Nu skäms jag, rysligt mycket. För en gångs skull bad en i guilden om assistans i en grotta. Vad gjorde jag? Just det, näe jag vågar inte. FY FY vad jag är mesig. Hur i hela friden ska jag fixa det här. Var hittar jag mod när det uppenbarligen inte finns en gnutta av det i mig. Vad är problemet egentligen? Att jag inte kan hålla ordning på vilken symbol som är vad? Att jag inte hittar rätt knappar att dutta på när jag blir nervös. Snurrar runt och hittar inte rätt vare sig monstret eller riktningen i grottan. Tappar orienteringen. Hittar inte tillbaka. Att min första otroligt starka instinkt är att försvinna så fort de blir lite otäckt. Och det är bara ett spel. Jag är löjlig, urlöjlig. Bläää .....
Men hjälp kom från oväntat håll. Jag följde med en vän ner i en hemsk hemsk grotta för att träna lite. Nu kan jag inte sova och käkarna får bändas upp. Axlarna har växt fast i öronen. Hu så otäckt det var. Jag darrar än. Min vän är väldigt rar och hjälpsam. Lärdomen för ikväll är att se till att vara förberedd med nyttiga saker som massor av manadrycker. Och att utrustningen är nyputsad. Se där jag har lärt mig något.
"I had a line I tried for a while. Now I'm walkin' mile after mile. On my face no trace of a smile. Why does time pass so slow."
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar