Sprittande

Det var en skojfrisk som red förbi och passade på att slicka på Aubi. Min första tanke var att låta Aubi galoppera efter och ropa ”mer, mer”. Man ska akta sig för vem man slickar på. Tur för lustigkurren att Aubis get inte var lika snabb. Men snart är den det, snabbare. Om jag sätter lite fart. Knappast för här går i snigelfart. Förutom i Un Goro men det var ett undantag.

När Aubi dansar sprätter hon bara lite med benen. Det ser så pass löjligt ut att jag helst vill slippa se. Om Aubi dansat lite mer svängigt hade hon dansat av glädje på stora torget i Stormwind. Jag är glad idag, det finns så mycket att vara glad i.

"This is the end my friend. Satan's coming 'round the bend. People running 'cause they're scared. You people better go and beware!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Skulle bara plocka några blommor

Och ojsan, level 53, hur gick det här till? Det här var rekordfart för min del. När Aubi kom till Un Goro var blå strecket på exp-mätaren bara på en och en halv bar. På något sätt har blåa strecket nästan på ett magiskt sätt flyttat sig hela sträckan ut. Men det är klart, det här stället har inneburit hårda strider med ibland level 54-55 monster. Det är jag inte van med. Brukar föredra att hålla mig till monster ungefär två level under Aubis. Andra gör tvärtom det vet jag men jag tycker det är lugnare med lite klenare monster. I verkliga livet skulle en starkare som ger sig på svagare kallas vid namn som är föga smickrande.

"Child cries out for his mother. Mother's screaming in the fire. Satan points at me again. Opens the door to push me in. Oh No!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hett hål i marken

En god kvinna reder sig själv, vilket dravel. Jag struntar i att vara en god redbar kvinna och ägnar mig nu åt att skrika hysteriskt. Det är förfärliga monster i de här krokarna och de där flygfäna till Pterrordax är pest. För att inte tala om de där stora elitdinosarna och den där jättestora dinosen som kommer smygande lite då och då.

Besöket i Un Goro kommer inte att bli långt. Det är två quester som jag vill göra innan jag samlar ihop den lilla rest av värdighet jag har och låter Aubi försvinna härifrån. Stolt knycker Aubi på nacken, rättar till kläderna och låtsas som om det inte gör något.

Äh …

"Big black shape with eyes of fire telling people their desire. Satan's sitting there, he's smiling. Watch those flames get higher and higher."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ett glädjande möte

Plötsligt möttes vi i när vi rundade berget från varsitt håll, två i level jämbördiga spelare, en Horde och Aubi. Jag blev så trött att jag bara stod där med pulsen susande i öronen. Men så fann jag mig och galopperade vidare med förhoppning om att inte bli attackerad denna gång. Jag var beredd att sluta som en ynklig hög på marken och så trött på att besöka kyrkogården. Men äntligen en som vet att uppföra sig hyggligt. Jag behövde inte mäta kraft eller ge bevis på min obefintliga skicklighet i närkamp. Glad som en loppa var jag, hoppla.

Aubi kom till Un Goro till slut och det var precis så där hemskt som jag tänkt mig. Håret reser sig i nacken och ända ner på benen, jag ryser av skräckblandad förtjusning. Huden på mina armar påminner om plockad hönas. Jag är så uppe i varv att jag kommer att stirra i taket långt in på småtimmarna.

"What is this that stands before me? Figure in black which points at me. Turn around quick, and start to run. Find out I'm the chosen one - Oh no!"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Botanisering

Tänk vad jag tycker om mina bra ha saker. Har stått på banken och plockat och ordnat. Idag fick jag användning för mina bra ha saker och hade hälften som behövdes till en potion. Besparade mig en lång resa. Idag bestämde jag mig för att ta bort en del som jag inte kommer att använda. Men det satt hårt åt att göra sig av med något. Nåväl ett tomt hål i bankfacket fick jag i alla fall.

Det är verkligen dags att ta sig till Un Goro. Varför tvekar jag så? Tycker mig skönja ett mönster här. Men nu får det banne mig vara slut på semestern och slödagar.

"I've been waiting night and day. I didn't see the time. I waited half my life away. There were many invitations and I know you sent me some. But I was waiting, for the miracle to come."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dans en söndagsafton

Där stod de några stycken modiga med lvl ?? och mallade sig efter att ha överfallit Aubi. Och så spottar en av dem på henne. FY VA ÄCKLIGT! När folk spottar runt omkring sig i verkliga livet är också rysligt äckligt.

Det är intressant att se vad spelare gör efter att de har besegrat sin fiende. De flesta ger sig bara iväg men så finns det de där som gottar sig. Deras beteende är intressant. Men en sak som jag tycker ser roligt ut är när någon försöker vara fräck och viftar på rumpan. Det ser bara gulligt ut. Då tänker jag på låten "Let´s twist" och den tidens dansstil med energiskt viftande.

"Its the dawning of the day night-times panic swept away. When the clouds which seemed so dark are exchanged for mornings lark. When the stars which burnt so bright are exchanged for morning light. In the dawning of the day nightimes panic swept away."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Träningspass

Nytt försök i Scarlet Monastery. Förra gången var ett svidande nederlag då både stolthet och kurage tog stryk. Igår ikväll fick jag kämpa en kamp med mig själv för att inte backa ur. Men det blev ett besök i klostret och det blev ett långt besök. Tänk mina fingrar darrade inte, hjärtat bultade inte så våldsamt. Och glädjande var att jag faktiskt, om än så lite, börjar vänja mig. Den här gången gick det långsamt och i mitt tempo. Min medspelare var tålmodig och visade var vi skulle stå och vilka monster som jag skulle ta. Kan tänka mig att min medspelare emellanåt ville skynda på mig men var förståndig nog att låta bli. Något som är lite pinsamt är att jag glömde bort att jag kan heala mig själv vilket resulterade i att vi dog och fick börja om från början. Vi kom vi inte ända fram till sista bossen för klockan blev mycket och jag skulle upp tidigt. Men i alla fall det finns hopp för mig och grottor också, kanske. Och igår var ett riktigt nyttigt träningspass.

"Its the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. When the shadows come to mock against the ticking of the clock. When the demons of the night come like vultures for their bite. In the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hoppsan

Glad i hågen galopperade Aubi mot Sorrow Hill. Men nej där var hur många Hordes som helst. Snabb vändning och därifrån. Dröjde länge innan Aubi fick stanna, först när hon var halvvägs till Southshore. Funderade lite och bestämde mig raskt för att det var bättre att vara i trygghet och på lugna ställe. Så det kan gå och det var inte alls svårt att övertala sig själv. Gjorde roliga saker istället, lätta saker och trivdes. Får försöka med Sorrow Hill imorgon istället. Bara en snabb titt om Arthas Tears finns att skörda. Gör den inte det så ska jag försöka samla mod till Un Goro.

"In the centre of the storm something magic being born. When the world is torn apart by the beating of a heart. Like a dam about to burst. Like a drunkards crazy thirst. In the centre of the storm something magic being born."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tårar, men inte nedför mina kinder

Idag hittade jag något fint, Arthas Tears. Undan monster, bort, jag vill ha. Det tog fyra monster innan den åtråvärda blomman var i Aubis ägo. Och det gick undan att röja monstren ur vägen för jag ville inte att någon skulle knycka blomman mitt framför näsan på mig. Löjligt egentligen för det var bara jag som var i området just då.

Tänkte mig till Un Goro men samtidigt vill jag besöka Sorrow Hill en gång till bara för blommans skull. Men det är inte ens säkert att blomman dyker upp på samma ställe igen inom den närmsta tiden.

Resultatet av mitt velande blev att jag inte gjorde något. Men en sak som jag verkligen gillar är nya förmågan Vampiric Touch. Så fort jag insåg att Aubi fått förmågan testades den på level 8 monster. De föll utan att ett enda slag behövde utdelas. Vampiric Touch gillar jag verkligen, det här kommer att bli skoj.

"So spoke the wizard iIn his mountain home. The vision of his wisdom neans well never be alone. And I will dream of my magic night and a million silver stars that guide me with their light. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nästan ....

... level 52, bara ungefär 20 st till att döda. Men jag gav upp för kvällen när den 5:e Horden kom och ville ha Aubi på fall. Annars så är det rätt lugnt i W Plaguelands, i alla fall i det lilla område Aubi kan vara i. Men jag börjar faktiskt bli aningen irriterad på de där Hordisarna som envisas med att attackera när man redan är upptagen i en kamp med monster. Det beteendet stör mig lite. Mest därför att jag inte förstår vad som är tjusningen med att slå en fiende som inte kan försvara sig. I mina ögon är det ryggradslöst. Men jag antar att det blir någon slags poäng för den som vinner striden och det är väl tillräckligt lockande. Lätt förtjänta poäng kan vara svårt att motstå.

Egentligen vill jag ha ett recept för manapotion som finns här i W Plaguelands. För att få tag på receptet måste jag ta mig in i borgen och säkerligen ner i en källare som är en grotta. Jag får nöja mig med att stå utanför och sukta. Däremot hittade några Plaguebloom in i Aubis väska, finfint. Och jag kunde motstå Blood of Heroes den här gången även om jag var oerhört frestad.

"Why dont we listen to the voices in our hearts, cause then I know wed find were not so far apart. Everybodys got to be happy. Everyone should sing. For we know the joy of life. The peace that love can bring."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kranka vardagen

Seger- och lyckoruset efter Sunkiga Templet har lagt sig. Det rosa skimret har bleknat. WoW´s vardag gör sig påmind. Jag har fortfarande ett smärre problem, nja ytterligare ett ska jag väl säga och jag har minsann sagt det tidigare. Bekymret är 700 guld. Aubi har inte ens 90 guld i sin börs. Assistenten har inte lyckats något vidare hon heller. I hennes börs skramlar endast 9 guldmynt. Tydligen är jag inte något vidare med affärer heller. Kan det vara så att jag inte är bra på något alls i WoW? Jo, jag är duktig på att mesa och fåna mig. Samla saker är jag också duktig på. Trots AH-addonen har jag inte lyckats något vidare med att göra mig av med sakerna. De kommer bara tillbaka, osålda. Hittar jag fina saker som är säljbara på AH? Nej ytterst sällan men så går det när man inte är där man borde, i avskyvärda grottor och likande.

Nu sölar jag i Western Plaguelands och övar mig på att klå döda som inte är riktigt döda. På något sätt blir jag lite sorgsen av att vara i det är landet. Tänkte jag skulle ta Aubi till level 52 innan Un Goro Crater.

"He had a cloak of gold and eyes of fire. And as he spoke I felt a deep desire to free the world of its fear and pain. And help the people to feel free again."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Spelberoende?

Elvynn Forest idag. Lite löjligt att galoppera runt där men jag behövde en blomma till potions. Och tänk så stängde servern ner. Jag blev ställd och insåg att mitt spelberoende är lite värre än jag vill låtsas om. Min första tanke var "men vad ska jag göra nu". Jag har en bok liggandes, läst till hälften, men den är trist i jämförelse med WoW. Jag har flera avsnitt av tv-serien Supernational (rättelse: Supernatural ska det vara) som jag inte tittat på ännu. Men de monstren bleknar i jämförelse med monstren i WoW. Aj aj, det är illa ställt när inget annat duger mer än WoW. Som tur var servern inte nere länge och jag kunde pusta ut.

Behöver jag ta mig i kragen? Det blev i alla fall inte så lång lek med Aubi ikväll.

"He was the wizard of a thousand kings. And I chanced to meet him one night wandering. He told me tales and he drank my wine. Me and my magic man. Kinda feeling fine."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Så var det gjort!

Questen i Sunkiga Templet är klar och Aubi har fått sin nya wand. Nu var inte färden in i templet så farlig kan jag säga så här efteråt. I gott sällskap av två vänner med högre level gick det som en dans. Aubi fjantade bara efter och gjorde ingen nytta alls. Nu tog vi inte hela templet utan bara min quest. Och lycklig som en lärka är jag. Jag var så uppspelt efteråt att jag hastade iväg till fel land för att hämta Aubis pris. Tog mig till Feralas istället för Felwood. Men krokiga vägar leder också fram till ett mål.

Nu är jag lite vilsen igen. Funderar på Un Goro Crater. Kan man hoppa från kanten i Tanaris till Un Goro? Aubi har flygfjädrar som gör att fallet förmodligen mildras. Det värsta som kan hända är väl att Aubi dör men då är hon i alla fall på plats sen.

"I've paid my dues, time after time. I've done my sentence but committed no crime. And bad mistakes, I've made a few. I've had my share of sand kicked in my face but I've come through. We are the champions my friends and we'll keep on fighting till the end. We are the champions, we are the champions. No time for losers 'cause we are the champions - of the world."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lugna gatan

Idag har jag inte lekt någon längre stund med Aubi. Bara fixat med väskorna, fyllt på med manapotions, healingpotions och annat smått som kan vara bra att ha. Bäst att vara förberedd om jag nu ger mig iväg på en lång resa in i hemska templet. Bäst att sova på saken först. Som om det nu skulle hjälpa i det här fallet. Det är bara ett sätt att förhala besöket.

Det som är så besvärligt med grottor och likande ställen är att jag tappar orienteringen. Jag har inte kontroll längre och då blir jag blockerad. När dessutom många monster anfaller samtidigt blir jag så stressad att jag glömmer bort vilka knappar jag ska använda. Om någon försöker skriva till mig, ge instruktioner, märker jag inte det. Jag kan inte läsa och jag kan inte skriva. Det är märkligt, verkligen.

"We buried her when she was 32. Me and my Aunt, the vicar, and the man who dug the hole. She said she didn't want to be cremated and wanted a cheap coffin so the worms could get to her quickly. She said she liked the idea of it, though I thought it was because of what happened to the cat, and our mum."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hurra en Guild!

Nu har Aubi hittat hem, ett medlemskap i en Guild. Så var den saken löst, bra bra. Äntligen ska jag väl säga det har tagit tid men nu vet jag att det här kommer att bli bra. Gäller att förtjäna sin plats också. Något ska väl jag kunna bidra med trots att jag är på tok för harig av mig.

En annan sak jag verkligen behöver är att ta mig till Sunken Temple. Om jag ska få class-questen färdig så har jag inget annat val. Tanken på Sunken Temple var inte så farlig när besöket låg i framtiden. Nu är framtiden här och den hemska sanningen stirrar på mig.

"My sister had put on a lot of weight from being in a chair all the time. She'd get me to stick pins and stub out cigarettes in her right hand. She'd laugh like mad because it didn't hurt. Her left hand was pretty good though. We'd have arm wrestling matches, I'd have to use both arms and she'd still beat me."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dagen till ära

Hjärta och smärta, idag ska det vara goda hjärtan och inte mycket av smärta. I ett anfall av lekfullhet iklädde jag Aubi i en finklänning. Fick hon uppvaktning? Många pussar? Inte alls. Stod där trånandes och kråmade sig men icke en endaste puss. Inga hemliga beundrare här inte.

Blir till att sälja klänningen imorgon, någon slant ger den väl. Onödigt att släpa runt på en klänning som inte är till någon nytta. Men söt är den, klänningen.

"She moved in with a gym teacher when she was fifteen, all muscles he was. He lost his job when it all came out, and couldn't get another one. Not in that kind of small town. Everybody knew everyone else's business. My sister would hold her head high, though. She said she was in love. They were together for five years until one day he lost his temper. He hit over the back of the neck with his bullworker. She lost the use of the right side of her body. He got three years and was out in fifteen months. We saw him a while later, he was coaching a non-league football team in a Cornwall seaside town. I don't think he recognized her."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Uppgivenhet

"Bursa", väste jag i chatten till odågan som snodde min svamp mitt framför näsan på mig. Där hade jag kämpat mig fram och höll på att fälla sista slem-monstret när slemsäcken till spelare kom och tog svampen. Det var enkelt för slemsäck-spelaren att bara promenera in och ta för sig. Gissa om jag blev irriterad, till och med förbannad. Det går att starta ett stort gräl om små saker om man vill. Men det är inte värt det. För min del räckte det med "Bursa" och så promenerade jag med näsan i vädret därifrån. Det var en spelare med lägre level så den slemsäcken kunde gott få ta besväret med att ta sig ut från grottan själv. Hoppas verkligen monstren återuppstod och bråkade förfärligt med den där slemsäcken till spelare. Blä, blä.

"On her thirteenth birthday she fell down the well in our Aunt's garden and broke her head. She'd been drinking heavily. On her recovery her sight returned, a fluke of nature everyone said. That's when she said she'd never blink again. I would tell her when she started at me, with her eyes wide and watery, that they reminded me of the well she fell into. She liked this, it made her laugh."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Missöde

Jo jo, någon hann före och tog alla svampar. Så kan det gå. Lyckades bara norpa åt mig en enda. Tänkte jag skulle vänta ut svamparna så att de skulle komma igen men det var inte en god idé. Bäst som Aubi sitter i en sluttning och jag dricker en kopp te slog Horden till. En rogue som smyger sig på en fridsam dam, en sån stygging. Jag blev så förskräckt att muggen gled ur min hand. Det blev blött i soffan och att sitta på en blöt dyna är inte så mysigt. Jag borde ha lärt mig för länge sedan att det inte är lämpligt att dricka eller äta i samband med WoW-spelande.

"I'd look at the grey house opposite, and close the curtains. She burned down the house when she was ten. I was away camping with the scouts. The fireman said she'd been smoking in bed - the old story, I thought. The cat and our mum died in the flames, so Dad took us to stay with our Aunt in the country. He went back to London to find us a new house. We never saw him again."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kalasfint

Fyra Ghost Mushroom och en evighet senare. Tveksamt och det var värt att kämpa i en evighet i en grotta för att få fyra svampar och dessutom var det en lång resväg. Och det var väl ungefär allt som kom ur det äventyret. Men jag har gått och suktat på de där svamparna länge. Nu äntligen har jag tillräcklig level för att skörda så det var inte alls så pjåkigt ur den synvinkeln. Tanken på att på nytt härja i grottan är inte så lockande men jag kommer inte att kunna låta bli. Svampbegäret kommer att ta överhanden.

Den addons som jag laddade ner, Auctioneer, fungerar nu. Det var inte helt självklart hur den skulle aktiveras, så tack för hjälpen. Nu ska assistenten få jobba lite. Det är trevligt att vara i Stormwind nu. Rena rama pusskalaset, väldigt gulligt.

"I can see little twinkly stars, like Christmas tree lights in faraway windows. Rings of brightly coloured rocks floating around orange and mustard planets. I can see huge tiger striped fishes
chasing tiny blue and yellow dashes, all tails and fins and bubbles."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Färdig!

Det var en barnlek att få de nya handledsstöden. Det var över på nolltid. Min vän rensade lägret och så var det bara att skutta ner och öppna buren. De små djuren flög sin väg. Det som är så fånigt är att det här egentligen var en quest med låg level. Och så ska jag behöva ha hjälp, det är löjligt. Men lyckligt glad är jag. Nu behöver bara fixa till lite mer i utrustningsväg, vissa saker är fortfarande aningen urväxta. Nästa steg är Sunken Temple, där borde det finnas lite smått och gott. Om jag någonsin kommer mig dit. Kanske, möjligen till nästa helg. Allt som behövs från min sida är lite fan anamma. Då minsann .....

"She went blind at the age of five. We'd stand at the bedroom window and she'd get me to tell her what I saw. I'd describe the houses opposite, the little patch of grass next to the path, the gate with its rotten hinges forever wedged open that Dad was always going to fix. She'd stand there quiet for a moment. I thought she was trying to develop the images in her own head. Then she'd say: "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Bara lite

Vankar av och an i Feralas och väntar på att få hjälp med questen. Imorgon kommer förhoppningsvis en vän och hjälper mig. Idag blev det inte mycket tillsammans med Aubi och den lilla stund jag hade ville jag inte slå på monster. Istället roade jag mig att samla lite blommor. Det finns inte så mycket i Feralas men en och annan Sungrass lyckades jag komma över. Inte för att jag behöver dem nu, det är bara för att det är kul.

"Our life was a pillow-fight. We'd stand there on the quilt, our hands clenched ready. Her with her milky teeth, so late for her age, and a Stanley knife in her hand. She sliced the tyres on my bike and I couldn't forgive her."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Var är alla?

Fy på sig Horde, komma så där och klubba ner Aubi när hon har händerna upptagna. Tre monster klängde på Aubi och förbi kommer Horden i lvl ??. Så bra, tänkte jag, nu får jag hjälp. Icke, men Horden förkortade i alla fall pinan. Tre monster hade jag i vilket fall som helst inte klarat av själv. Färden från kyrkogården var väldigt lång, en bergskedja att springa runt och naturligtvis var Aubi vid sitt nesliga frånfälle längst bort och högst upp. Men questen fick jag färdig om än med möda och stort besvär.

Tillbaka till Feralas men av någon anledning fick jag inte questen jag vill ha. Måste vara något jag missat. Den quest som jag kunde få klarade jag inte, försökte tre gånger. Insåg att jag behöver hjälp. Inte kotte i närheten av de från min sida, bara Hordes. Det blir till att vänta tills imorgon. Då kanske.

"Do you remember my sister? How many mistakes did she make with those never blinking eyes? I couldn't work it out. I swear she could read your mind, your life, the depths of your soul at one glance. Maybe she was stripping herself away, saying: Here I am, this is me. I am yours and everything about me, everything you see... If only you look hard enough. I never could."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hjälp!

Aszhara, Aubi har varit där förut men det hade jag glömt. Den gången var det bara en kort vända precis till innanför gränsen. Men den lilla vändan gjorde att Aubi kunde flyga dit nu och det var skönt. Det var väldigt många Hordes som galopperade omkring men rätt så lugnt ändå. Att göra färdigt questen var inte lugnt. Lärde mig snabbt att inte stå nära stup när en viss typ av monster anföll. De sopade till Aubi så att hon flög lång väg. Lätt att åka över stupets kant om Aubi var vänd åt fel håll. Qusten är inte färdig än. Den är i tre delar och nu är jag trött på det här. Sista delmomentet kvar men jag ger upp. Det var ett förfärligt rännande fram och tillbaka och hur många monster som helst i vägen. Tänk här var jag tvungen att ta mig an monster i level 53 och Aubi är bara i level 50. Hjälp!

"Actors with painted faces using my diary for their lines. Playing scenes long forgotten. I'm dancing with the shadows. Sinking deeper into the dark. Wherever they lead, I will follow. But how much longer will this last?"

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Trams

Det är två quest som ska klaras av innan Sunken Temple, handledsskydden och priest questen. Återigen har jag fått utstå spe för Aubis pottiga utrustning. Snart börjar andra peka finger och skratta åt Aubi. Nu är det så att jag inte begriper bättre. Som tant anser jag att jag har den rättigheten att vara aningen oförstående inför sånt här. För min del spelar det ingen roll om utrustningen är dålig. Jag märker ändå ingen skillnad. Hordes som vill dunka Abui i huvudet gör det oavsett vilken utrustning Aubi har. Att det med bättre utrustning är lättare att ta monster vill jag inte kännas vid just nu. Gamla tanter, suck.

Tanken var att jag skulle till Azahara men av någon anledning kom jag inte till skott. Letade kistor, letade vrakgods och letade efter ett ställe där en quest ska avslutas. Det blev varken det ena eller andra. Qusten är fortfarande inte lämnad och jag övergav Aubi ute på en liten ö utanför Theramore.

"I'm dancing with the shadows, carving circles in the dark, cheek to cheek with strange creatures, silently guiding me through my past."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Mål och delmål

Tanken på att det bara är 10 levlar kvar tills Aubi är 60 svindlar. Samtidigt är målet level 70 oerhört långt borta. Jag har inte bråttom men på något sätt både vill och vill jag inte komma längre. Det är roligt att bekymmerslöst såsa omkring och bara göra lätta saker. Det är lika roligt att komma en level högre, kunna ta sig an nya utmaningar. Jag trivs i de lättare regionerna med lätta monster samtidigt som jag vill till Outland, se nya marker. Det lär bli svettigt värre i Outland och nog kommer jag att darra och känna pulsen dunka våldsamt. Nog kommer jag att logga ut i ren förskräckelse och dricka en eller två koppar kaffe för att lugna upprörda nerver. Kaffet lugnar inte men ritualen gör det. Det är illa om kaffet tar slut.

"Fear shame and sorrow they all creep in from the dark and stay with me till the day breaks."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kors och tvärs

Här var en quest som får Aubi att fara som en jojo mellan länderna. Från Feralas till Darnassus och därifrån till Tanaris och vidare till Ratchet (stön). Tillbaka till Tanaris och här uppdagades en ryslighet som Aubi bör göra, Sunken Temple. Oj oj oj, hur ska det här gå? Men lite, bara väldigt lite, uppvägdes den rysligheten av att Aubi numera är en stolt level 50. Jag mallar mig ordentligt. Tänka sig ända till level 50, otroligt.

"Dance me to your beauty with a burning violin. Dance me through the panic till I'm gathered safely in. Touch me with your naked hand or touch me with your glove. Dance me to the end of love."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Har schamanerna trollat bort sig själva?

Nu har jag snurrat runt bland de blekfeta blöjbebisarna både länge och väl och inga schamaner syns till. Behöver 8 schamaner för att få questen klar. Men var är de? Det finns av alla andra sorter men inte en enda schaman. Är jag på fel ställe kanske? Och så finns det en Warlock som krymper Aubi hela tiden. Två minuter i försvagat miniformat är kul men inte mitt i stridens hetta. Det som gör det hela lite lättare är att monstren är runt lvl 44 så det är en enkelt att ta dem.

Såg något konstigt, en gubbe i lvl 11 som hade ett riddjur. Hur får man ett riddjur innan lvl 40?

"Dance me to the children who are asking to be born. Dance me through the curtains that our kisses have outworn. Raise a tent of shelter now, though every thread is torn. Dance me to the end of love."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Bubblande

Tog mig en närmare titt på jättestora monstren, Shore Stider. Funderade ett tag på om jag kunde ta dem men insåg snabbt att jättestora elitemonster inte var lämpligt. Men roliga små detaljer finns det gott om i WoW. Det är så underbart när man får fnissa lite. När jag stod där och glodde på elitjättemonstret kunde jag se att lite då och då böjer sig monstret framåt och pressar ut en bubbla från baken. Bubblan svävar iväg och monstret pickar sönder den. Lite kan roa mycket. På något sätt blev monstren inte lika hemska.

"Dance me to the wedding now, dance me on and on. Dance me very tenderly and dance me very long. We're both of us beneath our love, we're both of us above. Dance me to the end of love."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det började så bra

Glad i hågen började Aubi slå på monster i Feralas. Tänk nu får hon två eller tre sliverslantar emellanåt, hurra. Men bäst som monstren mejades ner upptäckte jag att jag inte var ensam, nej en horde också. Måste de vara på samma ställe som Aubi. Det kändes plötsligt oändligt att tänka på att 24 monster skulle slaktas och 10 st saker skulle samlas in och så vidare. Gick och fiskade istället men det var svårt att få något på kroken. Inte ens varkgodset var så där bra som det brukar vara. Jag har blivit lite bortskämd tror jag. Satte mig ute på den där ön där byn är och surade lite.

"Oh let me see your beauty when the witnesses are gone. Let me feel you moving like they do in Babylon. Show me slowly what I only know the limits of. Dance me to the end of love."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel