Odramatiskt

I ett ödsligt kallt land, en ensam liten figur i sista striden med monster. Inga applåder, inga glada hurra, bara tystnad.



Målet är nått, här slutar resan. Nu lägger Aubi undan vapnen och ägnar sig åt stillsammare saker, plocka blommor, fiska och resa land och rike runt.

Er för alltid,

Aubi

Full panik

Det var en sådan där svår quest när Aubi ska rida på ett djur och ha sig. Det går inte bra och jag blir så virrig när det blir för hett. Hade inte en spelare lägligt dykt upp och hjälpt till skulle det inte ha gått alls. Ibland låtsas jag glömma bort mitt motto - En god kvinna reder sig själv.

Min första WoW video "En vandrande katastrof" med stjärnan Aubi i huvudrollen.

Icecrown

En så snygg standar, så ren i designen. Aubi föll direkt och stod mållös i pur beundran. Verkligen grann.

Något som Aubi inte beundrade var insekterna. Men de hade intressanta ljud för sig. Aubi kämpade och kämpade med monster efter monster och hamnade slutligen mitt i en stor anstormning av insekter. De anföll i mängder, myllrade över fältet och Aubi sköt som en tok med kanonen. 100 monsterinsekter skulle fällas och tre drakar. Otroligt nog så lyckades Aubi på första försöket, framsteg minsann. Och level 79 är ett faktum. En level kvar, en ynka ynka.

Betänkligheter

Noshörningarna har fåglar på hornen. När Aubi dödar en noshörning blir fågeln utan sittplats och flaxar rådvill omkring ett tag innan den försvinner bort. Fåglarna är en kul detalj och påminner om de fåglar som finns i verkligheten, de som plockar bort parasiter från tjockhudade djur.

Aubi har fått en quest som hon inte kommer att göra. Questen går ut på att med en pinne peta på gorillaungar för att reta upp mamman, hu så hemskt, tortera gulliga gorillaungar. Ett annat uppdrag som Aubi fått är att döda 60 djur, hemskt jobbigt. Det ska föreställa en tävling och lite då och då kommer en jägare fram och säger att Aubi är sölig och att hon jagar sämre än hans mamma. Tss, sicken en.

Istället för att göra quester slog Aubi följe med en vän i Zul'Drak, det var roligare och mer givande. Vännen samlade metaller och Aubi samlade blommor. Det blev ett gott resultat för oss bägge.

Indiana Jones och Aubi

För ett liten stund kände Aubi sig som en hjältinna i en äventyrsfilm. Aubi fick nöjet att kämpa sida vid sida med ärevördig "Indiana Jones" i en krypta. Naturligtvis var där en jätteorm som skulle besegras och det hela var inte helt lätt för Aubi då det också dök upp osaliga andar, jättemånga. Mötet med "Professor Indiana Jones" var kort men intensivt. Det blev inte något ytterligare besök i kryptan. För Aubis del var det ett avslutat kapitel.

Aubi har gjort 388 quester i nya landet och är både stolt och lycklig över att hon kämpat sig upp till level 78.

Still going strong

Nej då, Aubi har inte gett upp, bara vilat sig ett tag. Passat på att vara kreativ och odlat andra färdigheter. Tydligen behövdes ett besök till det avlägsna klostret, lite meditiation, plåstra om blessyrer och laga utrustningen.

Aubi kände sig stor på jorden men så mötte hon den resliga kvinnan och insåg genast att hon är kanske stor i orden men ack så liten på jorden. Den resliga kvinnan fick Aubi att känna sig som en kluns. Det var bra så att Aubi inte blir mallig och börjar inbilla sig saker. Högmod går före fall. Tur att Aubi inte är så stor, fallet blir inte från så hög höjd då.

Högt ärad

Äntligen har Aubi vunnit tillräckligt högt anseende bland Valrossfolket för att få äran att köpa pingvinen och fiskespöet. Pingvinen är otroligt söt och springer efter Aubi på det allra sötaste sättet. Jag gillar verkligen pingvinen och det är värt all tid och möda som lagts på att göra de tre dagliga questerna om och om igen.



Nu ska Aubi testa nya snygga fiskespöet och träna riktig hårt för att få nöjet att vara en av dem som kan fiska i Dalarans önskebrunn. Inte för att det ger något speciellt mer än en "Achievement" men det spelar ingen roll. Det är önskningarna som är intressanta.

Och förresten det är nyårsafton idag, GOTT NYTT ÅR, önskas till er alla.

Käcka gossar

Sicken latmask, Aubi såsar omåttligt. Vad har åstadkommits? Inget, Aubi har bara stått och gjort ingenting, har helt enkelt småtråkigt. Nja, hon slog på några riktigt stora gossar och lät sig faktiskt tjusas lite. Sällan har hon skådat så raska gossar som så gärna vill göra hennes bekantskap. Nu var väl inte deras avsikter av bästa slag, suck. Skulle onekligen vara trevligt om Aubi någon gång stötte på någon som omedelbart fattade tycke för henne, på ett förtjusande sätt, inte för att bruka våld. Små hjärtan skulle virvla och Aubi skulle generat skruva på sig. En quest som Aubi gjorde en gång var att finna en förlovningsring, det var trevligt. Men ringen var inte avsedd för att trädas på Aubis finger. Men så fånigt, stön.

En plats i solen

Aubi begav sig högt upp på en bergstopp för att rena sin själ. Hon mötte sitt andra jag och utkämpade en kamp med sig själv. Skönt att bli av med den rackaren som var det andra jaget för naturligtvis vann Aubis goda sida kampen. Aubi flög lätt i sinnet vidare i världen och fann ett ställe att göra till sitt, Sholazar Basin. Det är ett fint ställe, en skön kontrast till is, snö och kyla.

Aubi har lärt sig rida i kallt väder och glädjen är stor över att åter kunna sitta upp och flyga iväg. Nu gjorde Aubi det enkelt för sig och köpte flygskillen i Dalaran. Questen som ger flygskill är för svår. Kanske att Aubi gör den någon gång när andan faller på. Det finns många quester i Northrend som innebär att styra maskiner. Ska sanningen fram så tycker Aubi inte alls om dem. Aubi kan kasta trolldom, läsa besvärjelser och slå med käppen, kasta små bomber och plocka saker. När det kommer till att styra en maskin eller drake, samtidigt försvara den och samtidigt utföra ett uppdrag, fungerar det inte för Aubi. Tids nog kommer Aubi att lära sig finessen med de sakerna men det tar, som vanligt, ett tag.

Tvi vale, tvi, tvi!

Om Dragonblight var ett pestigt ställe är Zul'Drak ett strå vassare i pest. Om det inte vore för att Aubi ville titta närmre på ruinerna skulle hon snabbt som vinden galopperat bort från Zul'Drak utan att se sig om en enda gång. Ruinerna påminner om Aztekernas lämningar och är faktiskt värda uppmärksamhet även om Zul'Drak är ett mycket obehagligt ställe att vistas på. Aubi hade tänkt sig plocka en vacker blomma, Talandra's Rose, dessvärre verkar den ha försvunnit från området.

Aubi flydde Zul'Drak efter att monster spytt på henne, efter att hon rotat i magar för att ta inälvor och dessutom samlat dregel. Verkligt äckligt ställe, tvi.

Villospår

Aubi stötte på råttfolket "Snowplain Zealot" och de var ovänner med henne. Aubi ville egentligen bara rida förbi, men icke, de envisades med att bråka. Suck, det blev för Aubi att vifta med trollstaven och ibland slå med käppen för att freda sig.

Av någon anledning förde råttfolket "Zealot" tankarna till Seloterna. Kanske för de lustiga hattarna de har på sig, kanske för att Aubis kamplust sviktar och för känslan av trötthet över att ständigt kämpa sig fram tynger. Aubi är visst på det filosofiska viset idag. Behöver nog rycka upp sig så att hon inte hamnar i ett avlägset kloster där hon får ägna all sin tid till att fundera över allehanda djupa saker. Hon skulle kunna söka svaret på varför råttfolket "Zealot" fått bära bördan av att liknas med Seloterna.

Nu när Aubi är i level 76 är det dags att tåga vidare i världen och se vad andra länder har att erbjuda. Farväl Dragonblight, det var inte kul så länge det varade. Aubi blickar mot den lockande horisonten övertygad om att någonstans finns ett fint smultronställe som hon kan göra till sitt.

Ostbricka

En av de dagliga matleveranserna är på gränsen till lurendrejeri. Nej förresten, det är inte på gränsen, det är lurendrejeri. Aubi intalar sig att det man inte vet lider man inte av. Aubi får uppdraget att leverera en ostbricka varpå hon samlar in sex halvfulla vinglas som står lite här och där i Dalaran. Hm, halvfulla vinglas blir en flaska vin som levereras med en ost till småsugen kund. Kan nog inte vara det godaste av viner.

Aubi passade på att studera matvanorna i Dalaran och funderade på vad som skulle vara gott att äta. Fisk, ost eller helstekt gris? Kan det möjligen vara öl i tunnan?

Fritt fall

Aubi är falknerare och fick uppdraget att stjäla ägg, mycket tvivelaktig sysselsättning. Det vet vi att det är skitstövlar som gör sånt och tydligen har Aubi sällat sig till den skaran. Nu fungerade det inte så bra för Aubi att stjäla ägg, istället föll hon ner för klippan. Så stod hon där på en klippavsats med ilskna fåglar som inte alls uppskattade hennes närvaro. Tur att Aubi har sina "lätta fjädrar"att vifta med och kunde därmed glida ner i säkerhet. Att ta sig uppför berget blev en lång färd och Aubi muttrade surt över det extra besvär hon ställt till med.

Aubi förtjänade i alla fall en "achievement" i fritt fall. Är faktiskt rätt nöjd med det. Att testa fritt fall är något Aubi inte skulle ha gjort frivilligt, sånt är för våghalsiga äventyrare som vill tänja gränser. Ingen kan väl påstå att Aubi är en äventyrare, möjligen en motvillig äventyrare.

Frid vare med eder

Aubi fick en julklapp av en skojfrisk vän. Och kära nån, Aubi fick förskräckt ta skydd när den halva tomtedräkten provades . Vita fläsklåren lyste som fyrbråk i vintermörkret. Åsynen av Aubi i tomtedräkten skulle förmodligen få den mest förhärdade Horden att kikna av skratt eller fly i fasa. Värt att testa att ha halva tomtedräkten på nästa gång en Hordis attackerar.






Vad kan vara bättre än att slå ner rumpan hos Valrossfolket som är absoluta favoriterna. Dags att mysa vid brasan, sluta ögonen och för en stund drömma sig bort till ett land där frid råder.

En fridfull jul till er alla
önskar Aubi

Strider, kamp och fasa

På tok för hårda strider för Aubis smak. Det var fullt krig och Aubi fick uppdraget att vara behjälplig. Inte lätt, rysligt jobbigt faktiskt, monster anföll i mängder och elitmonster överallt. Oväsen, eldbollar och ett fasligt rännande från ett ställe till ett annat. Aubi fick lov att bita ihop tänderna och kämpa på. Mest av allt ville hon därifrån och istället ägna sig åt stillsammare saker, plocka blommor eller så. Aubi fick också träffa sitt framtida jag som gav sitt nutida jag ett gott råd "håll oss levande och se till att skaffa bättre utrustning". Hm, inte så lätt. Questen med att flyga trögdraken och skjuta på drakar fick Aubi utstå att hennes drake dog fem gånger. Och så har draken mage att viska divese hurtigt uppmuntrande ord som naturligtvis föll lika platt till marken som när draken bara dog.

Nåväl, alla vedermödor gav resultat, Aubi tog sig till level 75. Hur illa det än är för Aubi så går det i alla fall framåt även om jag titt som tätt misströstar.

A date

Sjölejonen har problem, de träffar inte varandra. Sitter på var sida om sundet och åbäkar sig. Hjältar och hjältinnor får rycka in och hjälpa krakarna att träffas. Dating service?

Nu var det inte helt lätt att ordna till det för sjölejonen, först fånga fisk bland tuffa hajar som nafsade rejält i Aubi. Sedan med hjälp av fisk locka med sig en av hannarna över till sidan där honorna satt. Den biten var lätt. När väl sjölejonen fick syn på varandra uppstod genast tycke, hjärtans gulligt. Jag gillar den här questen, den är så söt. Det är en daglig quest för Valrossfolket så Aubi kommer att göra den ett bra tag framöver.

Aubi har mött en riktig Hordehjälte, värd beundran. Först attackerade han med full kraft men slutade när Aubi inte försvarade sig. Han stannade upp och bad om ursäkt. Det var otroligt fint gjort. Aubi kastade en slängkyss till hjälten och galopperade lätt om hjärtat vidare. Nu är väl inte en slängkyss det lämpligaste men det var det enda jag hittade när jag skulle vara lite snabb att besvara artigheten. Får väl ursäkta mig med att Aubi är en tant och då är det brukligt att pussa på allt som är gulligt.

Roande

Sista rycket och äntligen level 74. Questen som förde Aubi upp ett steg i rang var "utedasset". Jag gillar den questen omåttligt. Den får mig att skratta. Aubi fick besöka uthuset tre gånger på raken bara för att roa mig.

Antalet quester är nu 198 och hur många gånger Aubi blivit gankad vill jag inte veta längre. Något jag ständigt återkommer till är att de Hordisar som attackerar när Aubis händer är upptagna i kamp med monster är riktiga ynkryggar. Det finns ett ord som passar på de spelarna men det ordet vill jag inte ta i min mun, inte heller sätta på pränt.

Our Daily Bread

Aubi har gjort sig förtjänt av utmärkelsen "Vårt dagliga bröd". Aubi går varje dag till restaurangen i Dalaran och hjälper till med dagens matleverans. Nu får hon inte betalt i reda kontanter utan i form av poäng som hon kan köpa recept för. Ja och så får hon några kryddor också men de samlas på hög än så länge.

Jag gillar verkligen valrossfolket, de här häftiga och roliga att titta på. Mustacher som fladdrar, darrar och är i största allmänhet i vägen. Något jag också är förtjust i, förutom böneflaggorna, är valrossfolkets lampor, fläskiga fiskar. Aubi håller på att förtjäna supergott rykte hos valrossfolket, numera åtnjuter hon graden "revered".

Tomtenisse

Naturligtvis ville också Aubi roa sig med en tomtedräkt. Hon klev in i mojängen och kom ut som en helt ny figur. Men, hjälp, tomtedräkten var pytte pytte liten. Det duger sannerligen inte att Aubi svassar runt på stan mer eller mindre avklädd. Aubi fördrar att ha kläder på sig, hela kläder och inte halva kläder. Vem kom på något så dumt att tomtenissor ska visa så mycket bar hud? Utomordentligt fånigt. Kan man inte få välja åtminstone, hel tomtedräkt eller halv tomtedräkt. Och varför har inte manliga tomtenissar halva dräkter? Aubi behöver tydligen ställa sig på torget och predika jämlikhet.

I vinden

Lappar upphängda på ett snöre påminner om tibetanska böneflaggor. Aubi gick riktigt nära för att se vad som fanns skrivet på lapparna. Tecknen på lapparna var inte på något språk som Aubi känner ingen, såg mest ut som barnteckningar. Att skriva en bön och sedan låta den fladdra i vinden är fantasieggande, vinden tar bönen och för den vidare över hela världen. Om Aubi kunde skulle också hon skriva ner några böner och låta dem föras vidare i vinden.

Drakarna som vajar högt upp i skyn är också så fina. De syns på långt håll och är som landmärken ute på tundran. När Aubi får tillbaka sin flygfågel ska hon flyga upp till drakarna och se om det finns något skrivet på drakens svans.

Aubi återvänder till tundran om och om igen. Livet är hårt på tundran men betydligt enklare än i vissa andra länder. Aubi har kommit på att hon måste se till att få ett superbra rykte hos valrossfolket. Då kan hon köpa en liten pingvin som sällskapsdjur och ett fiskespö som det går att andas under vatten med. Pingvinen vill Aubi verkligen ha, hoppas den är gullig.