Sannerligen, jag är lite uttråkad. Men jag antar att det händer alla lite då och då. Aubi står i Feralas, quester är noterade och nu återstår att börja trampa runt och bocka av en efter en. Uj det här kommer att ta tid, snigelfart och myrsteg. Men jag tycker att det är fint i Feralas. Skulle vara riktigt mysigt om inte alla monster störde hela tiden. Och tänk två Hordisar passerade utan att slå Aubi. En stannade till, tittade lite, drog vidare. Underbart, skönt, härligt. Att vara på ett helt nytt ställe och hamna på kyrkogården är lite besvärligt ibland. Det är inte alltid helt lätt att ta sig tillbaka till kroppen när terrängen är okänd. Av någon anledning upplever jag en lätt känsla av panik när det händer. På något sätt inbillar jag mig att jag inte ska hitta tillbaka.
"There's a concert hall in Vienna where your mouth had a thousand reviews. There's a bar where the boys have stopped talking they've been sentenced to death by the blues. Ah, but who is it climbs to your picture with a garland of freshly cut tears? Ay, Ay, take this waltz. Take this waltz it's been dying for years."
Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar