En skamfull bekännelse

Varning - en känslig person ska sluta läsa här för det som skrivs nedan är en smärtsam bekännelse av en ynklig spelare. Jag viskar stammande fram min bekännelse med skammens rodnad på mina kinder.

Så hände det, en Horde, med lägre level än mig som förmodligen förirrat sig in i mitt revir. Två andra ännu lägre levlare försökte ta honom. Jag visste att jag skulle kunna ta inkräktaren. Mitt hjärta började banka, pulsen slog hårt ända upp i huvudet. Jag började darra. Jag slog på min sköld och visste att med två mindblast skulle jag slå inkräktaren till marken. Men jag gjorde det inte, kunde inte förmå mig. Hur löjligt är inte det, det här är ändå bara ett spel. Ett spel som går ut på att döda sin fiende. Men jag förmådde inte, hela mitt inre jag vred sig plågat. Jag healade istället de som var på min sida. Snart kom förstärkning hastande och de tvekade inte att göra det jag skulle ha gjort.

Förakta mig om ni vill, bannlys mig, förtala mig, skratta åt mig, gör vad ni vill. Men innan någon spyr sin galla över mig så betänk att jag är en fridsam äldre kvinna som släpar runt på gammeldags moral och etik. På min axel sitter Luther ständigt och viskar. Någon gång i framtiden kommer jag nog att ta mig över tröskeln och utan samvetskval banka livet ur min motspelares gubbe.

"Heart breaker, soul shaker. Ive been told about you. Steamroller, midnight stroller. What theyve been saying must be true."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel"

Pest

Denna kväll en kväll i pestens tecken på många sätt. Lite roligt hade jag ändå när en Horde dök upp på vid min sida, vi blev nog lika förvånade båda, men se jag smet från Raven Hill. Där jag befann mig var det nära till floden och den gröna sidan. I säkerhet ville jag räcka lång näsa och hoppa upp och ner. Jag väntade länge innan jag vågade mig tillbaka. Men det hade jag inget för. Senare när jag skulle avlämna min färdiga quest red de ikapp mig på vägen mot Darkshire. Hej och hå, tydligen var vi flera som stupade. Vi var tre stycken som kutade till våra sargade kroppar. Jag har en påbörjad quest att avsluta vid kyrkogården, att döda 20 st pestiga pestspridare. Nu har jag 10 pestar kvar.

Om jag förstår det hela rätt så går det inte att viska till en Horde . Det skulle vara lite skoj att vädja "Peace brother, peace". Intressant skulle vara att se om fiendens barmhärtighet existerar i WoW. Vi vet att den inte alltid exsiterar i verkliga livet.

"So we came and conquered and found. Richers of commons and kings. Who strangled and wrestled the ground. But they never put back anything."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lön för mödan

Yes, lvl 27. Det gick undan, envist rensade jag flodbanken vid Dustwood. Så bråkade jag med några skelett vid Raven Hill också. Här är en som verkligen kommit sig upp i världen och blivit lite malligare. Men jag var lagom morsk då jag hamnade bakom en horde (eller nått han såg konstig ut). Han såg inte mig så jag tassade hukande åt andra hållet. Jag förstår inte riktig, men var kommer de ifrån, hordes? Var är deras marker? Kan vara bra att veta så att jag inte klampar in och pinkar på någon annans revir.

Lyckades komma över en Wild Steelbloom i Dustwood, det var finfint. Det tar sig på den fronten också.

Och så har jag två vänner också, lvl 70. Tänk de viskar till mig också. Men jag vill inte besvära dem i onödan med mina små bestyr. En god kvinna reder sig själv bla bla, skitkul.

"River runs red. Black rain falls. Dust in my hand. On my bleeding land."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Upptäcksresande

Lekte upptäcksresare i dag. Tog en båt från Wetlands till ett ställe som jag glömt vad det hette. Bäst som jag travar runt möter jag en horde. Tänk jag vände så snabb att datorn inte hann med. Sen sprang jag jättelångt med rysningar ända ner på smalbenen. Men ingen kom efter mig. Undrars om jag sprang rakt in i deras by. Hemskt var det i alla fall. Tänk om den andra spelaren blev lika rädd som jag.

När jag var i Wetlands attackerade Hordes staden. Efter fyra vändor till kyrkogården lyckades jag ta mig in i värdshuset. Jag gömde mig i ett rum på övervåningen. Det fanns en säng i rummet så jag ställde mig i den och loggade ut. Det blev för mycket, jag blev stressad.

Är man trygg på värdshuset? Kan fienden komma åt mig där?

"You remember the flood and the fall. We remember the light on the hill. There should be enough for us all. But the dollar is driving us still."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Kyrkogårdar är bra ställen att meditera på

Här gick det sannerligen hett till en lördag kväll. Vart jag än kom så var det under attack. Nu satte jag mig på kyrkogården. Då behöver jag inte springa så mycket. Men tänka sig där fick jag sitta i fred.

Nu har jag gått med i en guild också. Framsteg, verkligen.

Och så har jag levlat, det satt hårt inne. Har kämpat med det flera kvällar. Bet ihop och bankade på för att komma den där sista sega biten. Nu ska jag smörja in fingrarna med någon välgörande salva. Ska nog köpa Tigerbalsam det lär vara bra för stela muskler. Men lukten, va.

"So you cut all the tall trees down. You poisoned the sky and the sea. You've taken what's good from the ground. But you left precious little for me."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nu får jag ge mig

Nu har jag kommit till en punkt när jag måste ta mig i kragen. Någon måtta på fjanteriet får det lov att vara. Hela kvällen har förflutit och jag har inte åstadkommit något. Möjligen att jag blir bättre och bättre på att springa iväg och kryssa mellan monstren. Snart får jag mardrömmar om det här. Men jag tycker det tar så långt tid att få ihjäl monstren. De jag redan gjort slut på hinner komma tillbaka innan jag ens kommit så långt att de inte kommer åt mig igen. Jag står där och bankar och så kommer den jag nyss dödade tillbaka och så är det två monster att freda sig mot.

När jag åkte en av båtarna från Wetlands såg jag på skattletarkartan en Giant clam. Den blev jag lite nyfiken på. Jag har så att jag kan vara under vattnet i 30 minuter. Jag tror jag har en Swim speed potion också. Ska jag eller ska jag inte? Om den fortfarande finns kvar förstås.

Sannerligen om jag inte börjar karska upp mig lite i alla fall.

"Now I feel Im growing older and the songs that I have sung echo in the distance. Like the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune. Yes, I can hear the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lugna ställen

Jag trivs bäst här bland mina blommor. I ett lugnt och skönt landskap där monstren inte är så starka och dit hordes inte kommer så ofta. Jag stannar nog i tryggheten ett tag och leker lite. Jag kom inte ens i närheten av Booty Bay. Om fem levlar gör jag ett nytt försök om inte någon vänlig själ vill följa med mig, en stor och stark, eller flera. Jättemånga när jag tänker efter. De här som har level ??, vad är det för några? Jag har märkt att när jag blir skrämd i spelet så får jag tunnelseende.

När jag gjorde spök-kaptenen vid fyren questen fick jag en ny skjorta men den sålde jag omgående. Den var vit och genomskinlig. Nä nä, Aubi springer inte omkring och visar magen. Ingen bar hud här inte. Springa omkring och blotta sig får andra göra men inte Aubi.

Jag behöver levla också för girigheten börjar smyga sig på mig. Behöver pengar så att jag kan köpa allt jag vill ha. Annars så är jag riktigt skicklig på att slinka förbi de lite lägre level-monstren nu. De är inte så anfallsbenägna.

"Many times Ive been a traveller. I looked for something new. In days of old when nights were cold I wandered without you. But those days I thougt my eyes had seen you standing near. Though blindness is confusing it shows that youre not here."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Monsterkrokodiler

Vad i hela friden var det som attackerade mig. En krokodil med en dödskalle som level eller såg jag fel för att jag blev så skiträdd. Jag avskyr att springa där i goda ro och så kommer ett monster från ingenstans. Jag vet inte var jag var men jag tror inte att jag gillar de krokodilerna något vidare.

Jag vet vart jag ska imorgon kväll, leda rätt på Booty Bay. Var det nu kan vara. I Booty Bay finns tydligen den jag behöver för att fixa till min fiskeriverksamhet, utöka så att säga. Sedan måste jag tillbaka till Wetlands för min quest-tablå är full. Behöver beta av den också, ungefär som alla måsten man har att göra i verkliga livet. De betar man också av och de har en benägenhet att aldrig ta slut.

"But I feel Im growing older. And the songs that I have sung, echo in the distance, like the sound of a windmill goin round. I guess Ill always be a soldier of fortune."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nya länder?

Så kom jag mig iväg till Wetland. Jösses, ännu mer att utforska. Jag hinner blir pensionär innan det här är över. Ställde mig på en båt för att fiska och så åkte den iväg. Hjälp, jag har blivit shanghaiad. När båten anlände vid en annan brygga vågade jag inte kliva av. Jag åkte med tillbaka. Lite senare samlade jag mod till mig och åkte en gång till. Och så åkte jag med en till båt. Men var är jag? Som tur var kunde jag använda min sten och vips så var jag tillbaka i Wetlands. Tur, verkligen.

"I have often told you stories, about the way. I lived the life of a drifter. Waiting for the day. When Id take your hand, and sing you songs, then maybe you would say, come lay with me love me and I would surely stay."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Fisk

Har lärt mig fiska. Jättekul men tyvärr betingar fisken inte så högt pris vid försäljning. Men nu kan jag göra Blackmouth oil. Det innebär att jag kan göra potions som gör att man kan vara under vatten länge och en annan simmar man fort av en liten stund. Fisken går att äta rå och ger då lite hälsa, som sushi fast hela fiskar. Jag har en flaska vin. Undrar om jag blir berusad om jag dricker upp den. I verkliga livet skulle jag bli full det vet jag.

Jag har en ynklig kvast också. Inte som den riktiga storfräsarkvasten. Klen kvast får väl vi fotfolk hålla till godo med förstår jag. Och så fungerar den bara i 14 dagar. Ungefär som vi som inte har så mycket pengar i verkliga livet, vi får köra runt i snikbilar.

"As the riders loped on by him, he heard one call his name. If you wanna to save your soul from hell or ridin' on our range, then cowboy change your ways today, or with us you will ride, tryin' to catch the devil's herd, across these endless skies. Yippie-I-a (yippie-I-a), yippie-I-o (yippie-I-o). Ghost riders in the sky."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Medspelare sökes

Så här kunde det se ut om jag satte in en kontaktannons:

Aubi söker en trevlig och rekorderlig medspelare. Gärna en som är lika dålig som hon. Level spelar ingen roll då det är den goda viljan som räknas.

Aubis medspelare bör vara noggrann, inte för snabb och gärna med dåligt minne om vilka spells och vapen som gör vad. Gärna en medspelare som glömmer bort vilka knappar som ska användas för höger och vänster, bakåt och framåt och glömmer bort att de överhuvudtaget går att använda. Huvudsaken är att du inte lämnar en vän i sticket när det blåser snålt. Du behöver inte vara modig.

Om du känner dig manad att leka tillsammans med Aubi hör gärna av dig. Aubi fram emot många långa sköna spelkvällar i vintermörkret. Om du är blyg kan du smygtitta på Aubi som finns på Trollbane oftast mellan kl 20-22 vardagar.

"Their faces gaunt, their eyes were blurred, their shirts all soaked with sweat. They're ridin' hard to catch that devil's herd, but they aint caught 'em yet'. 'Cause ya gotta ride forever on that range up in the sky, on horses snorting fire, as they ride on, hear their cry. Yippie-I-a (yippie-I-a), yippie-I-o (yippie-I-o), Ghost riders in the sky."


Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Så gick en dag igen

Äntligen, nya blommor och nya potions. Men vad i hela friden är Blackmouth oil? Det här med att hämta Grave moss var inte roligt, risk för mardrömmar. De är så äckliga de odöda. Jag märker att jag sitter och rynkar på näsan. Kan riktigt känna den ruttnande kadaverstanken.

Så, så vad har jag gjort en hel dag då? Bara larvat runt. Jag tillbringade en evighet med att försöka hitta Stormwinds bibliotek. Den var väldigt undangömd. Jag vet att information finns att hämta på nätet men jag är så envis att jag vill själv. Ingen brådska här inte, jag har inte bråttom.

Jag kan tillbringa eviga tider med att stå och titta på monstren och kolla deras rörelsemönster. Jag klickar på alla för att se vilken level de har så att jag inte blir överraskad. Som en riktig lönnmördare väljer jag sedan olika anfallsvinklar. Och så kommer en annan spelare och bara kastar sig in i högen av monster och kämpar hej vilt. Fan vad jag är mesig. Ibland står jag och väntar tills de har kämpat ner monstren och så springer jag igenom utan att ha behövt göra speciellt mycket. Jag verkar tillbringa mycket tid till att stå gömd bakom ett träd och planera strategi. Kan alltså konstatera att min speltid består mest i att springa tillbaka till min döda kropp och stå och glo på monster.

"An old cowpoke went ridin' out one dark and windy day. Upon a ridge he rested as he went along his way. When all at once a mighty herd of red eyed cows he saw. A-plowin' through the ragged skies, and up a cloudy draw. Yippie-I-a, yippie-I-o. The ghost herd in the sky."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det kunde vara så

Hoppade upp och ner av otålighet ända till kl 20.00 då jag kunde börja spela. Nästan så att jag blev vresig. Men sedan gick allt som en dans. Jag lyckades klara av de flesta av mina quester, jag gjorde toppenjobb som healer, en dm och en två instanser, slog ner minst 15 hordes med ena handen bakom ryggen. I min fantasi. Men det kunde ha varit så, eller hur.

Jag fick ett pumpahuvud på mig. Det tog ett tag innan jag förstod hur jag skulle ta bort den. Och så fick jag fem ninjadräkter som jag kan sätta på mina spelvänner. Haha, jag har inga vänner.

Jag är pissdålig. Jag stod som ett fån och fattade inte varför jag inte kunde sätta på skyddsskölden när jag blev attackerad. Inte fattade jag att det inte går när jag har klickat på en annan spelare. Jag ger upp och kryper under en sten ett tag. Det är oftast bara ryggradslösa saker som gömmer sig under stenar.

Rainbow Demon - pick up your heart and run. Rainbow Demon - lives for his sword and his gun.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Åh så pyntat och mysigt

Imponerad, kära nån så fint det var i WoW med alla pumpor och trevligheter. Jag vill också ha en kvast att fräsa runt på. Men jag antar att de inte är för fotfolk som mig.

Undrar hur julen ser ut i WoW. Jag har inte några julsaker hemma hos mig så kanske får jag mysa med jul i WoW istället. Och nyår, kanske kan tolvslaget vara något. Och påsk. Midsommar, en midsommarstång kunde väl vara trevligt att dansa runt. Lite hedniska riter skulle vara lämpligt.

Nu har jag varit rysligt duktig och äntligen blivit av med Svens påse. Äh, det var väl inget, löjligt. Jag har också fått nya potions att göra. Nästa projekt blir att kämpa med spindlar för nu behöver jag spindeläckel.

Jag fick tag på en hink med vatten. Meningen var att jag skulle slänga vattnet på elden. Men se gjorde jag inte. Hinken hamnade på banken bara för att jag vill se hur länge den är kvar.

Riding on in the mist of morning. No one dared to stand in his way. Possessed by some distant calling. Riding on through night and day.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Ryggsäckar

Att springa omkring med fulla ryggsäckar i WoW är som att släpa runt på min jättelika handväska i verkliga livet. Den är också full av bra ha saker, både värdelösa och lite mer värdefulla. Tömmas behöver den också lite då och då. Synd bara att det inte är lika lätt få tag i pengar i verkliga livet. Jag får inte en en kopparslant för mina kvitton.

Hur långt kommer man som spelare i WoW om man inte springer ner och slåss i DM och instanser? Jag får hjärtklappning bara av tanken.

Igår när Westfall kom under attack visste jag precis vad jag skulle göra. Jag sprang åt andra hållet. Jag var en flykting. Så är det när man inte kan försvara sig mot de som är starkare och har mer vapen.

There rides the Rainbow Demon. On his horse of crimson fire. Black shadows are following closely. On the heels of his desire.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hej & hå

Här sliter jag på och simmar efter stranglekelp i havet. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till men något måste den väl vara bra till. Nu har jag fått problem för jag har för mycket i mina säckar. Mina örter, mina vapen och skyddsutrustning, flaskor med diverse och quest items. Jag är dålig på att bli av med mina quester. Min strategi är att jag tar alla quest jag kan få och så hoppas jag att så småningom lyckas uppfylla dem. Då missar jag inget och måste göra om därför att jag inte hade questen. Jag skulle gärna vilja bli av med den där påsen till Sven i Duskwood. Men jag vågar mig inte dit igen för det var något hemskt som kom från ingenstans och attackerade. Den var starkare än jag. Och de där skelettfingrarna har jag också problem med. Får nog vänta tills jag gått upp i level först.

Börjar smått vänja mig med att monster anfaller mig utan anledning. Snart ska jag nog klara av att snabbt och smidigt vända mig om och fixera monstret. Snart får jag nog upp teknik för när flera monster anfaller samtidigt. Nöta, nöta. Det blir nog en krigare av mig också, någon gång långt i framtiden.

Have you seen that vigilante man. I've been hearin' his name all over this land.

Andra bloggar om: Wordl of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Gick inte som jag ville

Sur, surare, surast. Fick inte spela igår. Men va, inte trodde jag att jag skulle bli så svårt angripen av WoW-feber. Jag hann bara med en pytteliten stund och upptäckte att jag har en ny blomma att plocka, Stranglekelp. Men den fick jag aldrig plocka för något konstigt hände just som jag började plocka den. Spelet liksom hängde sig men bara till hälften. Jag kunde springa runt i ett folk- och monstertomt spel. Det fanns inte en levandes mer än jag. Först trodde jag att Stranglekelpen hade gjort något med mig. Men det var fel på uppkopplingen och sedan fick jag göra annat resten av kvällen. Antar att jag är död när jag startar i kväll.

Tell me why does that vigilante man, carry that sawed off shotgun in his hand. Would he shoot his brother and sister down.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Hugaliga

Det här gör jag inte om, dm, alltså. Det var hemskt och tog en evinnerlig tid att ta sig igenom. Min mana tog slut hela tiden och jag hade för dåligt med mig. Inte har jag förstått vad som komma ska. Fy, så hemskt det var. Det kommer att ta flera dagar att lugna ner sig efter den här upplevelsen.

Jag accepterade att vara med i en grupp. Begrep inte vad jag gav mig in i. Jag dog två gånger men sen gick det bättre. Det var bara det att Twinklimini (eller något liknande) som var ledaren var riktig dum. Den fulingen tog allt som gick att ta vare sig han/hon behövde sakerna eller inte. Jag tycker det skulle vara mer rättvist om var och en tar det som är passande för just deras gubbe. Inte det som andra i gruppen kan använda. Det resulterade i att vi var fem från början sedan blev vi fyra, sedan tre och så var det bara två kvar, jag och dumma ledaren. Bossen var dödad och allt var klart. Då drog jag också. Skuttade iväg och och lämnade den där fulingen åt sitt öde.

Så går det när man ger sig i lag med fel gubbs. Precis som i verkliga livet. Fel kompisar och det kan bli så fel, så fel.

Well I ramble around from town to town. Ramble 'round from town to town. And they hunted us a while like a wild herd of cattle. That's a vigilante man.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Nu slog de gnistor

Fattade inte vad som hände men så var rödafienden där och bankade på mig. Flera gånger. Han tyckte det var jättekul. Men vilken tur jag hade, undsättning kom i form av en level 70. Då blev det strid minsann och jag healade. Fienden tyckte inte om det och drämde till mig gång på gång. Den här gången var jag karsk och stod på mig. Med en och så småningom två i level 70 var jag kaxig som sjutton.

Partyt tog mig till Stormwind ner i en källare. Oj oj jag svimmade nästan. Gör inget, sa de, följ bara med. Var tvungen att lugna mig med två koppar kaffe efteråt. Hyi helveta, vilket spännande liv jag lever. Minsann om jag inte darrade resten av kvällen. Och Aubi blev rik som ett troll. Snälla gossar som förbarmade sig över en saktmodig tant.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Spelskador

Just nu håller jag på att leta efter "linne" för jag måste har mer bandage för att kunna bli bättre på första hjälpen. Behöver också plocka mer blommor för att bli bättre som herbalist. Det är långt till 200.

Igår tog jag fart, satte på skölden, rusade genom en hög med spindlar. Tänkte jag skulle komma fram till en ny stad. Det var bara det att det inte var en vänligt sinnad stad. På kartan hade den ett torn istället för små hus. Det är verkligen tur att möjligheten att återuppstå från döden kan ske en bit bort från kroppen. En långt tid förflöt innan jag lyckades ta mig tillbaka till någorlunda säker mark igen. Man lär sig något nytt varje dag.

Jag får nog ont i fingrarna efter att ha pressat ner kapparna på musen när jag flyr. Jag glömmer bort att jag kan sätta på autospring. Det är lika med mitt vapen som också kan sättas på autoavfyrning men det glömmer jag bort i stridens hetta och pressar så hårt på knappen att det gör ont efteråt.

Det borde finnas en spelskadeförsäkring precis som det finns en arbetsskadeförsäkring. Risken att få skador är faktiskt ganska stor när man spelar. Mina axlar är emellanåt uppdragna nästan till öronen när jag tycker att det blir obehagligt. Jag kommer att få lägga ner en smärre förmögenhet på massage av nacke och axlar.

Lonely nights down in the engine house. Sleepin' just as still as a mouse. Man comes home, chase the crowds in the rain. That's a vigilante man.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Förhalning

Jag såg något lustigt inne på ett värdshus. Det var två gubbar i form av någon slags björn/varg som stod vända mot varandra på ett bord och verkade bara stå där och liksom tafsa på varandra. Jag vet inte om det bara var att gubbarna gungade så att det såg ut som det eller om det var något de kunde göra. Sedan bytte de skepnad och blev små gubbar. Då började de dansa med varandra. Lustigt vad det i alla fall.

Konstigt det här att vissa saker tar jag så personligt, att misslyckas, att vara så kass på att spela, att dö. När det gäller någon som står och viftar på rumpan åt mig för att jag inte vill duellera ser jag det mer som gulligt och tar inte alls det personligt.

Kanske ska jag lära mig att fiska, verkar trevligt. Jag fiskar inte i verkliga livet så kanske ska jag passa på nu. Egentligen borde jag se till att teama ihop med någon. Men jag känner mig inte redo ännu. Måste nog träna lite först. Jag fegar ur, blir så nervös.

Have you seen that vigilante man. Have you seen that vigilante man. I've been hearin' his name all over this land ...

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Intet ont anande

Det kom en ryttare på en ståtlig häst. Med ett enda slag slog han mig ur skorna. Jag var död och så hade han mage att kasta en kyss. Slå ner fredliga tanter, vilken lymmel! Jag lärde mig i alla fall att kolla färgen på gubbarna runt omkring mig. Är det lysande rött, ja, då är jag död. Jag såg också att i chatt-texten stod något om att Three corners var under attack. Hm, av en gubbe? Men nu förstår jag i alla fall vad den attackvarningen kan innebära. Alltså ska jag vara observant på den chatt-texten också så jag vet att hålla mig undan. Chatt-texten är tydligen lite som en nythetstidning, det står var det är krig någonstans och sånt. I verkliga världen läser jag tidningar för att veta vad som är på gång. Det gäller tydligen i WoW också.

Where have all the graveyards gone. Covered with flowers everyone, when will we ever learn.


Andra bloggar om: Wordl of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Lite mod

Haha, så vågade jag mig in i Duskwood och det var väl inget. Inte fram till första byn i alla fall. Jag fick vad jag kom för och hastade snabbt därifrån. Jag vågade inte riskera att dö där så utforskningen av den här delen av världen får vänta.

Numera är jag riktigt duktig på att kämpa ner vildsinta fåglar, vildsvin och sånt. Jag börjar få rutin och snart sitter det i fingrarna också. Men jag gillar inte när fienden flyr från mig. Jag har svårt att vända mig runt och rikta in mig igen och ge den där sista dödstöten. Insekterna är vidriga, jag avskyr de där äckliga spindlarna. I verkliga livet brukar jag ta dammsugaren och suga upp spindlarna. Jag vet att det är fel men jag gillar inte när de snabbt kryper mot mig.

Just som jag kämpade med ett monster gick servern ner. Va, inget mer spel, snopet.

Where have all the graveyards gone, long time passing, where have all the graveyards gone, long time ago.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Mesigt

Det här måste vara den mesigaste bloggen om WoW. Lika mesigt som jag spelar.

Jag temade ihop mig med en liten sak och det gick inte alls bra. Jag fick inte riktigt till det med att heala och samtidigt försvara mig. Vi var inget bra team men man lär sig. Erfarenhet och bla bla.

Jag har upptäckt att det inte går att spela WoW liggandes i soffan med tangentbordet på magen. Jag behöver nog sitta ordentligt vid ett bord om det här ska gå. Just nu håller jag på med quests för fullt. Dry times ska jag försöka fixa men upptäcker att jag måste in i Duskwood (eller vad det nu heter) och jag tror inte jag har level för det ännu.

Det är ganska löjligt men jag blir så nervös emellanåt att hjärtat dunkar och jag får handsvett. Som i verkliga livet när det gäller något viktigt.

Where have all the soldiers gone? Gone to graveyards every one, then will they ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Gå vidare

Det är dags att gå vidare i WoW nu men jag tvekar. Monstren är så många och jag är bara en präst. Jag skulle behöva en spelkompis att traggla med så att jag lär mig hur jag ska hantera sakerna jag har. Framförallt måste jag levla upp mig. Det är så trist att springa där och banka monster i huvudet. Problemet jag har är att jag är så långsam att monstren jag fått undan hinner vakna till liv innan jag ens har kommit halva vägen igenom. Helt plötslig är vägen tillbaka blockerad. Inte alls roligt.

Igår trillade jag ner från ett berg och hamnade i sjön. Det var monster som anföll mig där. Inte roligt alls. Jag tycker inte om monster i vattnet.

Jag måste verkligen säga att jag uppskattar alla dessa trevliga som hjälper till när de ser att någon är i trångomål. Det är kul att de som är starkare hjälper oss som är lite svagare ibland.

Where have all the young men gone? Gone for soldiers every one, when will they ever learn, when will the ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel

Vardagsliv i WoW

Igår var inte en inspirerande WoW dag. Det var ganska trist med mest dödansarjobb som att fixa för att bli bättre "herbalist", "alkemist" och fixa "bandage". Och så ägnade jag lite tid till de enklaste questerna men det gick på tok för mig. Just som jag höll på att dyka i Crystal Lake segade datorn ihop. Jag fick ett "generic host" problem och allt låste sig. Då gav jag upp.

Nu på morgonen satt jag och bläddrade i en tidning och läste då om viruset som spred sig i WoW förut. Det kunde liknas med hur smittsamma sjukdomar sprider sig på riktigt. Nu var det lättare att bli av med sjukdomen digitalvärlden än i riktiga världen men smittskyddsforskare insåg att WoW skulle kunna fungera som modell för hur smitta sprids. Vem vet kanske får vi en pandemi i WoW. Det skulle vara spännande och så skulle vi göra en insats för forskningen om smittspridning.

Where have all the young men gone, long time passing. Where have all the young men gone, long time ago.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, dataspel, pcspel, pandemi

Äntligen börjar det röra på sig

Tänk jag har ett vapen jag inte vetat om att jag har, en stav som skjuter och inte tar mana. Det var som attan. Den är inte snabb och kraftig men ska väl bli bättre den också. Igår lyckades jag för första gången stå emot två monster samtidigt (låg level). Det börjar ta sig. Och hör och häpna jag lyckades heala en gubbe, äntligen. Jag är ju skitbra på det här!

Nästa steg är att lära mig att inte bara stå stilla då jag blir attackerad. Jag måste lära mig att vända, springa, snurra runt och sedan hitta monstret igen utan att få fullständig panik.

Det är oerhört drygt att ränna efter sin döda kropp hela tiden. Jag tror av speltiden har jag tillbringat hälften av tiden till att springa till min kropp. Kanske är det lite så i verkliga livet också. Man är tvungen att motionera för inte bli tjock, må dåligt eller vad det nu kan vara.

Where have all the young girls gone, taken husbands every one, when will they ever learn, when will they ever learn.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Från klarhet till klarhet

Nu har jag sprungit runt och försökt komma på vad jag ska göra. Jag har i alla fall lärt mig hur jag ska använda blommorna och så har jag lärt mig att göra bandage. Har också börjat våga mig på all healing, döskallar, manor och allt vad det nu är. Jag har förstått hur jag ska heala andra. Jag var med i mitt första team och healade lite och blev jättenervös. Var bara tvungen att stänga av och rusa i väg och pinka (jag alltså, inte gubben Aubi).

Det är så konstigt när jag ska skriva meddelanden till andra. Jag får det inte att fungera med /w och /p och liknande. När jag trycket på / blir bara en liten ikon med mana markerat. Konstigt, det måste vara någon inställning som blivit fel.

Jag känner mig inte riktigt hemma med förkortningarna som används, t ex “omg” är för mig omgående och inte “oh my god”.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Fy för bakhåll

Himmel, två stora monster gömde sig bakom ett träd och hoppade på mig när jag kom förbi. Det var inte Aubi som pep av förskräckelse det var jag. Monstren var i lvl 18 och jag är i lvl 16. Jodå, jag dog, tre gånger innan jag kom därifrån. Jag var nog på fel ställe. Bättre att hålla sig till sin egen level. Men jag letade bara efter nya blommor, inte tänkte väl jag att någon skulle ligga i bakhåll. Fy, fy.

I verkliga livet ligger också monster i bakhåll för kvinnor. Finns det blottare i WoW tro?

Vad är det som är så roligt med att duellera? Jag tycker inte alls att det är roligt för jag vet att jag bara skulle förlora. Hur kul är det. Jag vill verkligen inte duellera med någon. Jag är egentligen pacifist. Peace brothers and sisters, peace.

Where have all the young girls gone, long time passing, where have all the young girls, gone, long time ago.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Plocka blommor

Jag blir så tacksam varje gång någon inbjuder mig till ett team eller party. Dessvärre har jag inte riktigt kläm på hur jag ska göra. Måste först lära mig att fixa med spells och heala. Så jag tackar alltid nej, tyvärr.

Det kom en liten knatte och frågade om jag ville vara med i hans guild. Jag måste ta reda på det här med guilder.

I går kväll sprang jag runt och plockade blommor. Ska samla ihop 200 st för att bli bättre på att blanda drycker. Låter som en bartender. I verkliga livet blir också de flesta stora och starka efter några drinkar.

Where have all the flowers gone, long time passing. Where have all the flowers gone, long time a go. Where have all the flowers gone, young girls picked them everyone.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel

Det här är bara början

First of all I would like to ask you to be patience with me. I am aware that I suck as a player in WoW. I am forever and ever a noob.

Jag hade inte riktigt koll på vad jag gav mig in på. WoW är stort och en helt ny värld för mig. Jag har inte spelat onlinespel förut, inte spel med spells och olika vapen heller. Egentligen har jag inte spelat så mycket “hack & slash” överhuvudtaget. Jag blir alldeles svettig när någon attackerar min gubbe och då låter jag Aubi springa utav bara helvete.

Jag är skitdålig på WoW.

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel