Lappar upphängda på ett snöre påminner om tibetanska böneflaggor. Aubi gick riktigt nära för att se vad som fanns skrivet på lapparna. Tecknen på lapparna var inte på något språk som Aubi känner ingen, såg mest ut som barnteckningar. Att skriva en bön och sedan låta den fladdra i vinden är fantasieggande, vinden tar bönen och för den vidare över hela världen. Om Aubi kunde skulle också hon skriva ner några böner och låta dem föras vidare i vinden.
Drakarna som vajar högt upp i skyn är också så fina. De syns på långt håll och är som landmärken ute på tundran. När Aubi får tillbaka sin flygfågel ska hon flyga upp till drakarna och se om det finns något skrivet på drakens svans.
Aubi återvänder till tundran om och om igen. Livet är hårt på tundran men betydligt enklare än i vissa andra länder. Aubi har kommit på att hon måste se till att få ett superbra rykte hos valrossfolket. Då kan hon köpa en liten pingvin som sällskapsdjur och ett fiskespö som det går att andas under vatten med. Pingvinen vill Aubi verkligen ha, hoppas den är gullig.
2 kommentarer:
vadå fär böner ??
Selks - Hehe, Aubis böner skulle behöva ett snöre minst en kilometer långt. I åtminstone en av bönerna skulle Aubi be nåd för en liten, småfet och räddhågsen dvärg.
Skicka en kommentar