onsdag 31 oktober 2007

En skamfull bekännelse

Varning - en känslig person ska sluta läsa här för det som skrivs nedan är en smärtsam bekännelse av en ynklig spelare. Jag viskar stammande fram min bekännelse med skammens rodnad på mina kinder.

Så hände det, en Horde, med lägre level än mig som förmodligen förirrat sig in i mitt revir. Två andra ännu lägre levlare försökte ta honom. Jag visste att jag skulle kunna ta inkräktaren. Mitt hjärta började banka, pulsen slog hårt ända upp i huvudet. Jag började darra. Jag slog på min sköld och visste att med två mindblast skulle jag slå inkräktaren till marken. Men jag gjorde det inte, kunde inte förmå mig. Hur löjligt är inte det, det här är ändå bara ett spel. Ett spel som går ut på att döda sin fiende. Men jag förmådde inte, hela mitt inre jag vred sig plågat. Jag healade istället de som var på min sida. Snart kom förstärkning hastande och de tvekade inte att göra det jag skulle ha gjort.

Förakta mig om ni vill, bannlys mig, förtala mig, skratta åt mig, gör vad ni vill. Men innan någon spyr sin galla över mig så betänk att jag är en fridsam äldre kvinna som släpar runt på gammeldags moral och etik. På min axel sitter Luther ständigt och viskar. Någon gång i framtiden kommer jag nog att ta mig över tröskeln och utan samvetskval banka livet ur min motspelares gubbe.

"Heart breaker, soul shaker. Ive been told about you. Steamroller, midnight stroller. What theyve been saying must be true."

Andra bloggar om: , , , "


2 kommentarer:

Anonym sa...

jättekul att läsa dina bloggar om WoW och att se att fler femtiotalister spelar. Synd vi inte är på samma server. Funderar du inte på att starta en horde-gubbe? I så fall kan jag rekommendera en bra guild på servern Doomhammer.

Anonym sa...

Tack, så trevligt. Jag har trots att jag gnäller väldigt roligt. När det blir dags att testa en horde kommer jag att tala om det här. Eller så kan jag redan nu säga att den karaktären nog får namnet Peacebroo.