medverkan.

Nu behöver Aubi verkligen livvakter. Aubi har blivit hotad i mejl via bloggens e-post. Hon ska utplånas, förföljas och försvinna bort. Det var den milda versionen. Riktigt spännande. Får se vad det blir av det här. Aubi är numera en offentlig karaktär, lite som en såpakändis från tv, kan jag inbilla mig i alla fall.

Funderar på att börja med matlagning också. Kan väl vara lite småtrevligt att stå och låta grytan puttra.

"Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vardag i vardagen

Jag trodde att berättelserna om Aubi skulle ta slut. Att saker och ting bara skulle börja upprepa sig i WoW. Berättelser skulle bli samma fast från olika ställen. Aubi springer, Aubi dör, Aubi gnäller över Hordes. Det blir lätt så för det finns en slags vardag i WoW också precis som i verkliga livet med tristess och en längtan efter något mer. Just nu är det en mellanperiod men jag är övertygad om att undrens tid inte är förbi. Det jag gör nu är bara början, eller?

Men en sak kan jag i alla fall säga och det har jag sagt tidigare. Jag gillar inte grottor och idag tappade jag orienteringen och sprang åt fel håll. Jag hittade inte ut. Helt plötslig var Aubi i ett rum fullt av elitegubbar. Aubi var röd av ansträngning innan hon kom därifrån. Rustningen var borta så jag antar att man kan säga att hennes kläder hängde i trasor.

Glädjande är att jag fick kontakt med en ny vän ikväll. Dessvärre tappade bredbandet kontakten med min dator. Får hoppas vi stöter på varandra igen snart. Helst redan i morgon kväll.

"I could tell you to go to war, or I could march for peace and fighting no more. How do I know which is right, and I hope he does when he sends you to fight."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dueller är inte för Aubi

Så blev Aubi med i en hel grupp, en vänlig grupp. Det var på tiden och verkligen roligt, någon att prata med. Testade voice chat med det var svårt att höra ibland. Kändes lite fånigt att sitta och hojta framför datorn. Men voice chat underlättar för jag tycker att det är svårt att kämpa med monster och samtidigt skriva.

Jag har fått fyra katter, Nasse, Puh, Ior och Tiger. De är en gåva från min vän, Quadrophonia. Också den första jag duellerade med. Det gick inte bra. Jag duellerade en gång till med en annan vän, Mafaldá, det gick inte heller så bra. Kan inte folk stå stilla? De hoppar åt alla håll och kanter. Jag kan inte hitta rätt tangenter att flytta mig med. Så står jag där vänd åt fel håll. Jag tror jag låter bli att duellera i fortsättningen, det är inte bra för min självkänsla.

Det finns ett ställe jag skulle vilja komma till, Desolace. Men det verkar vara en lång och svår väg dig. Här behövs livvakter som slår en järnring runt Aubi.

"If a black man is racist, is it okay. When it's the white man's racism that made him that way. Because the bully's the victim they say. By some sense they're all the same. Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Insikt

Det som jag fortfarande skäms lite för är att jag springer min väg när Hordes attackerar. Fortfarande blir jag skakig och försöker så gott det går gömma mig i en buske, bakom ett träd, klättra högt upp i bergen när de kommer även om det bara är en. Jag måste också erkänna att jag känner mig urlöjlig när jag står och trycker bakom eller i något och blir upptäckt. Det är så uppenbart vad jag håller på med att nog förstår den andre spelaren det också. Då tar det lite på stoltheten. Kändes också lite pinsamt när en lvl 29 Horde tog mig när jag höll på att fixa med min fiskning. Sen fick jag springa, plötsligt hade jag tre efter mig. Vid ett tillfälle blev jag ett får och sprang viljelöst runt. Men jag hann undan till Darkshore där vakterna tog hand om mina förföljare. Nu fungerar fiskningen i alla fall. Och när jag stod och fiskade på bryggan i Booty Bay slog en Horde till och Aubi fick käka trä. Fy fy.

Det jag verkligen behöver är receptet för Cowardly Flight Potion. Med den förmågan skulle jag kunna springa iväg snabbt och det skulle kännas som att räcka lång näsa åt den som vill banka på mig.

"Now the sun's gone to hell and the moon's riding high. Let me bid you farewell. Every man has to die. But it's written in the starlight and every line on your palm. We're fools to make war on our brothers in arms."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel