Så gick en dag igen

Äntligen, nya blommor och nya potions. Men vad i hela friden är Blackmouth oil? Det här med att hämta Grave moss var inte roligt, risk för mardrömmar. De är så äckliga de odöda. Jag märker att jag sitter och rynkar på näsan. Kan riktigt känna den ruttnande kadaverstanken.

Så, så vad har jag gjort en hel dag då? Bara larvat runt. Jag tillbringade en evighet med att försöka hitta Stormwinds bibliotek. Den var väldigt undangömd. Jag vet att information finns att hämta på nätet men jag är så envis att jag vill själv. Ingen brådska här inte, jag har inte bråttom.

Jag kan tillbringa eviga tider med att stå och titta på monstren och kolla deras rörelsemönster. Jag klickar på alla för att se vilken level de har så att jag inte blir överraskad. Som en riktig lönnmördare väljer jag sedan olika anfallsvinklar. Och så kommer en annan spelare och bara kastar sig in i högen av monster och kämpar hej vilt. Fan vad jag är mesig. Ibland står jag och väntar tills de har kämpat ner monstren och så springer jag igenom utan att ha behövt göra speciellt mycket. Jag verkar tillbringa mycket tid till att stå gömd bakom ett träd och planera strategi. Kan alltså konstatera att min speltid består mest i att springa tillbaka till min döda kropp och stå och glo på monster.

"An old cowpoke went ridin' out one dark and windy day. Upon a ridge he rested as he went along his way. When all at once a mighty herd of red eyed cows he saw. A-plowin' through the ragged skies, and up a cloudy draw. Yippie-I-a, yippie-I-o. The ghost herd in the sky."

Andra bloggar om: World of Warcraft, WoW, pcspel, dataspel