Nytt försök i Scarlet Monastery. Förra gången var ett svidande nederlag då både stolthet och kurage tog stryk. Igår ikväll fick jag kämpa en kamp med mig själv för att inte backa ur. Men det blev ett besök i klostret och det blev ett långt besök. Tänk mina fingrar darrade inte, hjärtat bultade inte så våldsamt. Och glädjande var att jag faktiskt, om än så lite, börjar vänja mig. Den här gången gick det långsamt och i mitt tempo. Min medspelare var tålmodig och visade var vi skulle stå och vilka monster som jag skulle ta. Kan tänka mig att min medspelare emellanåt ville skynda på mig men var förståndig nog att låta bli. Något som är lite pinsamt är att jag glömde bort att jag kan heala mig själv vilket resulterade i att vi dog och fick börja om från början. Vi kom vi inte ända fram till sista bossen för klockan blev mycket och jag skulle upp tidigt. Men i alla fall det finns hopp för mig och grottor också, kanske. Och igår var ett riktigt nyttigt träningspass.
"Its the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. When the shadows come to mock against the ticking of the clock. When the demons of the night come like vultures for their bite. In the dark hours of the soul when the nightmares take their toll. "
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar