Sprittande

Det var en skojfrisk som red förbi och passade på att slicka på Aubi. Min första tanke var att låta Aubi galoppera efter och ropa ”mer, mer”. Man ska akta sig för vem man slickar på. Tur för lustigkurren att Aubis get inte var lika snabb. Men snart är den det, snabbare. Om jag sätter lite fart. Knappast för här går i snigelfart. Förutom i Un Goro men det var ett undantag.

När Aubi dansar sprätter hon bara lite med benen. Det ser så pass löjligt ut att jag helst vill slippa se. Om Aubi dansat lite mer svängigt hade hon dansat av glädje på stora torget i Stormwind. Jag är glad idag, det finns så mycket att vara glad i.

"This is the end my friend. Satan's coming 'round the bend. People running 'cause they're scared. You people better go and beware!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Skulle bara plocka några blommor

Och ojsan, level 53, hur gick det här till? Det här var rekordfart för min del. När Aubi kom till Un Goro var blå strecket på exp-mätaren bara på en och en halv bar. På något sätt har blåa strecket nästan på ett magiskt sätt flyttat sig hela sträckan ut. Men det är klart, det här stället har inneburit hårda strider med ibland level 54-55 monster. Det är jag inte van med. Brukar föredra att hålla mig till monster ungefär två level under Aubis. Andra gör tvärtom det vet jag men jag tycker det är lugnare med lite klenare monster. I verkliga livet skulle en starkare som ger sig på svagare kallas vid namn som är föga smickrande.

"Child cries out for his mother. Mother's screaming in the fire. Satan points at me again. Opens the door to push me in. Oh No!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hett hål i marken

En god kvinna reder sig själv, vilket dravel. Jag struntar i att vara en god redbar kvinna och ägnar mig nu åt att skrika hysteriskt. Det är förfärliga monster i de här krokarna och de där flygfäna till Pterrordax är pest. För att inte tala om de där stora elitdinosarna och den där jättestora dinosen som kommer smygande lite då och då.

Besöket i Un Goro kommer inte att bli långt. Det är två quester som jag vill göra innan jag samlar ihop den lilla rest av värdighet jag har och låter Aubi försvinna härifrån. Stolt knycker Aubi på nacken, rättar till kläderna och låtsas som om det inte gör något.

Äh …

"Big black shape with eyes of fire telling people their desire. Satan's sitting there, he's smiling. Watch those flames get higher and higher."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ett glädjande möte

Plötsligt möttes vi i när vi rundade berget från varsitt håll, två i level jämbördiga spelare, en Horde och Aubi. Jag blev så trött att jag bara stod där med pulsen susande i öronen. Men så fann jag mig och galopperade vidare med förhoppning om att inte bli attackerad denna gång. Jag var beredd att sluta som en ynklig hög på marken och så trött på att besöka kyrkogården. Men äntligen en som vet att uppföra sig hyggligt. Jag behövde inte mäta kraft eller ge bevis på min obefintliga skicklighet i närkamp. Glad som en loppa var jag, hoppla.

Aubi kom till Un Goro till slut och det var precis så där hemskt som jag tänkt mig. Håret reser sig i nacken och ända ner på benen, jag ryser av skräckblandad förtjusning. Huden på mina armar påminner om plockad hönas. Jag är så uppe i varv att jag kommer att stirra i taket långt in på småtimmarna.

"What is this that stands before me? Figure in black which points at me. Turn around quick, and start to run. Find out I'm the chosen one - Oh no!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Botanisering

Tänk vad jag tycker om mina bra ha saker. Har stått på banken och plockat och ordnat. Idag fick jag användning för mina bra ha saker och hade hälften som behövdes till en potion. Besparade mig en lång resa. Idag bestämde jag mig för att ta bort en del som jag inte kommer att använda. Men det satt hårt åt att göra sig av med något. Nåväl ett tomt hål i bankfacket fick jag i alla fall.

Det är verkligen dags att ta sig till Un Goro. Varför tvekar jag så? Tycker mig skönja ett mönster här. Men nu får det banne mig vara slut på semestern och slödagar.

"I've been waiting night and day. I didn't see the time. I waited half my life away. There were many invitations and I know you sent me some. But I was waiting, for the miracle to come."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dans en söndagsafton

Där stod de några stycken modiga med lvl ?? och mallade sig efter att ha överfallit Aubi. Och så spottar en av dem på henne. FY VA ÄCKLIGT! När folk spottar runt omkring sig i verkliga livet är också rysligt äckligt.

Det är intressant att se vad spelare gör efter att de har besegrat sin fiende. De flesta ger sig bara iväg men så finns det de där som gottar sig. Deras beteende är intressant. Men en sak som jag tycker ser roligt ut är när någon försöker vara fräck och viftar på rumpan. Det ser bara gulligt ut. Då tänker jag på låten "Let´s twist" och den tidens dansstil med energiskt viftande.

"Its the dawning of the day night-times panic swept away. When the clouds which seemed so dark are exchanged for mornings lark. When the stars which burnt so bright are exchanged for morning light. In the dawning of the day nightimes panic swept away."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Träningspass

Nytt försök i Scarlet Monastery. Förra gången var ett svidande nederlag då både stolthet och kurage tog stryk. Igår ikväll fick jag kämpa en kamp med mig själv för att inte backa ur. Men det blev ett besök i klostret och det blev ett långt besök. Tänk mina fingrar darrade inte, hjärtat bultade inte så våldsamt. Och glädjande var att jag faktiskt, om än så lite, börjar vänja mig. Den här gången gick det långsamt och i mitt tempo. Min medspelare var tålmodig och visade var vi skulle stå och vilka monster som jag skulle ta. Kan tänka mig att min medspelare emellanåt ville skynda på mig men var förståndig nog att låta bli. Något som är lite pinsamt är att jag glömde bort att jag kan heala mig själv vilket resulterade i att vi dog och fick börja om från början. Vi kom vi inte ända fram till sista bossen för klockan blev mycket och jag skulle upp tidigt. Men i alla fall det finns hopp för mig och grottor också, kanske. Och igår var ett riktigt nyttigt träningspass.

"Its the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. When the shadows come to mock against the ticking of the clock. When the demons of the night come like vultures for their bite. In the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel