Uppgivenhet

"Bursa", väste jag i chatten till odågan som snodde min svamp mitt framför näsan på mig. Där hade jag kämpat mig fram och höll på att fälla sista slem-monstret när slemsäcken till spelare kom och tog svampen. Det var enkelt för slemsäck-spelaren att bara promenera in och ta för sig. Gissa om jag blev irriterad, till och med förbannad. Det går att starta ett stort gräl om små saker om man vill. Men det är inte värt det. För min del räckte det med "Bursa" och så promenerade jag med näsan i vädret därifrån. Det var en spelare med lägre level så den slemsäcken kunde gott få ta besväret med att ta sig ut från grottan själv. Hoppas verkligen monstren återuppstod och bråkade förfärligt med den där slemsäcken till spelare. Blä, blä.

"On her thirteenth birthday she fell down the well in our Aunt's garden and broke her head. She'd been drinking heavily. On her recovery her sight returned, a fluke of nature everyone said. That's when she said she'd never blink again. I would tell her when she started at me, with her eyes wide and watery, that they reminded me of the well she fell into. She liked this, it made her laugh."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel