Fusk?

Gav upp och köpte sista sidan till questen kapitel II. Det känns som att fuska men jag får väl stå ut med det också. Nu har jag en massa extra sidor. Får se vad jag gör med dem. Två quest kvar, hitta rätt krokodiler och leverera skinnet. Hitta rätt tiger för att få en huggtand. Sen är mina äventyr i Stranglethorn slut för ett tag. Ska plocka ihop en hög med Goldthorn också. De behövs till flera olika potions.

"I met a lady, she was playing with her soldiers in the dark, oh one by one she had to tell them that her name was Joan of Arc. I was in that army, yes I stayed a little while; I want to thank you, Joan of Arc,for treating me so well."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hurra!

En hatt, visserligen en urful blå sak med spetsig kulle, men ändå. Hatten påminner lite om en häxhatt. Jag är inte så fåfäng men hatten ser löjlig ut. Hela Aubis utstyrsel är ful, ungefär som rullat i lera. Fördelen med att inte vara färgglad är väl att hon inte lyser lång väg.

En quest mindre att klara av. Nu är det bara en sida i kapitel II som fattas sen ger jag upp Stranglethorn för ett tag. Att jag envisas med att avsluta påbörjade quest beror nog mest på att saker och ting ska inte lämnas ofärdiga. Så det är bara att nöta på ett tag till.

"The rain falls down on last year's man, that's a jew's harp on the table,that's a crayon in his hand. And the corners of the blueprint are ruined since they rolled far past the stems of thumbtacks that still throw shadows on the wood. And the skylight is like skin for a drum I'll never mend and all the rain falls down, amen, on the works of last year's man."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vill vidare

Ska jag då aldrig bli färdig med mina quester i Stranglethorn. Det här stället är pest och pina. Nu vill jag leka på ett annat ställe. Frågan är var. Nog måste det väl finnas ett annat lite trevligare ställe som är lämpligt för Aubi.

Stora framsteg har jag gjort idag. Jag kunde fixa att ta alla tre monstren som var på mig utan att ens få hjärtklappning. Monstren var visserligen i lvl 36 men ändå. Och så kunde jag heala utan att darra på handen. Minsann om jag inte börjar bli aningen hårdhudad. Snart får jag nog nerver av stål också. Och då finns risk att jag blir mallig. Då är det väl rätt så bra att någon sticker hål på ballongen lite då och då.

"Should we act on a blame? Or should we chase the moments away? Should we live? Should we give? Remember forever the guns and the feathers in time. Because the line between wrong and right is the width of a thread from a spider's web."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Våldsamt

Det har gått våldsamt till i kväll. Långa och hårda strider mellan gröna och röda. Hej & hå, vilken uthållighet. De hade säkert jättekul. Mitt i eländet stod Aubi som spöke. Ett tag var vi fem små själar som förskräckta stod och trampade. Så småningom lyckades Aubi smita iväg. Sådana här konflikter får de stora och starka lösa utan Aubis medverkan.

Nu behöver Aubi verkligen livvakter. Aubi har blivit hotad i mejl via bloggens e-post. Hon ska utplånas, förföljas och försvinna bort. Det var den milda versionen. Riktigt spännande. Får se vad det blir av det här. Aubi är numera en offentlig karaktär, lite som en såpakändis från tv, kan jag inbilla mig i alla fall.

Funderar på att börja med matlagning också. Kan väl vara lite småtrevligt att stå och låta grytan puttra.

"Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vardag i vardagen

Jag trodde att berättelserna om Aubi skulle ta slut. Att saker och ting bara skulle börja upprepa sig i WoW. Berättelser skulle bli samma fast från olika ställen. Aubi springer, Aubi dör, Aubi gnäller över Hordes. Det blir lätt så för det finns en slags vardag i WoW också precis som i verkliga livet med tristess och en längtan efter något mer. Just nu är det en mellanperiod men jag är övertygad om att undrens tid inte är förbi. Det jag gör nu är bara början, eller?

Men en sak kan jag i alla fall säga och det har jag sagt tidigare. Jag gillar inte grottor och idag tappade jag orienteringen och sprang åt fel håll. Jag hittade inte ut. Helt plötslig var Aubi i ett rum fullt av elitegubbar. Aubi var röd av ansträngning innan hon kom därifrån. Rustningen var borta så jag antar att man kan säga att hennes kläder hängde i trasor.

Glädjande är att jag fick kontakt med en ny vän ikväll. Dessvärre tappade bredbandet kontakten med min dator. Får hoppas vi stöter på varandra igen snart. Helst redan i morgon kväll.

"I could tell you to go to war, or I could march for peace and fighting no more. How do I know which is right, and I hope he does when he sends you to fight."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Dueller är inte för Aubi

Så blev Aubi med i en hel grupp, en vänlig grupp. Det var på tiden och verkligen roligt, någon att prata med. Testade voice chat med det var svårt att höra ibland. Kändes lite fånigt att sitta och hojta framför datorn. Men voice chat underlättar för jag tycker att det är svårt att kämpa med monster och samtidigt skriva.

Jag har fått fyra katter, Nasse, Puh, Ior och Tiger. De är en gåva från min vän, Quadrophonia. Också den första jag duellerade med. Det gick inte bra. Jag duellerade en gång till med en annan vän, Mafaldá, det gick inte heller så bra. Kan inte folk stå stilla? De hoppar åt alla håll och kanter. Jag kan inte hitta rätt tangenter att flytta mig med. Så står jag där vänd åt fel håll. Jag tror jag låter bli att duellera i fortsättningen, det är inte bra för min självkänsla.

Det finns ett ställe jag skulle vilja komma till, Desolace. Men det verkar vara en lång och svår väg dig. Här behövs livvakter som slår en järnring runt Aubi.

"If a black man is racist, is it okay. When it's the white man's racism that made him that way. Because the bully's the victim they say. By some sense they're all the same. Because the line between wrong and right, is the width of a thread from a spider's web. The piano keys are black and white, but they sound like a million colours in your mind."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Insikt

Det som jag fortfarande skäms lite för är att jag springer min väg när Hordes attackerar. Fortfarande blir jag skakig och försöker så gott det går gömma mig i en buske, bakom ett träd, klättra högt upp i bergen när de kommer även om det bara är en. Jag måste också erkänna att jag känner mig urlöjlig när jag står och trycker bakom eller i något och blir upptäckt. Det är så uppenbart vad jag håller på med att nog förstår den andre spelaren det också. Då tar det lite på stoltheten. Kändes också lite pinsamt när en lvl 29 Horde tog mig när jag höll på att fixa med min fiskning. Sen fick jag springa, plötsligt hade jag tre efter mig. Vid ett tillfälle blev jag ett får och sprang viljelöst runt. Men jag hann undan till Darkshore där vakterna tog hand om mina förföljare. Nu fungerar fiskningen i alla fall. Och när jag stod och fiskade på bryggan i Booty Bay slog en Horde till och Aubi fick käka trä. Fy fy.

Det jag verkligen behöver är receptet för Cowardly Flight Potion. Med den förmågan skulle jag kunna springa iväg snabbt och det skulle kännas som att räcka lång näsa åt den som vill banka på mig.

"Now the sun's gone to hell and the moon's riding high. Let me bid you farewell. Every man has to die. But it's written in the starlight and every line on your palm. We're fools to make war on our brothers in arms."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Stillhet

Tämligen lugn kväll och jag kom mig till lvl 36. Arbetade mig fram i en cirkel och tog samma monster om och om igen. Efter fyra varv var jag nöjd. Nu är jag lite vilsen igen. Dags att ta tag i mitt fiskeriproblem verkar det som. Jag skulle vilja ägna några timmar till att stirra på flötet. Aubi börjar bli sliten och behöver vila upp sig.

I kväll var jag sannerligen modig. Jag vågade mig på att ställa upp och heala en spelare som skulle döda en hel drös med dinosaurier. Tänk, jag blev inte alls så där jättenervös och jag lyckades hålla spelaren vid liv. Fantastiskt. Det tar sig.

"There's so many different worlds. So many different suns. And we have just one world. But we live in different ones."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det kommer en annan dag

Fick syn på en Lotusblomma som jag gärna ville ha. Fick ge upp. När jag väl jobbat mig förbi monster kom Hordes och gjorde processen kort med mig. Och det innan jag fått min åtråvärda blomma. Bara till att ge upp. Tar den blomman tidigt på lördag morgon istället. Då sover buset stridsruset av sig.

Blev aningen förbaskad, en Horde med level ?? och med en level 17 i släptåg roade sig med mig. Jag har döpt om dem till Dick och Sis. Bara för att jag blev lite härsken. Uppenbarligen lockar WoW fram en del dolda sidor som jag inte riktigt vill kännas vid. Hur ska det här sluta?

"Through these fields of destruction. Baptism of fire. I've watched all your suffering as the battles raged higher. And though they did hurt me so bad in the fear and alarm. You did not desert me my brothers in arms."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vilken kväll

Har fått en ny vän, Mafaldá. Ska blir riktigt roligt att få spela ihop med henne. Får hoppas hon levlar duktigt så vi blir jämnspelta. När vi kommer som ett team, då kommer det att slå gnistor.

Denna kväll gick det hett till i Strangelthorn. Det var högvis med Hordes, svärden korsades överallt. Tror jag blev lite röd om öronen av spänning. Kinderna glöder också. Det här var väldigt bra träning för mig. För en gångs skull har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fick smäll. Antar att det beror på att jag hade sällskap av en stor och stark spelare. Det kändes så tryggt. Undrar om jag också en dag kommer att finna den där tjusningen i att ta upp kampen när en Horde attackerar mig.

"These mist covered mountains are a home now for me. But my home is the lowlands and always will be. Some day you'll return to your valleys and your farms and you'll no longer burn to be brothers in arm."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Som smaken av honung

Nu har jag fått uppleva makt. En i lägre level började dutta upp allt möjligt försvar när hon upptäckte att jag var nära. Vi blängde ett ögonblick på varandra innan jag satte mig ner för inte tänkte jag slå först. Hon sprang sin väg. Det var lite berusande och jag kände smaken av makt. Men det varade inte så länge. Några minuter senare hann en Horde ikapp mig. Ett enda slag så låg jag där. Minsann om jag inte har blivit lite kaxigare, för nu tar jag det med mer jämnmod. Jag har smått börjat vänja mig, tänka sig. Det blir nog en tuffare spelare av mig också så småningom.

Den här förmågan som vissa har, att dyka upp från tomma intet och sedan försvinna lika snabbt, skulle jag också vilja ha. Verkar behändigt.

"And if you bury me, add three feet to it. One for your sorrow, two for your sweat, three for the strange things we never forget. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Återhämtning

I kväll fick jag bara en liten stund till att leka med Aubi, det känns konstigt. Hur som helst så har jag återgått till att plocka blommor. Det värsta är att de blommor jag behöver nu är svårare att få tag på. Att hämta en fjuttig liten blomma kan ta väldigt lång tid för mig. Jag springer runt, studerar rörelse mönster, väljer ut lämpliga platser att stå på och är sedan tvungen att plocka monstren en efter en. Manan tar bara slut och att sitta ner och dricka tar tid det med. Det är få gånger jag lyckas med att rusa in i en lucka mellan monstren, plocka och rusa därifrån. Att jag blir attackerad på utvägen gör inte så mycket för det är bara att fortsätta att springa och blir det för många monster efter mig brukar fear fungera. Det stör mig lite att det händer att ett monster springer skräckslagen åt samma håll som mig. Då blir jag inte av med den. Inte nog med att varje blomma kan ta långt tid att hämta det är långt mellan blommorna också.

Se, nu blir jag gnällig också. Bara för att jag inte fått min dagliga dos.

"Watched the city ... city of crows. Watched them fly, watched 'em all flyin' low out above the flood plain just above the dirt road. They were hungry as winter, hungry as us. Not afraid to be flyin', not afraid to be lost. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tillplattad

Mot bättre vetande antog jag utmaningen att kämpa i Scarlet Monastery. Jag höll på att svimma av nervositet. Pulsen slog så hårt att det var obehagligt. Har inte en aning om var jag var eller vad som var omkring mig. Jag stirrade bara på hälsobarometrarna. Jag dog och hittade efter mycket om och men in igen. Då dog jag igen i korridoren och dog en gång till. Sen blev jag kickad och övergiven. Jag tror inte det gänget vill leka med mig igen. Suck, tack och lov för min HS. Den tog mig tillbaka till tryggheten. Det här gör jag inte om i första taget. Och på typiskt kvinnligt vis säger jag "och han som lovade att skydda mig".

Tänk att Hordes har fräckheten att komma och störa när jag har ett trevligt samtal med min nya vän, Quadrophonia. Jag gömde mig på värdshusets övervåning men de kom dit också. En kopp kaffe senare och de hade fortfarande inte gett sig iväg. Envisa rackare.

Det är idag min 50:e dag som Aubi i WoW. Lägligt nog fick jag en fin gåva av min nya vän, en kanin. Jag tänker kalla den Nåd.

"All my worldly desires. All my yardsticks of fear. All my secrets untold. All my motives unclear. Hangin' down in the fire, burnin' them higher, won't take them away from here. And long after we're gone the light will stay on."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En ny vän

Jag har fått en ny vän. Det är fantastiskt. Nu känner jag mig inte alldeles ensam. Och så får jag be om hjälp också. Det är inte illa. Det här blir bara bättre och bättre.

Nu har jag ett litet problem. Jag har en iron box som är låst. Nu vill jag veta vad som finns i den. Det kanske ligger något rysligt fint i lådan och det vill jag inte missa. Men hur får jag upp den?

En ny förmåga har jag också, jag kan sväva i luften en pytteliten bit över marken. Vad jag ska ha den till mer än att ta en genväg över vatten förstår jag inte än.

Nu ger jag upp för i kväll. Det är alldeles för mycket bus ute så här en lördag kväll. Vad jag skulle vilja ha är något som skyddar mig mot att bli kontrollerad och övertagen av en annan spelare. De är så läskigt. Jag tar riktigt illa upp, blir nästan arg.

"I go to sleep, before the devil wakes and I wake up, before the angels take."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lång väg tillbaka

Travade iväg längs vägen till Arathi Highlands och nosade runt lite i Atlterac Mountins bara för att hamna i ett Plaugeland av något slag. Mina säckar var fyllda och jag tänkte ta den enklaste vägen tillbaka, den fina stenen raka vägen till värdshuset. Det var dumt jag hade glömt att byta värdshus. Hamnade raskt i Goldshire. Suck, det är lång väg tillbaka till Arathi Highlands.

Skulle verkligen behöva lite ny rustning nu. Vissa saker börjar bli förfärligt omoderna och visst har jag växt ur en del. Tänkte att något monster skulle tappa lite men det verkar inte som om jag bankar på rätt monster. Några nya recept för potions skulle också vara trevligt. Men det verkar inte heller vara något som monster tappar. Och nej, jag springer inte in i en grotta eller ner i en källare än.

"How can we dance when our earth is turning. How do we sleep while our beds are burning. Now I'm trapped like a dog in a cage. Wherever the truth is pursued. It must be the curse of the age. What's taken is never renewed."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

En plats i solen

Kämpar hårt för att nå level 34 men är inte där än. Det är tigrar och pantrar och nu tröttnade jag. Träffade på min Horde-hjälte idag med. Och hör och häpna ytterligare en Horde som var artigheten själv. Det här var verkligen något nytt. Kanske är det så att på vissa ställen där båda sidor trängs så struntar en del i att härja med lägre levlare. Återstår att se.

Hittade en alldeles enslig plats som jag förmodligen får ha för mig själv. Jag klättrade upp i bergen och där var tomt på allt. Bra ställe att hämta andan på ett tag och stuva om i ryggsäckarna och fylla på med mana potions. Blir jag nervös kan jag alltid fly dit och vänta ut faran. Kan meditera lite, kanske dansa för mig själv.

"Four wheels scare the cockatoos. From Kintore East to Yuendemu. The western desert lives and breathes. In forty five degrees."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Glädje

Jag blev så glad i kväll att jag alldeles kom av mig med att slå monster. Jag fick en kram och jag blev så otroligt glad. Kramen fick jag av en Horde. Det värmde gott i mitt ömmande hjärta. Så kom en av min sort och dödade min Horde-vän. Såg tydligen inte att där stod en Horde som inte försvarade sig. Det var verkligen synd.

Tossig blir jag tydligen när jag får en kram men det gör inget. Det var roligt. Hoppas vi möts igen.

"How can we dance when our earth is turning. How do we sleep while our beds are burning."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Från fronten intet nytt

En ny blomma att samla på är alltid glädjande. Blomman går säkert att använda till något bra senare. Jag har samlat på mig lite pärlor och vackra stenar också. Vet inte vad jag ska ha dem till men sådana saker som glittrar är väl alltid fint. Jag fånar mest runt. Det gick inte att vara i Strangelthorn. Jag gillar inte när samma Horde dödar mig flera gånger. Handuriël är jag inte glad i just nu. Det är en usch usch.

Annars så har jag lite roligt med att fly undan det mesta och så blir jag lite glad när det står i textrutan "your skill in defense has increased to ...", kul när jag flyr. Det borde nog stå om mig "attempts to run away in fear", mer passande tycker jag.

"The time has come.To say fair's fair. To pay the rent. To pay our share. The time has come. A fact's a fact. It belongs to them. Let's give it back."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Första, andra och då

Jag och en figur till tog båten till Theramore Isle. Den andra figuren hade mer bråttom och rusade iväg längs piren som en tok. Jag stod och spanade räddhågset in på det främmande territoriet. Och vad hände, jo, den andra figuren stötte på en Horde och hamnade i handgemäng. Jag tvärvände, hoppade tillbaka på båten och åkte till Wetlands igen. Den här gången blev jag sur på mig själv, mesfjolla. Jag tog båten igen. Den här gången med rätt potions framme och välrepeterad på hur jag skulle gå tillväga för att slippa förbi. Skyddspotion mot att bli förstummad, skyddsbubblan, och fear. Tränade hela vägen. Snopet, piren var tom.

"Out where the river broke. The bloodwood and the desert oak. Holden wrecks and boiling diesels. Steam in forty five degrees."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Tack snälla Horde

Så mötte jag en Horde. Jag travade förbi och hoppades. Horden vände och kom efter mig. Plupp så satt jag på min rumpa. Horden blängde länge, suckade åt mig, sa adjö och vinkade. Jag skämdes. Vilken ynkedom jag är. Glad var jag i alla fall att jag slapp undan. Men ändå, oj så spännande det var.

Det är bara att konstatera att den här tanten inte har något i WoW att göra. Spelet är inte för mesar. Jag ska nog spela andra spel, snälla Myst spel, Siberia, The Crystal Key, The Mysterious Journey och liknande.

"The snow is falling down around the armoury. The city's closing in around my head. Up on bedlam bridge somebody is waiting. Up on bedlam bridge I'm shot to heaven. Up on bedalm bridge, waiting."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Alla anda vet men inte jag

Nu har jag varit både här och där och inget duger. Bäst är de gröna trygga områdena. Det är inte roligt med Stranglethorn Vale eller Hillsbrad Foothills. Det är alldeles för mycket av sådana som inte jag vill träffa. Finns det inget område i lämplig level där jag får vara ifred?

En sak som är lite positivt är att Hordes med lägre level springer undan för mig. Det är en ny erfarenhet. Bara jag inte får storhetsvansinne och tror jag är nått. Lätt hänt efter att han blivit hunsad och manglad otaliga gånger.

Jag fattar ingenting ibland. Vad är "LFM", "SM:lib", "RFK" och något som jag tror var "SFK". Och var ligger "gnomeregan"? Suck, det är besvärligt idag.

"So how stands the city on this winters night? The city on the hill or so they said."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

I morgon kanske

I kväll var det hopplöst att försöka få något gjort. Jag har kommit på att bästa tiden att spela är kl 4 på morgonen. Då sover de flesta. Uppe så tidigt, knappast. Det blir nog först mot sommaren när det är ljust tidigt på morgonen och fåglarna kvittrar infernaliskt.

Det var lite roligt när en Horde som hade lägre level försökte gömma sig för mig. Tänk vilken tur den Horden hade. Jag sprang bara förbi och låtsades som om jag inget märkt. Det är lite svårt att gömma sig i WoW, namnskylten lyser lång väg. Här räcker det inte att huka bakom ett träd men den reflexen sitter i ryggmärgen. Bäst är när det går att klättra högt upp. De flesta tittar inte uppåt eller så tycker de inte att det är värt besväret att söka sig en väg upp.

"Crazy flags from history, songs for the White House gangsters. Guns for hellgate railway sleepers."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Långsamt

Gäsp, det här går inte, nu sölar jag något förskräckligt. Planlöst irrande och bankande lite här och där. Det är dags att lämna Duskwood. Men det gör jag inte, dröjer mig kvar som en älskare hos sin älskade. Vart tog äventyrslusten vägen?

För den delen så är jag numera level 32. Det är resultatet av oviljan att gå vidare. Samlar mod och kraft inför resan kan man väl säga. Eller släpar benen efter sig.

"In these locked and shackled neighbourhoods, bridge and tunnel diplomats. See the golden ghetto's creeper."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Första hjälpen

”Res plz”, sa figuren som nyss dött. Jag stod bara där och stirrande. Om jag kunnat prata med honom så hade jag sagt, "visst vänta lite, jag ska leta rätt på den". Nu visste jag att jag hade en sak för att återuppliva men jag kom inte ihåg hur den såg ut, blev lätt stressad. Kände mig urlöjlig för att jag inte har bättre koll. Spelaren måste ha trott att jag var en elak typ som inte ville hjälpa. Men till slut hittade jag rätt knapp och lyckades förmodligen att i sista sekunden återuppliva gubben. Då så, då vet jag hur man gör det också. Alltid lär man sig något nytt. Det var så roligt att kunna hjälpa till att jag höll ett lite extra öga på gubben och mycket riktigt fick jag chansen att återuppliva honom igen. Rena rama första hjälpen-hjälten.

"But there's a man who makes no enemies, a body never breathless. No ambition ever hopeless. Up on bedlam bridge somebody is waiting. Up on bedlam bridge I'm shot to heaven.Up on bedalm bridge, waiting."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vila

En kväll i lugnets tecken. Jag fick i godan ro hålla på med mitt och lyckades ta mig till lvl 31. Det börjar bli lite enformigt att bara slå på samma sak. Några quests att avslutas i Duskwood sedan vidare till nya platser. Tror jag ska ägna mig åt att plocka lite nya blommor. Jag har en liten blombukett som jag kan hålla i handen. Den gör ingen nytta, bara pryder handen.

"We have leaders who are anxious, we have captains not courageous. Captains tumbling into madness."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Vit flagg

Nu ger jag mig. Det här är tröttsamt. Om jag råkar på en Horde försöker jag bara springa vidare och låtsas som om ingenting, kunde jag vissla så skulle jag göra det. Efter ikväll kommer jag att stätta mig ner varje gång någon slår på mig. Jag låtsas att jag är en fredsaktivist som polisen får komma och släpa bort.

Nu Aubi har två ringar. Det finns risk för prålskjuka. Ett halsband skulle vara trevligt också. Kanske borde det finnas en bijouteributik i de större städerna. Kan vara bra för de som har shoppingbehov.

"There are canyons full of movie stars, churches made of metal. There are mountains made of muscle."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Booty Bay!

Jag gjorde det, sprang med bultande hjärta ända bort till Booty Bay. Stannade bara en gång lockad av en Goldthorn vid sidan av vägen som jag bara inte kunde motstå. Det var bara vid ett tillfälle som något rött sköt på mig men följde som tur var inte efter mig.

Envist har jag kämpat mig upp till level 30. Nu känner jag mig lite vilsen och vet inte riktig vart jag ska ta vägen. Jag har min fishingskill som varit mitt mål.

Jag vet att jag borde härja lite i grottor och källare. Men det tänker jag inte göra, än i alla fall. När jag är level 70, kanske då.

"There's a place that knows no poverty, a town without pollution. There's a soul with good intentions."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Börja om igen

Ding!

Jahaja, då börjas det om. Men jag kan glädja mig åt att en ring till Aubis finger numera ingår i rustning. Det glittrar i mina ögon.

Det blev inte mycket i WoW idag och det är tungt. Jag har nog också fastnat med båda fötterna i WoW- träsket. Och därifrån vill jag inte bli hjälp, än i alla fall.

"In this city with no footpath there's a building with no people. There is crime and gun decisions. There's a street of heat and hawkers, there's a house of hope drifters. There's a gang that shoots then listens. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Någon att hålla i handen

Hur lätt är det inte att ta sig an en svår quest med en vän vid sin sida. Min vän förbarmade sig över mig och hjälpte mig i en grotta fylld med något som påminde om välgödda jättebebisar. De var inte gulliga utan bara runda som supertjocka bebisar. När de föll skakade marken.

Nu kämpar jag hårt med monster för att komma upp i lvl 29. Det är så trångt här i Duskwood att vi snart får ta en kölapp för att döda monstren. Men förmodligen skulle det duelleras om platserna i kön som en turnering ungefär. Den som vinner får börja. Då vet jag var jag skulle hamna, sist.

Jag ger upp, för i kväll. Eller för en liten stund.

"Talkin jivey, poison ivy. You aint gonna cling to me. Man taker, born faker. I aint so blind I cant see. Now youre messin with a son of a bitch."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Party

Okej det går att göra så också, slänga av sig kläderna. De var nakna, de hade kastat av sig sina kläder och dansade vilt på värdshusets golv. Tydligen går vettet ut när spriten går in också i WoW. De hade väldigt roligt verkade det som och när de pratade så sluddrade och hickade de. Den ena av dem hade alldeles rosa hud och var hur gullig som helst.

Jag tror jag kan göra mig av med den där vinflaskan jag släpar med mig överallt. Väntar egentligen bara på ett lämpligt tillfälle då jag kan fira något stort framsteg. Men vinet lär nog bli till ättika innan rätt tillfälle kommer.

Det är något konstigt med mitt fiskeri, det fungerar inte längre. Just nu skulle jag verkligen önska mig ett fint ställe att fiska på. Det ska vara lugnt och rofyllt och en solnedgång. Så kan jag hålla till där tills jag kommit på vad jag ska göra.

"Red hot mama. Velvet charmer. Times come to pay your dues. Now youre messin with a son of a bitch. "

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel