Natthimmel

Det är fortfarande ljust i Stormwind, men nu ger jag upp. Det blir ju aldrig mörkt någon gång. Men jag är nöjd nu när jag sett fyrverkeriet.

Det var en Horde som smög runt i Stormwind. Det var säkert jättespännande. Ena stunden var Horden där och nästa borta, spårlöst. Jag vet att om det var min gubbe som smög omkring på fiendens bakgård så skulle nog mitt hjärta banka våldsamt. Skulle nog få andnöd och röda kinder också, blossande signalröda kinder.

Annars då, jo, hela förmiddagen ägnades åt att plocka Blindweed. Imorgon blir det Sungrass. Måste det vara så mycket monster i vägen. Kan de inte hålla sig lite lugna så länge Aubi plockar blommor. Det tar så långt tid med dessa ständiga slagsmål om plantorna. Lite hjälp att hålla styr på monstren skulle inte vara fel. Någon som tog striderna så att Aubi fick lalla runt i godan ro med sina blommor.

"Let's walk on by. It's a mellow song and I mean it well. So don't you trample me down! Cause it took a lot of nerve for me to try and come across. Let's do it, let's do it right. I tried, I tried so hard I could only fail. Let's do it, let's do it right. Right now, right now."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nyårsfirande?

Inte mycket gjort idag. Sprang lite hit och dit men uträttade inte några viktigheter. Var en vända i Stormwind och städade lite i påsarna på banken. Även en baglady behöver hålla ordning. När jag var i stora staden var det en i chatten som alldeles nyligen startat sin karaktär och ville till Ratchet. Han frågade vem han skulle ha med sig dig. En vänlig själ gav råd. Då säger spelaren med den nya karaktären att han inte har några vänner på serven för han har bara spelat Horde på serven. Jag uppfattade det som om han hade ett nytt konto. Och, oj oj, vän av konspirationsteorier som jag är började jag genast tänka spioner och sabotage.

Imorgon är det nyår och om jag får möjlighet ska jag hänga en stund i WoW vid tolvslaget. För visst är det väl fyrverkerier? Och var är bästa platsen för att skåda? Har jag tur så har jag inte somnat till dess.

"Let's walk on by, this time, this time. Let's keep it right, just like it used to be. It's such a long and wasted ride. When you're on your own, when you're all alone. I throw a word in for the real men. Hey driver man, hey cardboard man. On a cardboard scene you know it's never make-believe. Now, do you believe in me? And freedom's only what they strip away from you. You fight back but what you gain is nothing like it.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hoppla geten!

Såg Horde-ligisterna på långt håll, kände igen två av dem. Men den här gången hann Aubi undan. Nä, nä, inte slå Aubi en gång till. Höll mig i andra delen av Tanaris och bankade lite håglöst på monster. Det finns inte så mycket blommor att plocka heller, en och annan eldblomma. Funderar på att återvända till stället där Sungrass finns. Det är bara manapotion och en till som ger något just nu när det gäller alkemin. Kanske plocka lite annat i Swamp of Sorrows också. Det är ett förfärligt rännande kors och tvärs när det är något som man vill ha. Men det är kul att samla på hög. Är lite som en hamster, gapar efter mycket och så får inte allt plats.

"Hope youve got your things together. Hope you are quite prepared to die. Looks like were in for nasty weather. One eye is taken for an eye."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tveksam lön för mödan

Haha, vågade ut och motionera Aubi. Lyckades klara av två quester som tog en evinnerlig tid och en massa besvär. Det är jobbigt att döda 10 st monster av fyra olika slag och samtidigt samla 20 st hattar. Något frustrerande att de monster som är värst alltid är längst bort, så man får kämpa sig fram som en skördetröska och är helt slut när man väl kommer dit. Sedan ska man därifrån också. Och alla 40 pirater för ett par stövlar och för hattarna 65 silverpengar. Hej & hå ett helt dagsverke.

"I hear hurricanes a blowin. I know the end is comin soon. I feel rivers overflowin. I hear the voice of rage and ruin."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Inte alls

Idag har jag inte lekt med Aubi. Tror att jag fick aningen mer än jag tålde igår. Idag blev en vilodag som kanske behövs ibland. Nya friska tag en annan dag.

Undrar om jag någonsin kommer att kunna ge igen, försvara mig. Lite fananamma skulle inte vara så dumt.

"I see a bad moon rising. I see trouble on the way. I see earthquakes and lightning. I see bad times today. Dont go round tonight. Well its bound to take your life. Theres a bad moon on the rise."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Himmel vilket bråk

Så var julen över och julfriden med den verkar det som. Aubi har blivit attackerad så det står det härliga till. Gnistor yr av Hordes iver att banka vett och sans ur Aubi. Det är bara att ge upp när de blir så där bråkigt. Det är otäckt och jag ryser över hela kroppen, gåshud är nog en lämplig beskrivning. Det är rest ragg, inte av ilska utan av obehag. Blir alldeles matt i benen. När det blir så där många tokar tycker jag inte att det är roligt längre. Är väl lite gammaldags, man mot man känns lite bättre. Kom igen så tar jag er en och en. Det var en överdrift men det låter fint.

Det här partygänget som bråkade med Aubi var väldigt uppspelta. När de dödat henne dansade de krigsdans, twistade lite och studsade upp och ner. Intressant må jag säga. De var inga riktiga krigsherrar med värdighet.

Skörden är bärgad, nästan

Nu blir det Tanaris ett tag. Har hittat några blommor så jag är nöjd för tillfället. Flera timmars slit och en level högre för ynka 6 manapotions. Det är väl ett fantastiskt resultat. Det finns mer Sungrass i andra länder, tror jag, men Aubis level är nog för låg. För att klara det behövs sällskap.

Fördelen med att spela tidigt på morgonen är att det är lugnt och stilla. Ingen som frågar om jag ska vara med i grottor och instanser. Inga Hordes som envisas med att var taskiga. Precis som i verkliga livet, tidiga mornar är skönast när det är lugnt och stilla.

"O sinnerman where will you run to. All on that day. Run to the mountain. The mountain wont hide you. Run to the sea. The sea will not have you. And run to your grave. Your grave will not hold you. All on that day."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Julafton

Så då har Aubi fått sin första jul. Julklapp har hon fått. Nu fattas egentligen bara glöggen. Det blev inte mycket tid med Aubi idag. Skrotade runt lite, fortfarande på jakt efter Sungrass. Det är en svårfångad blomma. Skam den som ger sig. Har ridit fram och tillbaka, runt runt. Hur trist som helst. Inte blev det någon större skörd däremot hittade jag några andra blommor, eller rötter kanske, som kommer att behövas längre fram. Får lägga de blommorna på hög så länge.

Mötte flera Hordes men det var ingen som attackerade. Kanske var det julstämningen. Om det nu var så så tycker jag var fint.

"I have no ties my hands are unbound. There is no friend no love I have found. I have no ups I'm fixed to the ground. Tell me river where you flow."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ojsan

Aubi har varit i en grotta igen. Det är superäckligt, hemskt, pust och stön. Men nu har jag hittat en fingersättning som verkar fungera. Behöver träna in den. Dessvärre vänder jag fortfarande Aubi åt fel håll. Alla borde verkligen stå stilla. Och så har jag svårt att använda tab-tangenten för att fokusera monstret. Men det går väl att lära sig det också. Det verkar som om jag har svårt att bli av med tunnelseendet och den dunkande pulsen. Ok, jag ger det några gånger till innan jag ger upp. Nu måste jag erkänna att grottan är i betydligt lägre level än vad Aubi är. Men det låtsas jag inte om. Tycker jag kan känna mig pyttelite stolt för att jag vågat. Och så var det inte Aubi som healade. Hon var mer som en aspirant.

Tänk att saker och ting går så mycket lättare när en vän är med. Det känns så mycket tryggare med någon som vänligt talar om hur det ska gå till. Håller jag på att bli ett plåster nu också.

"Take me down to the river. Take me down to the sea. Where I can drown all my sorrows, wash all my troubles away. Watch all my cares sail away."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Slokörad

Nu skäms jag, rysligt mycket. För en gångs skull bad en i guilden om assistans i en grotta. Vad gjorde jag? Just det, näe jag vågar inte. FY FY vad jag är mesig. Hur i hela friden ska jag fixa det här. Var hittar jag mod när det uppenbarligen inte finns en gnutta av det i mig. Vad är problemet egentligen? Att jag inte kan hålla ordning på vilken symbol som är vad? Att jag inte hittar rätt knappar att dutta på när jag blir nervös. Snurrar runt och hittar inte rätt vare sig monstret eller riktningen i grottan. Tappar orienteringen. Hittar inte tillbaka. Att min första otroligt starka instinkt är att försvinna så fort de blir lite otäckt. Och det är bara ett spel. Jag är löjlig, urlöjlig. Bläää .....

Men hjälp kom från oväntat håll. Jag följde med en vän ner i en hemsk hemsk grotta för att träna lite. Nu kan jag inte sova och käkarna får bändas upp. Axlarna har växt fast i öronen. Hu så otäckt det var. Jag darrar än. Min vän är väldigt rar och hjälpsam. Lärdomen för ikväll är att se till att vara förberedd med nyttiga saker som massor av manadrycker. Och att utrustningen är nyputsad. Se där jag har lärt mig något.

"I had a line I tried for a while. Now I'm walkin' mile after mile. On my face no trace of a smile. Why does time pass so slow."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hamstringsdags

Tröttnade på att harva runt i Tanaris och begav mig till Hinterlands i stället. Tänkte jag skulle hitta några blommor, Sungrass, men inte en enda syntes till. Försökte fördriva tiden en stund med att slå på monster men fy vad det var trist idag. Får försöka senare och hoppas på att det vimlar av Sungrass då. Behöver också fylla på med andra blommor för min samling börjar tryta. Får väl ägna mig åt det ett tag. Det är så skönt för jag har inte bråttom, egentligen. Undrar om jag någonsin får Aubi till level 70.

"I am just a child in the sun. Just another soul on the run. One more of your unwanted sons. Tell me where can I go."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vibrerande

När det blev för många Hordes omkring Aubi i Tanaris slutade jag att spela. Det märks när de blir lite för uppspelta och börjar brösta sig, både de gröna och de röda. Om det var i verkligheten skulle jag kunna känna den vibrerande spänningen som byggs upp, känna lukten. Är jag den ende som flyr fältet? Men jag blir så nervös att jag inte kan motstå viljan att försvinna. Alltså Aubi är ingen att luta sig mot när det hettar till. Snarare att jag vill ha någon att gömma mig bakom.

Det är sedan länge dags för mig att gå instanser och grottor. Det har jag tjatat om länge. Nu har jag kommit så långt att sätter piska på mig själv. Min plan är inom en snar framtid hota mig själv med rottingen och då hjälper inga fåniga undanflykter. Jag ska, jag ska .....

There was thunder, there was lightning. Then the stars went out and the moon fell from the sky. It rained mackerel. It rained trout. And the great day of wrath has come. And there's mud in your big red eye. The poker's in the fire and the locusts take the sky. And the earth died screaming while I lay dreaming of you."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En dag som andra dagar

Gick runt i en cirkel igen och slog på monster, om och om igen. Lyckades ta mig till lvl 44. Det går framåt. Såg några äckliga insekter, skalbaggar, som jag nogsamt höll mig borta från. Skalbaggarna var lvl 47-48. Ville inte komma i kamp med dem. Men på något sätt var jag lite frestad att försöka klå dem. Det är ett stort framsteg att bara tänka den tanken.

Jag har upptäckt att mitt sätt att spela är uruselt. Uppenbarligen har jag inte riktigt förstått hur jag ska använda mina spells. Nu får jag träna och lära om. Här ska finslipas på teknik. Såg en annan präst använda sina spells på ett betydligt mer proffsigt sätt. Skäms lite för att jag är så pottig.

"Well hell doesn't want you and heaven is full. Bring me some water, put it in this skull. I walk between the raindrops, wait in Bug House Square. And the army ants they leave nothin' but the bones. And the earth died screaming, while I lay dreaming of you."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Så glittrande var havet

Det blev fiske ikväll. Stod vid Tanaris strand och filosoferade. Fiskarna nappade inte så bra, de flesta rymde från kroken. Det tog en evinnerlig tid att få några fjuttiga ålar. Och så blev Aubi överfallen ett antal gånger av Hordes. Ser de inte att det är en fridfull stund med havet och fiskarna. Kan de inte låta en trött fiskare vara i fred. Kan väl harkla sig innan de attackerar, det skulle vara lite mer artigt.

"Rudy's on the midway and Jacob's in the hole. The monkey's on the ladder. The devil shovels coal. With crows as big as airplanes. The lion has three heads. And someone will eat the skin that he sheds. And the earth died screaming. While I lay dreaming of you."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vill gärna

Oj oj oj, hur ska det här gå. Aubi skulle behöva resa till Hellfire Penisula för att bli bättre på att plocka blommor. Men hur kommer jag till Outland? Och var ligger Hellfire Penisula? Ska Aubi springa långt, länge, pipande av skräck. Aubis level är alldeles för låg för att resa dit än, men .....

Behöver jag kalla in stora och starka vänner? Då blir det ungefär som när lillasyster ber storebrorsorna spöa upp mobbaren som rycker i hennes flätor. Skulle kännas ungefär så i alla fall. Helt plötsligt är det jag som är liten och ynklig och grabbarna som är stora och beskyddande. Men stolthet är till för att sväljas ibland.

Så jag säger HJÄLP, HJÄLP, redan innan jag försöker mig på Outland så behöver jag inte ödsla tid på att skrika när jag väl är där. Att någon avråder mig är på sin plats här.

"Steam, steam a hundred bad dreams. Goin' up to Harlem with a pistol in his jeans. A fifty dollar bill inside a Palladin's hat. And nobody's sure where Mr. Knickerbocker's at. Shine, shine a Roosevelt dime. All the way to Baltimore and runnin' out of time. Salvation Army seemed to wind up in the hole. They all went to Heaven in the little row boat. Clap hands, Clap hands"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nertryckt i skorna

Tanaris var inte roligt ikväll. Det kryllade av Hordes och alla slog de Aubi. Gav upp och spelar när ligisterna sover istället. Inte nog med att Aubi fick kämpa hela vägen till lilla byn så kommer en och hurtig prick och vill duellera. Suck, suck, trött på att jämt bli slagen. När kommer Aubis glänsande ögonblick. När kommer Aubi att få hoppa triumferande, berusad av segerns sötma. Nåväl, det är något fegisar bara får drömma om.

"Said roar, roar the thunder and the roar. Son of a bitch is never comin' back here no more. Moon in the window; a bird on the pole. Can always find a millionaire to shovel all the coal. Clap hands, Clap hands."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Julfint

Äntligen lite julstämning. Nu har Aubi sprungit runt överallt och tittat på julpyntet. Kanske att julgranarna var aningen malplacerade i Exodar. Bästa julstämningen var i Ironforge. I halvmörkret var kulörta kulor väldigt fint. Och snöbollar har yrt från alla håll och kanter. Ett eget litet privat snöfall fick Aubi också, det var fint. Aubi var också tvungen att kliva ner i badet och bli en liten grön tomtenisse och sen en röd, så sött. Nyårsafton är nog ett måste för Aubi om hon orkar hålla sig vaken, gamla tanten.

"Sane, sane, they're all insane. The fireman's blind, the conductor's lame. A Cincinatti jacket and a sack luck dame. Hanging out the window with a bottle full of rain. Clap hands, clap hands."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Småprat

Just nu är det som att traska runt granen på ett dagis och leka jullekar. Aubi springer runt ungefär som ”Kungens lilla kråka”. Slinker åt alla håll. Questlistan är lång men uppdragen är lite för svåra för mig. Skulle behöva något som gör att manan går upp raskt utan att behöva sitta dricka. Snapsvariant utan cooldown-tid.

Har i alla fall kommit på hur jag ska ta mig till Un'Goro Crater. Det är bara att trilla ner från Tanaris.

Nu har jag allvarliga funderingar på att starta en ny gubbe, en rouge. Ska bli elak, har jag tänkt mig, inte alls vara hjälpsam och buffa/heala någon. En som inte är till någon nytta alls. Bara smyga runt och vara mer eller mindre osynlig. Min rouge ska vara gruvprospekterare och juvelerare.

Jag trodde inte riktigt att jag skulle falla för frestelsen att ha flera karaktärer. Tycker egentligen att Aubi är alldeles tillräcklig att pyssla med. Men nu när spelandet känns lite tråkigt verkar det som om suget efter nytt kommer smygandes. Som det är nu känns det som om jag behöver en motvikt till att mesa med Aubi.

"I'm gonna drive all night, take some speed. I'm gonna wait for the sun to shine down on me. I cut a hole in my roof in the shape of a heart. And I'm goin' out west where they'll appreciate me. Goin' out west."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Paus

Med en krånglande dator blev det segt och tråkigt att spela. Nya friska tag imorgon kväll och snart är det jul. Ska bli intressant att se vad som händer i WoW då. Har jag städat? Har jag pyntat? Näe, bara lekt med Aubi. Så kan det gå.

"Well I don't lose my composure. In a high speed chase. Well my friends think I'm ugly. I got a masculine face. I got some dragstrip courage, I can really drive a bed. I'm gonna change my name to Hannibal or maybe just Rex."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dammig

Oj oj, röda och gröna drabbar samman så det står det härliga till. Jag blir alldeles matt. De kommer slängandes, viftar med sina vapen, flänger vidare, svisch, svisch. Jag blir så imponerad att jag glömmer bort att andas. När det gäller WoW är jag enbart en töntig äldre tant som inte fattar något alls. Jag är lika dammig som mumien av Hatshepsut.

"Well I know karate, Voodoo too. I'm gonna make myself available to you.I don't need no make up I got real scars. I got hair on my chest. I look good without a shirt."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kaxig

Blev visst lite för kaxig. Monster med högre lvl och med minons var inte så lyckat. Med viss värdighet tog sig Aubi därifrån. Får nog hålla mig på den lite lättare sidan ett tag till.

Är lite otålig och vill prova de nya recepten där iron bars ingår. Dessutom är Aubis level lite för låg för att kunna samla in en del av de blommor som behövs för vissa potions. Det finns inte så många blommor att plocka heller, nån enstaka bara. Och konstig nog så har jag alldeles för lite tid till att spela.

"Little brown sausages lying in the sand. I ain't no extra baby, I'm a leading man. Well my parole officer will be proud of me with my Olds 88 and the devil on a leash."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lång färd

Här är en som funnit lite mod. Inte i överflöd men lagom till att sätta fart på äventyrslusten. Vågade mig långt bort igen, till Tanaris. Kände mig lite främmande och bortkommen. Det var lite högre level på monstren. Men jag upptäckte att Aubi faktiskt klarar att ta även vissa monster i level 44. Attans så modigt måste jag säga. Nu behöver jag skramla ihop lite guld. Förfärligt tomt i pengapungen. Så vill jag ha Iron bars, många. Men var jag ska hitta dem har jag inte en aning om.

"Well I'm goin' out west where the wind blows tall. 'Cause Tony Franciosa used to date my ma. They got some money out there. They're giving it away. I'm gonna do what I want and I'm gonna get paid."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Desolace

Haha, jag hittade dit. Tidigt på söndagsmorgonen slank Aubi över gränsen och smög sig genom The Barrens ända bort till Desolace. Bråkstakarna sov, trötta efter lördagskvällens härjande.

Desolace var inte vad jag trodde. Tänkte mig en stad, absolut inte en öde saltslätt. Vi var bara två spelare som harvade runt. Men jag hittade en Sungrass och några Gromsblood. Inte illa. Nu kan jag göra en "superior healing potion" och en "mighty rage potion". Den sistnämnda är för en warrior så vad jag ska göra med den vet jag inte riktigt. Samla på hög, sälja eller ge till bättre behövande?

"Sweet child in time you'll see the line. The line that's drawn between the good and the bad. See the blind man shooting at the world. Bullets flying taking toll. If you've been bad, Lord I bet you have. And you've been hit by flying lead. You'd better close your eyes and bow your head and wait for the ricochet."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Inspiration saknas

Ja nu är jag trött på att kämpa med monster. Aubi får sitta och vänta på inspiration. Har travat omkring i Badlands och Swamps of Sorrows och det är inte så väldigt roliga ställen. Men Aubi har en väldigt snygg outfit just nu. Riktigt elegant, bästa hittills. Men det som behövs nu är nya armband. Och så vill jag fortfarande ha örhängen men det verkar vara lite svårt att hitta bara så där.

I dag såg jag något lustigt, en Hord som om och om igen attackerade vakter. Horden kastade sig in i strid, dog, återuppstod, drack lite energidryck och kastade sig in i strid igen. Jag stod innanför barrikaden och tittade på. Sen slogs jag av tanken att Horden kanske ville komma in. Då smet jag ut genom hålet på baksidan. Tur att Horden inte visste att det gick att komma in bakvägen om det nu var in han ville.

"Let me fall if I fall. Though the phoenix may or may not rise. I will dance so freely. Holding on to no one. You can hold me only if you too will fall away from all these useless fears and chains. Someone I am is waiting for my courage. The one I want, the one I will become will catch me. So let me fall."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Irriterande som svamp mellan tårna

Swamp of Sorrows, jag kom, jag såg och fegade därifrån. Nesligt och nu gick pulsen upp i alldeles för många slag. En feg rackare till Horde attackerade när Aubi slogs mot en Shadow panter. En sån fegis till Horde. Men han fick springa i skräck. Det gjorde Aubi också men åt andra hållet. Gömde Aubi bakom ett träd och tog HS till säkerheten. Men jag hann få med mig en ny blomma i alla fall. Alltid något att glädjas över. Nu står valet mellan vilken av två nya potions jag ska testa först. Jag har glömt vad de heter och vad blomman heter också för den delen.

En dag kommer jag att bli tillräckligt arg och faktiskt försvara mig. Men det ligger nog långt i framtiden. Jag är fridsam med en ängels tålamod.

"Let me fall. Let me climb. Theres a moment when fear and dreams must collide. Someone I am is waiting for courage. The one I want, the one I will become, will catch me. So let me fall if I must fall. I wont heed your warnings, I wont hear them"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Viloläge

Fiskningen är klar. Får försöka leta rätt på den som tillhandahåller högre fiskeriutbildning. Tänkte nu inrikta mig på att hitta blommor så jag kommer vidare där också. Men det är lite tunt om rätt sorts blommor just nu.

Annars så var det en tämligen lugn kväll. Flera nästan möten men Aubi har mestadels fått vara ifred. Vid ett tillfälle kolliderade en Horde och Aubi, sprang igenom varandra. Jag tror vi blev lika förskräckta båda två och skuttade iväg åt varsitt håll. Men ett framsteg från min sida är att pulsen inte ens höjdes. Det är nytt. Jag förstår att det som gäller är att nöta. Desto fler obehagliga situationer jag utsätter mig för desto snabbare vänjer jag mig. Ungefär som att bekämpa sina fobier i verkliga livet, se rädslan i vitögat och nästan svimma. Men man lär sig att hantera det också.

Ska samla mod inför ett besök i Swamp of Sorrows, bara kolla läget. Det får bli imorgon kväll.

"The rain falls down on last year's man, an hour has gone by and he has not moved his hand. But everything will happen if he only gives the word; the lovers will rise up and the mountains touch the ground. But the skylight is like skin for a drum I'll never mend and all the rain falls down amen on the works of last year's man."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Sida vid sida

Trängdes med en Horde när vi skulle göra samma quest. Det var en lvl 41 så vi hade nog kunnat strida om vi velat. Men det gick bra att samsas. Skönt det, men nog var jag lite misstänksam och tänkte att han bara väntade på rätt tillfälle att hoppa på mig. Men icke, han var artigheten själv och lät mig ta monstret först. Kan låtsas att det var en hövlighet, damerna först. Jag hade nog helst sett att han var den som tog monstret först. Men det var inte riktigt läge att backa ur när han stod och tittade på. Han kunde ha fått för sig att Aubi var en ynklig stackare.

"And we read from pleasant Bibles that are bound in blood and skin that the wilderness is gathering all its children back again."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ständiga förbättringar igen

Det här blir bara bättre och bättre. Nu håller jag på att lära mig använda min nya förmåga Shadow Form. Inte går det att sitta och slöa till i det här spelet inte. Ständigt lärande pratas det om ibland och WoW är just det, ständigt lärande. Mina vuxna bekanta fnyser åt WoW så jag har full förståelse för hur unga människor kan känna det när de möts av oförstående vuxna.

En ny vän har jag fått också, det är verkligt glädjande. Det är jättekul och det ska blir härligt att få spela ihop. WoW är verkligen ett fantastiskt spel.

Idag är känner jag mig som en urvriden disktrasa, blev upphetsningen för stor igår kanske. Har jag en WoW-baksmälla idag?

"Some women wait for Jesus, and some women wait for Cain so I hang upon my altar and I hoist my axe again. And I take the one who finds me back to where it all began when Jesus was the honeymoon and Cain was just the man."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Stora nyheter

Och och, level 40, taadaaa! Och och en get, hurra, hurra, hurra!

Nu kan Aubi färdas ståndsmässig som det passar en liten knubbis. Nu var det inte så att det fanns tillräckligt med guld i Aubis fickor, det fattades en hel del guld. Men tack och lov så förbarmade sig Stor och Stark över Aubi och hjälpte till med de sista slantarna. Geten den grå låter MÄÄÄ men med en mörk basröst och aningen nästäppa. Nu ska Aubi rida land och rike runt.

Att det saknades guld beror nog på att jag inte har gått instanser och grottor. Så går det när man inte följer spelreglerna.

Jag upptäckte nyligen att Aubi kan gå baklänges i en strid och dra med sig monstret. Antar att det är det som kallas Pull. Det tog bara ungefär 64 dagar att fatta.

"And when we fell together all our flesh was like a veil that I had to draw aside to see the serpent eat its tail."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Rena semestern

Rantar runt och gör inget vettigt, ungefär. Det bästa med Dustwallow är att här springer Aubi förbi Hordes som inte slår. Har mött flera stycken och de hastar bara vidare. Åh så skönt, det finns hopp. Det är bara en som gjorde Aubi till ett får två gånger men som tur var kom vakter så Aubi hann undan.

Nu har jag en svår quest att göra klart. Smyga in i en by. Det kommer att ta tid. Det tog också väldigt lång tid innan jag fattade hur en raptor skulle fångas med ett rep. Och de där Risen Husk låter faktiskt lite oanständiga när de anfaller, tycker jag.

"I came upon a wedding that old families had contrived; Bethlehem the bridegroom, Babylon the bride. Great Babylon was naked, oh she stood there trembling for me, and Bethlehem inflamed us both like the shy one at some orgy."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Och en gång till

Trodde att det var färdigt med Stranglethorn men så var inte fallet. Studsade tillbaka dit i alla fall. Tänkte att jag skulle kunna hitta en ål i Stranglethorn, det gjorde jag inte. Aubi fick bara bita i gräset om och om igen. Ambitionen nu är att komma upp till 225/225 med fisket så det blir till att hitta ett annat ställe att fiska på.

Var och lekte i Dustwallow Marsh, sprang än hit och än dit. Det var inte så trevligt där. Hamnade så småningom i The Barrens, tvärvände och sprang tillbaka till staden och tryggheten. Hu, så hemskt det var. På något sätt tror jag att så fort Aubi sätter en fot över gränsen till Horde-land så börjar alarmklockorna ringa inne hos gränsvakterna. En hel arme av Hordes skyndar till försvar och sätter efter Aubi. Det känns så i alla fall.

Nu syns inte den fula hatten längre. Jag fick hjälp med att dölja den, skönt, det kändes fånigt att ränna runt som en övervintrande Halloweenentusiast.

"And though I wear a uniform I was not born to fight; all these wounded boys you lie beside, goodnight, my friends, goodnight."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Fusk?

Gav upp och köpte sista sidan till questen kapitel II. Det känns som att fuska men jag får väl stå ut med det också. Nu har jag en massa extra sidor. Får se vad jag gör med dem. Två quest kvar, hitta rätt krokodiler och leverera skinnet. Hitta rätt tiger för att få en huggtand. Sen är mina äventyr i Stranglethorn slut för ett tag. Ska plocka ihop en hög med Goldthorn också. De behövs till flera olika potions.

"I met a lady, she was playing with her soldiers in the dark, oh one by one she had to tell them that her name was Joan of Arc. I was in that army, yes I stayed a little while; I want to thank you, Joan of Arc,for treating me so well."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hurra!

En hatt, visserligen en urful blå sak med spetsig kulle, men ändå. Hatten påminner lite om en häxhatt. Jag är inte så fåfäng men hatten ser löjlig ut. Hela Aubis utstyrsel är ful, ungefär som rullat i lera. Fördelen med att inte vara färgglad är väl att hon inte lyser lång väg.

En quest mindre att klara av. Nu är det bara en sida i kapitel II som fattas sen ger jag upp Stranglethorn för ett tag. Att jag envisas med att avsluta påbörjade quest beror nog mest på att saker och ting ska inte lämnas ofärdiga. Så det är bara att nöta på ett tag till.

"The rain falls down on last year's man, that's a jew's harp on the table,that's a crayon in his hand. And the corners of the blueprint are ruined since they rolled far past the stems of thumbtacks that still throw shadows on the wood. And the skylight is like skin for a drum I'll never mend and all the rain falls down, amen, on the works of last year's man."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vill vidare

Ska jag då aldrig bli färdig med mina quester i Stranglethorn. Det här stället är pest och pina. Nu vill jag leka på ett annat ställe. Frågan är var. Nog måste det väl finnas ett annat lite trevligare ställe som är lämpligt för Aubi.

Stora framsteg har jag gjort idag. Jag kunde fixa att ta alla tre monstren som var på mig utan att ens få hjärtklappning. Monstren var visserligen i lvl 36 men ändå. Och så kunde jag heala utan att darra på handen. Minsann om jag inte börjar bli aningen hårdhudad. Snart får jag nog nerver av stål också. Och då finns risk att jag blir mallig. Då är det väl rätt så bra att någon sticker hål på ballongen lite då och då.

"Should we act on a blame? Or should we chase the moments away? Should we live? Should we give? Remember forever the guns and the feathers in time. Because the line between wrong and right is the width of a thread from a spider's web."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Våldsamt

Det har gått våldsamt till i kväll. Långa och hårda strider mellan gröna och röda. Hej & hå, vilken uthållighet. De hade säkert jättekul. Mitt i eländet stod Aubi som spöke. Ett tag var vi fem små själar som förskräckta stod och trampade. Så småningom lyckades Aubi smita iväg. Sådana här konflikter får de stora och starka lösa utan Aubis medverkan.

Nu behöver Aubi verkligen livvakter. Aubi har blivit hotad i mejl via bloggens e-post. Hon ska utplånas, förföljas och försvinna bort. Det var den milda versionen. Riktigt spännande. Får se vad det blir av det här. Aubi är numera en offentlig karaktär, lite som en såpakändis från tv, kan jag inbilla mig i alla fall.

Funderar på att börja med matlagning också. Kan väl vara lite småtrevligt att stå och låta grytan puttra.

"Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vardag i vardagen

Jag trodde att berättelserna om Aubi skulle ta slut. Att saker och ting bara skulle börja upprepa sig i WoW. Berättelser skulle bli samma fast från olika ställen. Aubi springer, Aubi dör, Aubi gnäller över Hordes. Det blir lätt så för det finns en slags vardag i WoW också precis som i verkliga livet med tristess och en längtan efter något mer. Just nu är det en mellanperiod men jag är övertygad om att undrens tid inte är förbi. Det jag gör nu är bara början, eller?

Men en sak kan jag i alla fall säga och det har jag sagt tidigare. Jag gillar inte grottor och idag tappade jag orienteringen och sprang åt fel håll. Jag hittade inte ut. Helt plötslig var Aubi i ett rum fullt av elitegubbar. Aubi var röd av ansträngning innan hon kom därifrån. Rustningen var borta så jag antar att man kan säga att hennes kläder hängde i trasor.

Glädjande är att jag fick kontakt med en ny vän ikväll. Dessvärre tappade bredbandet kontakten med min dator. Får hoppas vi stöter på varandra igen snart. Helst redan i morgon kväll.

"I could tell you to go to war, or I could march for peace and fighting no more. How do I know which is right, and I hope he does when he sends you to fight."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dueller är inte för Aubi

Så blev Aubi med i en hel grupp, en vänlig grupp. Det var på tiden och verkligen roligt, någon att prata med. Testade voice chat med det var svårt att höra ibland. Kändes lite fånigt att sitta och hojta framför datorn. Men voice chat underlättar för jag tycker att det är svårt att kämpa med monster och samtidigt skriva.

Jag har fått fyra katter, Nasse, Puh, Ior och Tiger. De är en gåva från min vän, Quadrophonia. Också den första jag duellerade med. Det gick inte bra. Jag duellerade en gång till med en annan vän, Mafaldá, det gick inte heller så bra. Kan inte folk stå stilla? De hoppar åt alla håll och kanter. Jag kan inte hitta rätt tangenter att flytta mig med. Så står jag där vänd åt fel håll. Jag tror jag låter bli att duellera i fortsättningen, det är inte bra för min självkänsla.

Det finns ett ställe jag skulle vilja komma till, Desolace. Men det verkar vara en lång och svår väg dig. Här behövs livvakter som slår en järnring runt Aubi.

"If a black man is racist, is it okay. When it's the white man's racism that made him that way. Because the bully's the victim they say. By some sense they're all the same. Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Insikt

Det som jag fortfarande skäms lite för är att jag springer min väg när Hordes attackerar. Fortfarande blir jag skakig och försöker så gott det går gömma mig i en buske, bakom ett träd, klättra högt upp i bergen när de kommer även om det bara är en. Jag måste också erkänna att jag känner mig urlöjlig när jag står och trycker bakom eller i något och blir upptäckt. Det är så uppenbart vad jag håller på med att nog förstår den andre spelaren det också. Då tar det lite på stoltheten. Kändes också lite pinsamt när en lvl 29 Horde tog mig när jag höll på att fixa med min fiskning. Sen fick jag springa, plötsligt hade jag tre efter mig. Vid ett tillfälle blev jag ett får och sprang viljelöst runt. Men jag hann undan till Darkshore där vakterna tog hand om mina förföljare. Nu fungerar fiskningen i alla fall. Och när jag stod och fiskade på bryggan i Booty Bay slog en Horde till och Aubi fick käka trä. Fy fy.

Det jag verkligen behöver är receptet för Cowardly Flight Potion. Med den förmågan skulle jag kunna springa iväg snabbt och det skulle kännas som att räcka lång näsa åt den som vill banka på mig.

"Now the sun's gone to hell and the moon's riding high. Let me bid you farewell. Every man has to die. But it's written in the starlight and every line on your palm. We're fools to make war on our brothers in arms."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Stillhet

Tämligen lugn kväll och jag kom mig till lvl 36. Arbetade mig fram i en cirkel och tog samma monster om och om igen. Efter fyra varv var jag nöjd. Nu är jag lite vilsen igen. Dags att ta tag i mitt fiskeriproblem verkar det som. Jag skulle vilja ägna några timmar till att stirra på flötet. Aubi börjar bli sliten och behöver vila upp sig.

I kväll var jag sannerligen modig. Jag vågade mig på att ställa upp och heala en spelare som skulle döda en hel drös med dinosaurier. Tänk, jag blev inte alls så där jättenervös och jag lyckades hålla spelaren vid liv. Fantastiskt. Det tar sig.

"There's so many different worlds. So many different suns. And we have just one world. But we live in different ones."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det kommer en annan dag

Fick syn på en Lotusblomma som jag gärna ville ha. Fick ge upp. När jag väl jobbat mig förbi monster kom Hordes och gjorde processen kort med mig. Och det innan jag fått min åtråvärda blomma. Bara till att ge upp. Tar den blomman tidigt på lördag morgon istället. Då sover buset stridsruset av sig.

Blev aningen förbaskad, en Horde med level ?? och med en level 17 i släptåg roade sig med mig. Jag har döpt om dem till Dick och Sis. Bara för att jag blev lite härsken. Uppenbarligen lockar WoW fram en del dolda sidor som jag inte riktigt vill kännas vid. Hur ska det här sluta?

"Through these fields of destruction. Baptism of fire. I've watched all your suffering as the battles raged higher. And though they did hurt me so bad in the fear and alarm. You did not desert me my brothers in arms."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vilken kväll

Har fått en ny vän, Mafaldá. Ska blir riktigt roligt att få spela ihop med henne. Får hoppas hon levlar duktigt så vi blir jämnspelta. När vi kommer som ett team, då kommer det att slå gnistor.

Denna kväll gick det hett till i Strangelthorn. Det var högvis med Hordes, svärden korsades överallt. Tror jag blev lite röd om öronen av spänning. Kinderna glöder också. Det här var väldigt bra träning för mig. För en gångs skull har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fick smäll. Antar att det beror på att jag hade sällskap av en stor och stark spelare. Det kändes så tryggt. Undrar om jag också en dag kommer att finna den där tjusningen i att ta upp kampen när en Horde attackerar mig.

"These mist covered mountains are a home now for me. But my home is the lowlands and always will be. Some day you'll return to your valleys and your farms and you'll no longer burn to be brothers in arm."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Som smaken av honung

Nu har jag fått uppleva makt. En i lägre level började dutta upp allt möjligt försvar när hon upptäckte att jag var nära. Vi blängde ett ögonblick på varandra innan jag satte mig ner för inte tänkte jag slå först. Hon sprang sin väg. Det var lite berusande och jag kände smaken av makt. Men det varade inte så länge. Några minuter senare hann en Horde ikapp mig. Ett enda slag så låg jag där. Minsann om jag inte har blivit lite kaxigare, för nu tar jag det med mer jämnmod. Jag har smått börjat vänja mig, tänka sig. Det blir nog en tuffare spelare av mig också så småningom.

Den här förmågan som vissa har, att dyka upp från tomma intet och sedan försvinna lika snabbt, skulle jag också vilja ha. Verkar behändigt.

"And if you bury me, add three feet to it. One for your sorrow, two for your sweat, three for the strange things we never forget. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Återhämtning

I kväll fick jag bara en liten stund till att leka med Aubi, det känns konstigt. Hur som helst så har jag återgått till att plocka blommor. Det värsta är att de blommor jag behöver nu är svårare att få tag på. Att hämta en fjuttig liten blomma kan ta väldigt lång tid för mig. Jag springer runt, studerar rörelse mönster, väljer ut lämpliga platser att stå på och är sedan tvungen att plocka monstren en efter en. Manan tar bara slut och att sitta ner och dricka tar tid det med. Det är få gånger jag lyckas med att rusa in i en lucka mellan monstren, plocka och rusa därifrån. Att jag blir attackerad på utvägen gör inte så mycket för det är bara att fortsätta att springa och blir det för många monster efter mig brukar fear fungera. Det stör mig lite att det händer att ett monster springer skräckslagen åt samma håll som mig. Då blir jag inte av med den. Inte nog med att varje blomma kan ta långt tid att hämta det är långt mellan blommorna också.

Se, nu blir jag gnällig också. Bara för att jag inte fått min dagliga dos.

"Watched the city ... city of crows. Watched them fly, watched 'em all flyin' low out above the flood plain just above the dirt road. They were hungry as winter, hungry as us. Not afraid to be flyin', not afraid to be lost. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tillplattad

Mot bättre vetande antog jag utmaningen att kämpa i Scarlet Monastery. Jag höll på att svimma av nervositet. Pulsen slog så hårt att det var obehagligt. Har inte en aning om var jag var eller vad som var omkring mig. Jag stirrade bara på hälsobarometrarna. Jag dog och hittade efter mycket om och men in igen. Då dog jag igen i korridoren och dog en gång till. Sen blev jag kickad och övergiven. Jag tror inte det gänget vill leka med mig igen. Suck, tack och lov för min HS. Den tog mig tillbaka till tryggheten. Det här gör jag inte om i första taget. Och på typiskt kvinnligt vis säger jag "och han som lovade att skydda mig".

Tänk att Hordes har fräckheten att komma och störa när jag har ett trevligt samtal med min nya vän, Quadrophonia. Jag gömde mig på värdshusets övervåning men de kom dit också. En kopp kaffe senare och de hade fortfarande inte gett sig iväg. Envisa rackare.

Det är idag min 50:e dag som Aubi i WoW. Lägligt nog fick jag en fin gåva av min nya vän, en kanin. Jag tänker kalla den Nåd.

"All my worldly desires. All my yardsticks of fear. All my secrets untold. All my motives unclear. Hangin' down in the fire, burnin' them higher, won't take them away from here. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En ny vän

Jag har fått en ny vän. Det är fantastiskt. Nu känner jag mig inte alldeles ensam. Och så får jag be om hjälp också. Det är inte illa. Det här blir bara bättre och bättre.

Nu har jag ett litet problem. Jag har en iron box som är låst. Nu vill jag veta vad som finns i den. Det kanske ligger något rysligt fint i lådan och det vill jag inte missa. Men hur får jag upp den?

En ny förmåga har jag också, jag kan sväva i luften en pytteliten bit över marken. Vad jag ska ha den till mer än att ta en genväg över vatten förstår jag inte än.

Nu ger jag upp för i kväll. Det är alldeles för mycket bus ute så här en lördag kväll. Vad jag skulle vilja ha är något som skyddar mig mot att bli kontrollerad och övertagen av en annan spelare. De är så läskigt. Jag tar riktigt illa upp, blir nästan arg.

"I go to sleep, before the devil wakes and I wake up, before the angels take."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lång väg tillbaka

Travade iväg längs vägen till Arathi Highlands och nosade runt lite i Atlterac Mountins bara för att hamna i ett Plaugeland av något slag. Mina säckar var fyllda och jag tänkte ta den enklaste vägen tillbaka, den fina stenen raka vägen till värdshuset. Det var dumt jag hade glömt att byta värdshus. Hamnade raskt i Goldshire. Suck, det är lång väg tillbaka till Arathi Highlands.

Skulle verkligen behöva lite ny rustning nu. Vissa saker börjar bli förfärligt omoderna och visst har jag växt ur en del. Tänkte att något monster skulle tappa lite men det verkar inte som om jag bankar på rätt monster. Några nya recept för potions skulle också vara trevligt. Men det verkar inte heller vara något som monster tappar. Och nej, jag springer inte in i en grotta eller ner i en källare än.

"How can we dance when our earth is turning. How do we sleep while our beds are burning. Now I'm trapped like a dog in a cage. Wherever the truth is pursued. It must be the curse of the age. What's taken is never renewed."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En plats i solen

Kämpar hårt för att nå level 34 men är inte där än. Det är tigrar och pantrar och nu tröttnade jag. Träffade på min Horde-hjälte idag med. Och hör och häpna ytterligare en Horde som var artigheten själv. Det här var verkligen något nytt. Kanske är det så att på vissa ställen där båda sidor trängs så struntar en del i att härja med lägre levlare. Återstår att se.

Hittade en alldeles enslig plats som jag förmodligen får ha för mig själv. Jag klättrade upp i bergen och där var tomt på allt. Bra ställe att hämta andan på ett tag och stuva om i ryggsäckarna och fylla på med mana potions. Blir jag nervös kan jag alltid fly dit och vänta ut faran. Kan meditera lite, kanske dansa för mig själv.

"Four wheels scare the cockatoos. From Kintore East to Yuendemu. The western desert lives and breathes. In forty five degrees."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Glädje

Jag blev så glad i kväll att jag alldeles kom av mig med att slå monster. Jag fick en kram och jag blev så otroligt glad. Kramen fick jag av en Horde. Det värmde gott i mitt ömmande hjärta. Så kom en av min sort och dödade min Horde-vän. Såg tydligen inte att där stod en Horde som inte försvarade sig. Det var verkligen synd.

Tossig blir jag tydligen när jag får en kram men det gör inget. Det var roligt. Hoppas vi möts igen.

"How can we dance when our earth is turning. How do we sleep while our beds are burning."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Från fronten intet nytt

En ny blomma att samla på är alltid glädjande. Blomman går säkert att använda till något bra senare. Jag har samlat på mig lite pärlor och vackra stenar också. Vet inte vad jag ska ha dem till men sådana saker som glittrar är väl alltid fint. Jag fånar mest runt. Det gick inte att vara i Strangelthorn. Jag gillar inte när samma Horde dödar mig flera gånger. Handuriël är jag inte glad i just nu. Det är en usch usch.

Annars så har jag lite roligt med att fly undan det mesta och så blir jag lite glad när det står i textrutan "your skill in defense has increased to ...", kul när jag flyr. Det borde nog stå om mig "attempts to run away in fear", mer passande tycker jag.

"The time has come.To say fair's fair. To pay the rent. To pay our share. The time has come. A fact's a fact. It belongs to them. Let's give it back."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Första, andra och då

Jag och en figur till tog båten till Theramore Isle. Den andra figuren hade mer bråttom och rusade iväg längs piren som en tok. Jag stod och spanade räddhågset in på det främmande territoriet. Och vad hände, jo, den andra figuren stötte på en Horde och hamnade i handgemäng. Jag tvärvände, hoppade tillbaka på båten och åkte till Wetlands igen. Den här gången blev jag sur på mig själv, mesfjolla. Jag tog båten igen. Den här gången med rätt potions framme och välrepeterad på hur jag skulle gå tillväga för att slippa förbi. Skyddspotion mot att bli förstummad, skyddsbubblan, och fear. Tränade hela vägen. Snopet, piren var tom.

"Out where the river broke. The bloodwood and the desert oak. Holden wrecks and boiling diesels. Steam in forty five degrees."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tack snälla Horde

Så mötte jag en Horde. Jag travade förbi och hoppades. Horden vände och kom efter mig. Plupp så satt jag på min rumpa. Horden blängde länge, suckade åt mig, sa adjö och vinkade. Jag skämdes. Vilken ynkedom jag är. Glad var jag i alla fall att jag slapp undan. Men ändå, oj så spännande det var.

Det är bara att konstatera att den här tanten inte har något i WoW att göra. Spelet är inte för mesar. Jag ska nog spela andra spel, snälla Myst spel, Siberia, The Crystal Key, The Mysterious Journey och liknande.

"The snow is falling down around the armoury. The city's closing in around my head. Up on bedlam bridge somebody is waiting. Up on bedlam bridge I'm shot to heaven. Up on bedalm bridge, waiting."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Alla anda vet men inte jag

Nu har jag varit både här och där och inget duger. Bäst är de gröna trygga områdena. Det är inte roligt med Stranglethorn Vale eller Hillsbrad Foothills. Det är alldeles för mycket av sådana som inte jag vill träffa. Finns det inget område i lämplig level där jag får vara ifred?

En sak som är lite positivt är att Hordes med lägre level springer undan för mig. Det är en ny erfarenhet. Bara jag inte får storhetsvansinne och tror jag är nått. Lätt hänt efter att han blivit hunsad och manglad otaliga gånger.

Jag fattar ingenting ibland. Vad är "LFM", "SM:lib", "RFK" och något som jag tror var "SFK". Och var ligger "gnomeregan"? Suck, det är besvärligt idag.

"So how stands the city on this winters night? The city on the hill or so they said."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

I morgon kanske

I kväll var det hopplöst att försöka få något gjort. Jag har kommit på att bästa tiden att spela är kl 4 på morgonen. Då sover de flesta. Uppe så tidigt, knappast. Det blir nog först mot sommaren när det är ljust tidigt på morgonen och fåglarna kvittrar infernaliskt.

Det var lite roligt när en Horde som hade lägre level försökte gömma sig för mig. Tänk vilken tur den Horden hade. Jag sprang bara förbi och låtsades som om jag inget märkt. Det är lite svårt att gömma sig i WoW, namnskylten lyser lång väg. Här räcker det inte att huka bakom ett träd men den reflexen sitter i ryggmärgen. Bäst är när det går att klättra högt upp. De flesta tittar inte uppåt eller så tycker de inte att det är värt besväret att söka sig en väg upp.

"Crazy flags from history, songs for the White House gangsters. Guns for hellgate railway sleepers."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Långsamt

Gäsp, det här går inte, nu sölar jag något förskräckligt. Planlöst irrande och bankande lite här och där. Det är dags att lämna Duskwood. Men det gör jag inte, dröjer mig kvar som en älskare hos sin älskade. Vart tog äventyrslusten vägen?

För den delen så är jag numera level 32. Det är resultatet av oviljan att gå vidare. Samlar mod och kraft inför resan kan man väl säga. Eller släpar benen efter sig.

"In these locked and shackled neighbourhoods, bridge and tunnel diplomats. See the golden ghetto's creeper."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Första hjälpen

”Res plz”, sa figuren som nyss dött. Jag stod bara där och stirrande. Om jag kunnat prata med honom så hade jag sagt, "visst vänta lite, jag ska leta rätt på den". Nu visste jag att jag hade en sak för att återuppliva men jag kom inte ihåg hur den såg ut, blev lätt stressad. Kände mig urlöjlig för att jag inte har bättre koll. Spelaren måste ha trott att jag var en elak typ som inte ville hjälpa. Men till slut hittade jag rätt knapp och lyckades förmodligen att i sista sekunden återuppliva gubben. Då så, då vet jag hur man gör det också. Alltid lär man sig något nytt. Det var så roligt att kunna hjälpa till att jag höll ett lite extra öga på gubben och mycket riktigt fick jag chansen att återuppliva honom igen. Rena rama första hjälpen-hjälten.

"But there's a man who makes no enemies, a body never breathless. No ambition ever hopeless. Up on bedlam bridge somebody is waiting. Up on bedlam bridge I'm shot to heaven.Up on bedalm bridge, waiting."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vila

En kväll i lugnets tecken. Jag fick i godan ro hålla på med mitt och lyckades ta mig till lvl 31. Det börjar bli lite enformigt att bara slå på samma sak. Några quests att avslutas i Duskwood sedan vidare till nya platser. Tror jag ska ägna mig åt att plocka lite nya blommor. Jag har en liten blombukett som jag kan hålla i handen. Den gör ingen nytta, bara pryder handen.

"We have leaders who are anxious, we have captains not courageous. Captains tumbling into madness."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vit flagg

Nu ger jag mig. Det här är tröttsamt. Om jag råkar på en Horde försöker jag bara springa vidare och låtsas som om ingenting, kunde jag vissla så skulle jag göra det. Efter ikväll kommer jag att stätta mig ner varje gång någon slår på mig. Jag låtsas att jag är en fredsaktivist som polisen får komma och släpa bort.

Nu Aubi har två ringar. Det finns risk för prålskjuka. Ett halsband skulle vara trevligt också. Kanske borde det finnas en bijouteributik i de större städerna. Kan vara bra för de som har shoppingbehov.

"There are canyons full of movie stars, churches made of metal. There are mountains made of muscle."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Booty Bay!

Jag gjorde det, sprang med bultande hjärta ända bort till Booty Bay. Stannade bara en gång lockad av en Goldthorn vid sidan av vägen som jag bara inte kunde motstå. Det var bara vid ett tillfälle som något rött sköt på mig men följde som tur var inte efter mig.

Envist har jag kämpat mig upp till level 30. Nu känner jag mig lite vilsen och vet inte riktig vart jag ska ta vägen. Jag har min fishingskill som varit mitt mål.

Jag vet att jag borde härja lite i grottor och källare. Men det tänker jag inte göra, än i alla fall. När jag är level 70, kanske då.

"There's a place that knows no poverty, a town without pollution. There's a soul with good intentions."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Börja om igen

Ding!

Jahaja, då börjas det om. Men jag kan glädja mig åt att en ring till Aubis finger numera ingår i rustning. Det glittrar i mina ögon.

Det blev inte mycket i WoW idag och det är tungt. Jag har nog också fastnat med båda fötterna i WoW- träsket. Och därifrån vill jag inte bli hjälp, än i alla fall.

"In this city with no footpath there's a building with no people. There is crime and gun decisions. There's a street of heat and hawkers, there's a house of hope drifters. There's a gang that shoots then listens. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Någon att hålla i handen

Hur lätt är det inte att ta sig an en svår quest med en vän vid sin sida. Min vän förbarmade sig över mig och hjälpte mig i en grotta fylld med något som påminde om välgödda jättebebisar. De var inte gulliga utan bara runda som supertjocka bebisar. När de föll skakade marken.

Nu kämpar jag hårt med monster för att komma upp i lvl 29. Det är så trångt här i Duskwood att vi snart får ta en kölapp för att döda monstren. Men förmodligen skulle det duelleras om platserna i kön som en turnering ungefär. Den som vinner får börja. Då vet jag var jag skulle hamna, sist.

Jag ger upp, för i kväll. Eller för en liten stund.

"Talkin jivey, poison ivy. You aint gonna cling to me. Man taker, born faker. I aint so blind I cant see. Now youre messin with a son of a bitch."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Party

Okej det går att göra så också, slänga av sig kläderna. De var nakna, de hade kastat av sig sina kläder och dansade vilt på värdshusets golv. Tydligen går vettet ut när spriten går in också i WoW. De hade väldigt roligt verkade det som och när de pratade så sluddrade och hickade de. Den ena av dem hade alldeles rosa hud och var hur gullig som helst.

Jag tror jag kan göra mig av med den där vinflaskan jag släpar med mig överallt. Väntar egentligen bara på ett lämpligt tillfälle då jag kan fira något stort framsteg. Men vinet lär nog bli till ättika innan rätt tillfälle kommer.

Det är något konstigt med mitt fiskeri, det fungerar inte längre. Just nu skulle jag verkligen önska mig ett fint ställe att fiska på. Det ska vara lugnt och rofyllt och en solnedgång. Så kan jag hålla till där tills jag kommit på vad jag ska göra.

"Red hot mama. Velvet charmer. Times come to pay your dues. Now youre messin with a son of a bitch. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En skamfull bekännelse

Varning - en känslig person ska sluta läsa här för det som skrivs nedan är en smärtsam bekännelse av en ynklig spelare. Jag viskar stammande fram min bekännelse med skammens rodnad på mina kinder.

Så hände det, en Horde, med lägre level än mig som förmodligen förirrat sig in i mitt revir. Två andra ännu lägre levlare försökte ta honom. Jag visste att jag skulle kunna ta inkräktaren. Mitt hjärta började banka, pulsen slog hårt ända upp i huvudet. Jag började darra. Jag slog på min sköld och visste att med två mindblast skulle jag slå inkräktaren till marken. Men jag gjorde det inte, kunde inte förmå mig. Hur löjligt är inte det, det här är ändå bara ett spel. Ett spel som går ut på att döda sin fiende. Men jag förmådde inte, hela mitt inre jag vred sig plågat. Jag healade istället de som var på min sida. Snart kom förstärkning hastande och de tvekade inte att göra det jag skulle ha gjort.

Förakta mig om ni vill, bannlys mig, förtala mig, skratta åt mig, gör vad ni vill. Men innan någon spyr sin galla över mig så betänk att jag är en fridsam äldre kvinna som släpar runt på gammeldags moral och etik. På min axel sitter Luther ständigt och viskar. Någon gång i framtiden kommer jag nog att ta mig över tröskeln och utan samvetskval banka livet ur min motspelares gubbe.

"Heart breaker, soul shaker. Ive been told about you. Steamroller, midnight stroller. What theyve been saying must be true."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel"

Pest

Denna kväll en kväll i pestens tecken på många sätt. Lite roligt hade jag ändå när en Horde dök upp på vid min sida, vi blev nog lika förvånade båda, men se jag smet från Raven Hill. Där jag befann mig var det nära till floden och den gröna sidan. I säkerhet ville jag räcka lång näsa och hoppa upp och ner. Jag väntade länge innan jag vågade mig tillbaka. Men det hade jag inget för. Senare när jag skulle avlämna min färdiga quest red de ikapp mig på vägen mot Darkshire. Hej och hå, tydligen var vi flera som stupade. Vi var tre stycken som kutade till våra sargade kroppar. Jag har en påbörjad quest att avsluta vid kyrkogården, att döda 20 st pestiga pestspridare. Nu har jag 10 pestar kvar.

Om jag förstår det hela rätt så går det inte att viska till en Horde . Det skulle vara lite skoj att vädja "Peace brother, peace". Intressant skulle vara att se om fiendens barmhärtighet existerar i WoW. Vi vet att den inte alltid exsiterar i verkliga livet.

"So we came and conquered and found. Richers of commons and kings. Who strangled and wrestled the ground. But they never put back anything."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lön för mödan

Yes, lvl 27. Det gick undan, envist rensade jag flodbanken vid Dustwood. Så bråkade jag med några skelett vid Raven Hill också. Här är en som verkligen kommit sig upp i världen och blivit lite malligare. Men jag var lagom morsk då jag hamnade bakom en horde (eller nått han såg konstig ut). Han såg inte mig så jag tassade hukande åt andra hållet. Jag förstår inte riktig, men var kommer de ifrån, hordes? Var är deras marker? Kan vara bra att veta så att jag inte klampar in och pinkar på någon annans revir.

Lyckades komma över en Wild Steelbloom i Dustwood, det var finfint. Det tar sig på den fronten också.

Och så har jag två vänner också, lvl 70. Tänk de viskar till mig också. Men jag vill inte besvära dem i onödan med mina små bestyr. En god kvinna reder sig själv bla bla, skitkul.

"River runs red. Black rain falls. Dust in my hand. On my bleeding land."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Upptäcksresande

Lekte upptäcksresare i dag. Tog en båt från Wetlands till ett ställe som jag glömt vad det hette. Bäst som jag travar runt möter jag en horde. Tänk jag vände så snabb att datorn inte hann med. Sen sprang jag jättelångt med rysningar ända ner på smalbenen. Men ingen kom efter mig. Undrars om jag sprang rakt in i deras by. Hemskt var det i alla fall. Tänk om den andra spelaren blev lika rädd som jag.

När jag var i Wetlands attackerade Hordes staden. Efter fyra vändor till kyrkogården lyckades jag ta mig in i värdshuset. Jag gömde mig i ett rum på övervåningen. Det fanns en säng i rummet så jag ställde mig i den och loggade ut. Det blev för mycket, jag blev stressad.

Är man trygg på värdshuset? Kan fienden komma åt mig där?

"You remember the flood and the fall. We remember the light on the hill. There should be enough for us all. But the dollar is driving us still."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kyrkogårdar är bra ställen att meditera på

Här gick det sannerligen hett till en lördag kväll. Vart jag än kom så var det under attack. Nu satte jag mig på kyrkogården. Då behöver jag inte springa så mycket. Men tänka sig där fick jag sitta i fred.

Nu har jag gått med i en guild också. Framsteg, verkligen.

Och så har jag levlat, det satt hårt inne. Har kämpat med det flera kvällar. Bet ihop och bankade på för att komma den där sista sega biten. Nu ska jag smörja in fingrarna med någon välgörande salva. Ska nog köpa Tigerbalsam det lär vara bra för stela muskler. Men lukten, va.

"So you cut all the tall trees down. You poisoned the sky and the sea. You've taken what's good from the ground. But you left precious little for me."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nu får jag ge mig

Nu har jag kommit till en punkt när jag måste ta mig i kragen. Någon måtta på fjanteriet får det lov att vara. Hela kvällen har förflutit och jag har inte åstadkommit något. Möjligen att jag blir bättre och bättre på att springa iväg och kryssa mellan monstren. Snart får jag mardrömmar om det här. Men jag tycker det tar så långt tid att få ihjäl monstren. De jag redan gjort slut på hinner komma tillbaka innan jag ens kommit så långt att de inte kommer åt mig igen. Jag står där och bankar och så kommer den jag nyss dödade tillbaka och så är det två monster att freda sig mot.

När jag åkte en av båtarna från Wetlands såg jag på skattletarkartan en Giant clam. Den blev jag lite nyfiken på. Jag har så att jag kan vara under vattnet i 30 minuter. Jag tror jag har en Swim speed potion också. Ska jag eller ska jag inte? Om den fortfarande finns kvar förstås.

Sannerligen om jag inte börjar karska upp mig lite i alla fall.

"Now I feel Im growing older and the songs that I have sung echo in the distance. Like the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune. Yes, I can hear the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lugna ställen

Jag trivs bäst här bland mina blommor. I ett lugnt och skönt landskap där monstren inte är så starka och dit hordes inte kommer så ofta. Jag stannar nog i tryggheten ett tag och leker lite. Jag kom inte ens i närheten av Booty Bay. Om fem levlar gör jag ett nytt försök om inte någon vänlig själ vill följa med mig, en stor och stark, eller flera. Jättemånga när jag tänker efter. De här som har level ??, vad är det för några? Jag har märkt att när jag blir skrämd i spelet så får jag tunnelseende.

När jag gjorde spök-kaptenen vid fyren questen fick jag en ny skjorta men den sålde jag omgående. Den var vit och genomskinlig. Nä nä, Aubi springer inte omkring och visar magen. Ingen bar hud här inte. Springa omkring och blotta sig får andra göra men inte Aubi.

Jag behöver levla också för girigheten börjar smyga sig på mig. Behöver pengar så att jag kan köpa allt jag vill ha. Annars så är jag riktigt skicklig på att slinka förbi de lite lägre level-monstren nu. De är inte så anfallsbenägna.

"Many times Ive been a traveller. I looked for something new. In days of old when nights were cold I wandered without you. But those days I thougt my eyes had seen you standing near. Though blindness is confusing it shows that youre not here."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Monsterkrokodiler

Vad i hela friden var det som attackerade mig. En krokodil med en dödskalle som level eller såg jag fel för att jag blev så skiträdd. Jag avskyr att springa där i goda ro och så kommer ett monster från ingenstans. Jag vet inte var jag var men jag tror inte att jag gillar de krokodilerna något vidare.

Jag vet vart jag ska imorgon kväll, leda rätt på Booty Bay. Var det nu kan vara. I Booty Bay finns tydligen den jag behöver för att fixa till min fiskeriverksamhet, utöka så att säga. Sedan måste jag tillbaka till Wetlands för min quest-tablå är full. Behöver beta av den också, ungefär som alla måsten man har att göra i verkliga livet. De betar man också av och de har en benägenhet att aldrig ta slut.

"But I feel Im growing older. And the songs that I have sung, echo in the distance, like the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nya länder?

Så kom jag mig iväg till Wetland. Jösses, ännu mer att utforska. Jag hinner blir pensionär innan det här är över. Ställde mig på en båt för att fiska och så åkte den iväg. Hjälp, jag har blivit shanghaiad. När båten anlände vid en annan brygga vågade jag inte kliva av. Jag åkte med tillbaka. Lite senare samlade jag mod till mig och åkte en gång till. Och så åkte jag med en till båt. Men var är jag? Som tur var kunde jag använda min sten och vips så var jag tillbaka i Wetlands. Tur, verkligen.

"I have often told you stories, about the way. I lived the life of a drifter. Waiting for the day. When Id take your hand, and sing you songs, then maybe you would say, come lay with me love me and I would surely stay."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Fisk

Har lärt mig fiska. Jättekul men tyvärr betingar fisken inte så högt pris vid försäljning. Men nu kan jag göra Blackmouth oil. Det innebär att jag kan göra potions som gör att man kan vara under vatten länge och en annan simmar man fort av en liten stund. Fisken går att äta rå och ger då lite hälsa, som sushi fast hela fiskar. Jag har en flaska vin. Undrar om jag blir berusad om jag dricker upp den. I verkliga livet skulle jag bli full det vet jag.

Jag har en ynklig kvast också. Inte som den riktiga storfräsarkvasten. Klen kvast får väl vi fotfolk hålla till godo med förstår jag. Och så fungerar den bara i 14 dagar. Ungefär som vi som inte har så mycket pengar i verkliga livet, vi får köra runt i snikbilar.

"As the riders loped on by him, he heard one call his name. If you wanna to save your soul from hell or ridin' on our range, then cowboy change your ways today, or with us you will ride, tryin' to catch the devil's herd, across these endless skies. Yippie-I-a (yippie-I-a), yippie-I-o (yippie-I-o). Ghost riders in the sky."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Medspelare sökes

Så här kunde det se ut om jag satte in en kontaktannons:

Aubi söker en trevlig och rekorderlig medspelare. Gärna en som är lika dålig som hon. Level spelar ingen roll då det är den goda viljan som räknas.

Aubis medspelare bör vara noggrann, inte för snabb och gärna med dåligt minne om vilka spells och vapen som gör vad. Gärna en medspelare som glömmer bort vilka knappar som ska användas för höger och vänster, bakåt och framåt och glömmer bort att de överhuvudtaget går att använda. Huvudsaken är att du inte lämnar en vän i sticket när det blåser snålt. Du behöver inte vara modig.

Om du känner dig manad att leka tillsammans med Aubi hör gärna av dig. Aubi fram emot många långa sköna spelkvällar i vintermörkret. Om du är blyg kan du smygtitta på Aubi som finns på Trollbane oftast mellan kl 20-22 vardagar.

"Their faces gaunt, their eyes were blurred, their shirts all soaked with sweat. They're ridin' hard to catch that devil's herd, but they aint caught 'em yet'. 'Cause ya gotta ride forever on that range up in the sky, on horses snorting fire, as they ride on, hear their cry. Yippie-I-a (yippie-I-a), yippie-I-o (yippie-I-o), Ghost riders in the sky."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Så gick en dag igen

Äntligen, nya blommor och nya potions. Men vad i hela friden är Blackmouth oil? Det här med att hämta Grave moss var inte roligt, risk för mardrömmar. De är så äckliga de odöda. Jag märker att jag sitter och rynkar på näsan. Kan riktigt känna den ruttnande kadaverstanken.

Så, så vad har jag gjort en hel dag då? Bara larvat runt. Jag tillbringade en evighet med att försöka hitta Stormwinds bibliotek. Den var väldigt undangömd. Jag vet att information finns att hämta på nätet men jag är så envis att jag vill själv. Ingen brådska här inte, jag har inte bråttom.

Jag kan tillbringa eviga tider med att stå och titta på monstren och kolla deras rörelsemönster. Jag klickar på alla för att se vilken level de har så att jag inte blir överraskad. Som en riktig lönnmördare väljer jag sedan olika anfallsvinklar. Och så kommer en annan spelare och bara kastar sig in i högen av monster och kämpar hej vilt. Fan vad jag är mesig. Ibland står jag och väntar tills de har kämpat ner monstren och så springer jag igenom utan att ha behövt göra speciellt mycket. Jag verkar tillbringa mycket tid till att stå gömd bakom ett träd och planera strategi. Kan alltså konstatera att min speltid består mest i att springa tillbaka till min döda kropp och stå och glo på monster.

"An old cowpoke went ridin' out one dark and windy day. Upon a ridge he rested as he went along his way. When all at once a mighty herd of red eyed cows he saw. A-plowin' through the ragged skies, and up a cloudy draw. Yippie-I-a, yippie-I-o. The ghost herd in the sky."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det kunde vara så

Hoppade upp och ner av otålighet ända till kl 20.00 då jag kunde börja spela. Nästan så att jag blev vresig. Men sedan gick allt som en dans. Jag lyckades klara av de flesta av mina quester, jag gjorde toppenjobb som healer, en dm och en två instanser, slog ner minst 15 hordes med ena handen bakom ryggen. I min fantasi. Men det kunde ha varit så, eller hur.

Jag fick ett pumpahuvud på mig. Det tog ett tag innan jag förstod hur jag skulle ta bort den. Och så fick jag fem ninjadräkter som jag kan sätta på mina spelvänner. Haha, jag har inga vänner.

Jag är pissdålig. Jag stod som ett fån och fattade inte varför jag inte kunde sätta på skyddsskölden när jag blev attackerad. Inte fattade jag att det inte går när jag har klickat på en annan spelare. Jag ger upp och kryper under en sten ett tag. Det är oftast bara ryggradslösa saker som gömmer sig under stenar.

Rainbow Demon - pick up your heart and run. Rainbow Demon - lives for his sword and his gun.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Åh så pyntat och mysigt

Imponerad, kära nån så fint det var i WoW med alla pumpor och trevligheter. Jag vill också ha en kvast att fräsa runt på. Men jag antar att de inte är för fotfolk som mig.

Undrar hur julen ser ut i WoW. Jag har inte några julsaker hemma hos mig så kanske får jag mysa med jul i WoW istället. Och nyår, kanske kan tolvslaget vara något. Och påsk. Midsommar, en midsommarstång kunde väl vara trevligt att dansa runt. Lite hedniska riter skulle vara lämpligt.

Nu har jag varit rysligt duktig och äntligen blivit av med Svens påse. Äh, det var väl inget, löjligt. Jag har också fått nya potions att göra. Nästa projekt blir att kämpa med spindlar för nu behöver jag spindeläckel.

Jag fick tag på en hink med vatten. Meningen var att jag skulle slänga vattnet på elden. Men se gjorde jag inte. Hinken hamnade på banken bara för att jag vill se hur länge den är kvar.

Riding on in the mist of morning. No one dared to stand in his way. Possessed by some distant calling. Riding on through night and day.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ryggsäckar

Att springa omkring med fulla ryggsäckar i WoW är som att släpa runt på min jättelika handväska i verkliga livet. Den är också full av bra ha saker, både värdelösa och lite mer värdefulla. Tömmas behöver den också lite då och då. Synd bara att det inte är lika lätt få tag i pengar i verkliga livet. Jag får inte en en kopparslant för mina kvitton.

Hur långt kommer man som spelare i WoW om man inte springer ner och slåss i DM och instanser? Jag får hjärtklappning bara av tanken.

Igår när Westfall kom under attack visste jag precis vad jag skulle göra. Jag sprang åt andra hållet. Jag var en flykting. Så är det när man inte kan försvara sig mot de som är starkare och har mer vapen.

There rides the Rainbow Demon. On his horse of crimson fire. Black shadows are following closely. On the heels of his desire.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hej & hå

Här sliter jag på och simmar efter stranglekelp i havet. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till men något måste den väl vara bra till. Nu har jag fått problem för jag har för mycket i mina säckar. Mina örter, mina vapen och skyddsutrustning, flaskor med diverse och quest items. Jag är dålig på att bli av med mina quester. Min strategi är att jag tar alla quest jag kan få och så hoppas jag att så småningom lyckas uppfylla dem. Då missar jag inget och måste göra om därför att jag inte hade questen. Jag skulle gärna vilja bli av med den där påsen till Sven i Duskwood. Men jag vågar mig inte dit igen för det var något hemskt som kom från ingenstans och attackerade. Den var starkare än jag. Och de där skelettfingrarna har jag också problem med. Får nog vänta tills jag gått upp i level först.

Börjar smått vänja mig med att monster anfaller mig utan anledning. Snart ska jag nog klara av att snabbt och smidigt vända mig om och fixera monstret. Snart får jag nog upp teknik för när flera monster anfaller samtidigt. Nöta, nöta. Det blir nog en krigare av mig också, någon gång långt i framtiden.

Have you seen that vigilante man. I've been hearin' his name all over this land.

Andra bloggar om: Wordl of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Gick inte som jag ville

Sur, surare, surast. Fick inte spela igår. Men va, inte trodde jag att jag skulle bli så svårt angripen av WoW-feber. Jag hann bara med en pytteliten stund och upptäckte att jag har en ny blomma att plocka, Stranglekelp. Men den fick jag aldrig plocka för något konstigt hände just som jag började plocka den. Spelet liksom hängde sig men bara till hälften. Jag kunde springa runt i ett folk- och monstertomt spel. Det fanns inte en levandes mer än jag. Först trodde jag att Stranglekelpen hade gjort något med mig. Men det var fel på uppkopplingen och sedan fick jag göra annat resten av kvällen. Antar att jag är död när jag startar i kväll.

Tell me why does that vigilante man, carry that sawed off shotgun in his hand. Would he shoot his brother and sister down.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hugaliga

Det här gör jag inte om, dm, alltså. Det var hemskt och tog en evinnerlig tid att ta sig igenom. Min mana tog slut hela tiden och jag hade för dåligt med mig. Inte har jag förstått vad som komma ska. Fy, så hemskt det var. Det kommer att ta flera dagar att lugna ner sig efter den här upplevelsen.

Jag accepterade att vara med i en grupp. Begrep inte vad jag gav mig in i. Jag dog två gånger men sen gick det bättre. Det var bara det att Twinklimini (eller något liknande) som var ledaren var riktig dum. Den fulingen tog allt som gick att ta vare sig han/hon behövde sakerna eller inte. Jag tycker det skulle vara mer rättvist om var och en tar det som är passande för just deras gubbe. Inte det som andra i gruppen kan använda. Det resulterade i att vi var fem från början sedan blev vi fyra, sedan tre och så var det bara två kvar, jag och dumma ledaren. Bossen var dödad och allt var klart. Då drog jag också. Skuttade iväg och och lämnade den där fulingen åt sitt öde.

Så går det när man ger sig i lag med fel gubbs. Precis som i verkliga livet. Fel kompisar och det kan bli så fel, så fel.

Well I ramble around from town to town. Ramble 'round from town to town. And they hunted us a while like a wild herd of cattle. That's a vigilante man.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nu slog de gnistor

Fattade inte vad som hände men så var rödafienden där och bankade på mig. Flera gånger. Han tyckte det var jättekul. Men vilken tur jag hade, undsättning kom i form av en level 70. Då blev det strid minsann och jag healade. Fienden tyckte inte om det och drämde till mig gång på gång. Den här gången var jag karsk och stod på mig. Med en och så småningom två i level 70 var jag kaxig som sjutton.

Partyt tog mig till Stormwind ner i en källare. Oj oj jag svimmade nästan. Gör inget, sa de, följ bara med. Var tvungen att lugna mig med två koppar kaffe efteråt. Hyi helveta, vilket spännande liv jag lever. Minsann om jag inte darrade resten av kvällen. Och Aubi blev rik som ett troll. Snälla gossar som förbarmade sig över en saktmodig tant.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Spelskador

Just nu håller jag på att leta efter "linne" för jag måste har mer bandage för att kunna bli bättre på första hjälpen. Behöver också plocka mer blommor för att bli bättre som herbalist. Det är långt till 200.

Igår tog jag fart, satte på skölden, rusade genom en hög med spindlar. Tänkte jag skulle komma fram till en ny stad. Det var bara det att det inte var en vänligt sinnad stad. På kartan hade den ett torn istället för små hus. Det är verkligen tur att möjligheten att återuppstå från döden kan ske en bit bort från kroppen. En långt tid förflöt innan jag lyckades ta mig tillbaka till någorlunda säker mark igen. Man lär sig något nytt varje dag.

Jag får nog ont i fingrarna efter att ha pressat ner kapparna på musen när jag flyr. Jag glömmer bort att jag kan sätta på autospring. Det är lika med mitt vapen som också kan sättas på autoavfyrning men det glömmer jag bort i stridens hetta och pressar så hårt på knappen att det gör ont efteråt.

Det borde finnas en spelskadeförsäkring precis som det finns en arbetsskadeförsäkring. Risken att få skador är faktiskt ganska stor när man spelar. Mina axlar är emellanåt uppdragna nästan till öronen när jag tycker att det blir obehagligt. Jag kommer att få lägga ner en smärre förmögenhet på massage av nacke och axlar.

Lonely nights down in the engine house. Sleepin' just as still as a mouse. Man comes home, chase the crowds in the rain. That's a vigilante man.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Förhalning

Jag såg något lustigt inne på ett värdshus. Det var två gubbar i form av någon slags björn/varg som stod vända mot varandra på ett bord och verkade bara stå där och liksom tafsa på varandra. Jag vet inte om det bara var att gubbarna gungade så att det såg ut som det eller om det var något de kunde göra. Sedan bytte de skepnad och blev små gubbar. Då började de dansa med varandra. Lustigt vad det i alla fall.

Konstigt det här att vissa saker tar jag så personligt, att misslyckas, att vara så kass på att spela, att dö. När det gäller någon som står och viftar på rumpan åt mig för att jag inte vill duellera ser jag det mer som gulligt och tar inte alls det personligt.

Kanske ska jag lära mig att fiska, verkar trevligt. Jag fiskar inte i verkliga livet så kanske ska jag passa på nu. Egentligen borde jag se till att teama ihop med någon. Men jag känner mig inte redo ännu. Måste nog träna lite först. Jag fegar ur, blir så nervös.

Have you seen that vigilante man. Have you seen that vigilante man. I've been hearin' his name all over this land ...

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel