Regnet öste ner och trots det kunde jag inte motstå den där kistan som var omringad av massor av monster. Jag ville ha kistan och tog mig an att meja ner monstren en efter en. Och när sista monstret föll, ja då stupade också Aubi. Som en blixt slog Horden till, Aubi förpassades till andevärlden. Så tog Horden kistan också. Attans, vilken bandit!
Girighet har ett pris och så går det när man lockas av kistors hemligheter så till den milda grad att man glömmer att titta sig över axeln.
"And I'll dance with you in Vienna. I'll be wearing a river's disguise. The hyacinth wild on my shoulder, my mouth on the dew of your thighs."
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar