Kämpar hårt för att nå level 34 men är inte där än. Det är tigrar och pantrar och nu tröttnade jag. Träffade på min Horde-hjälte idag med. Och hör och häpna ytterligare en Horde som var artigheten själv. Det här var verkligen något nytt. Kanske är det så att på vissa ställen där båda sidor trängs så struntar en del i att härja med lägre levlare. Återstår att se.
Hittade en alldeles enslig plats som jag förmodligen får ha för mig själv. Jag klättrade upp i bergen och där var tomt på allt. Bra ställe att hämta andan på ett tag och stuva om i ryggsäckarna och fylla på med mana potions. Blir jag nervös kan jag alltid fly dit och vänta ut faran. Kan meditera lite, kanske dansa för mig själv.
"Four wheels scare the cockatoos. From Kintore East to Yuendemu. The western desert lives and breathes. In forty five degrees."
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fundera över om det är målet (att uppnå hög nivå) som är viktigt för din upplevelse, eller om det är själva resan.
Mitt råd är att ta det lite lugnare med nivå-jakten och börja uppleva Azeroths alla miljöer och företeelser.
/Moonshadow the Night Elf rouge
Du har rätt, att jaga level innebär att förlora en del av det vackra i spelet. Jag började med att larva runt med att plocka blommor och hade jättekul. Nu hetsar jag med att levla istället. Jag ska följa ditt råd och roa mig med andra saker i Wow ikväll.
Skicka en kommentar