Hur lätt är det inte att ta sig an en svår quest med en vän vid sin sida. Min vän förbarmade sig över mig och hjälpte mig i en grotta fylld med något som påminde om välgödda jättebebisar. De var inte gulliga utan bara runda som supertjocka bebisar. När de föll skakade marken.
Nu kämpar jag hårt med monster för att komma upp i lvl 29. Det är så trångt här i Duskwood att vi snart får ta en kölapp för att döda monstren. Men förmodligen skulle det duelleras om platserna i kön som en turnering ungefär. Den som vinner får börja. Då vet jag var jag skulle hamna, sist.
Jag ger upp, för i kväll. Eller för en liten stund.
"Talkin jivey, poison ivy. You aint gonna cling to me. Man taker, born faker. I aint so blind I cant see. Now youre messin with a son of a bitch."
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar