Plötsligt möttes vi i när vi rundade berget från varsitt håll, två i level jämbördiga spelare, en Horde och Aubi. Jag blev så trött att jag bara stod där med pulsen susande i öronen. Men så fann jag mig och galopperade vidare med förhoppning om att inte bli attackerad denna gång. Jag var beredd att sluta som en ynklig hög på marken och så trött på att besöka kyrkogården. Men äntligen en som vet att uppföra sig hyggligt. Jag behövde inte mäta kraft eller ge bevis på min obefintliga skicklighet i närkamp. Glad som en loppa var jag, hoppla.
Aubi kom till Un Goro till slut och det var precis så där hemskt som jag tänkt mig. Håret reser sig i nacken och ända ner på benen, jag ryser av skräckblandad förtjusning. Huden på mina armar påminner om plockad hönas. Jag är så uppe i varv att jag kommer att stirra i taket långt in på småtimmarna.
Aubi kom till Un Goro till slut och det var precis så där hemskt som jag tänkt mig. Håret reser sig i nacken och ända ner på benen, jag ryser av skräckblandad förtjusning. Huden på mina armar påminner om plockad hönas. Jag är så uppe i varv att jag kommer att stirra i taket långt in på småtimmarna.
"What is this that stands before me? Figure in black which points at me. Turn around quick, and start to run. Find out I'm the chosen one - Oh no!"
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar